Tatuerare dygnet runt

Jonas tatuerar rygg

Jag kliver in i tatueringsstudion Crazy Colour Tattoo för att göra min intervju med Jonas Söderberg. Han håller precis på att förbereda kunden Reza, som ska bli ännu mer bläckprydd. Med flera tävlingar på den stora tatueringsmässan Tattoo Expo följande helg och en planeringskalender fullspäckad av inbokade jobb två månader framåt förklarar Jonas att han är lite stressad. Trots det fullmatade schemat har han gått med på att svara på mina frågor medan han arbetar.

Med sin avslappnade stil och sitt vänliga bemötande utstrålar Jonas allt annat än stress. Med van och stadig hand och utan att förlora fokus från det arbete han utför svarar han lyhört och genomtänkt på alla frågor. Reza har uppenbarligen fullt förtroende för Jonas förmåga att inte låta intervjun påverka konstverket som ska bäras livet ut.

Crazy Colour tattoo logga

Målmedveten sedan barnsben

- Hur gammal var jag då, när vi stod utanför bolaget? frågar Jonas och lyfter blicken kort mot sin mor som står på andra sidan disken i tatueringsstudion.
- Fem år, får han till svar.
- Fem år. Vi stod en jul utanför bolaget för att köpa glögg eller vad det var. Då såg jag en massa målade a-lagare och sa att jag skulle göra såna grejer. Men morsan tyckte jag skulle ha en utbildning först.

Frankensteins ansikte tatuerat på ben

Så beskriver Jonas händelseförloppet som födde intresset för tatuering, eller gaddning som det även heter i folkmun. Trettio år senare driver han sedan lång tid tillbaka tatueringsstudion på Myntgatan i Göteborg tillsammans med kollegan Mike. Jonas har ingen relaterad utbildning men har tecknat och målat hela livet. Även hans intresse för graffiti har spelat en stor roll i yrkesvalet. Dessutom fick han baskunskaperna till yrket genom sin svärfar.
- Han är gammal tatuerare, så han hjälpte mig med grunderna och det han kunde av alla gamla tekniker. Sen fick jag leta mig vidare till andra handledare för att lära mig nya grejer. Mycket har man ju tränat upp genom åren, jag har haft en hel del mentorer som har lärt upp mig, men jag har inte varit lärling någonstans. Jag hade en mentor nere i Lund som jag låg och pendlade till, en väldigt duktig tatuerare som heter Johnny.
Jonas väg in i tatueraryrket har tidvis varit kantad av motgångar och misstag, men steg för steg har han arbetat sig fram till den erkände och välkände tatuerare han är idag. Mycket av sin framgång tillägnar han mentorer som Johnny Lundgren, Tattoo Andy, Doc Forest och Sid Siamese. Han har också inspirerats av konstnärer som Giger och Musha samt tatuerarna Filip Leu och Horiyoshi III. Den sistnämnde är en av de största i Japan.

Mångsidig och objektiv

- Jag kör ju egentligen alla tatueringsstilar, men det jag brinner för är japanskt och realistiskt. Det är de kombinationerna jag tycker om att jobba med.
Jonas har även varit i Japan för att studera konst och kampsport och förklarar skillnader i synsätt på tatueringar.
- De har en kulturell och historisk betydelse där och japanerna jobbar mycket efter folksagor och mytologier. Det gör vi inte i Sverige, här slänger vi bara ner någonting på huden.

- Jag lägger ingen aspekt i vad kunder vill ha, jag försöker bara göra ett så bra jobb som möjligt. Alla har ju sina värderingar och fun-deringar om tatueringar, och hade jag lagt mig i det så hade jag fått sitta och vara amatörpsykolog. Sen kan jag ju tycka och tänka vad jag vill för mig själv. Men hade jag tyckt en massa hade man hamnat i konkurs med en gång, för hälften tycker man egentligen inte om att göra. Det var någon som ville ha en rosa spindel istället för att köra realistiskt, liksom. Men man får bara se till att göra sitt jobb. Alla har sina skönhetsideal.

Rosor och skalle tatuerade på ben

Motivet som Jonas vann priset 'Best of the day' med på mässan Tattoo-Expo 2009, helgen efter intervjun.

Skev bild från media

- Personligen tycker jag det är rena skiten, säger Jonas när jag tar upp tv-serien Miami Ink. Folk tror att det tar tjugofem minuter att göra en hel ryggtavla på grund av att de klipper ihop allting. Men egentligen sitter kunden jättelänge i stolen när man kör en rygg. ”Så lång tid tog det inte på Miami Ink,” säger de då. Folk fattar väl inte riktigt allvaret i all smärta de får utstå för att de ska bli fina. Beroende på typ av motiv och hur detaljerat det är, är 120 timmar inget ovanligt. Det är nästan minimum ibland.
- Jag kommer ihåg en tant vars hund jag gjorde porträtt av och när det var färdigt så trodde hon att det var Miami Ink här och slängde sig runt halsen på mig och började böla. Det var lite jobbigt. Det är ungefär som att det är modernt att krama och pussa på sin tatuerare nu för tiden.

Kunder och val av motiv

Jag frågar om olika motivtyper och Jonas förklarar att det är bokstäver och text som är det allra största idag. Innan dess var det tribaler, som han påpekar inte är artistiskt givande att tatuera. Han tror att karpar blir nästa stora grej. Det allra vanligaste är flerfärgsmotiv som idag har väldigt fin lyster. Färgerna är allergitestade och innehåller inte farliga ämnen typ tungmetaller som de kunde göra förr. Det allra svåraste att tatuera tycker han är porträtt och andra realistiska motiv, som är en mycket stor utmaning att få verklighetstrogna.
Han berättar vidare om det konstigaste han blivit tillfrågad att göra:
- Jag tatuerade en Cadillac-flamma på tasken på en snubbe på Karlstadsmässan förra året. Arrangörerna sa att det var lite av en historisk händelse för ingen annan hade gjort det på en mässa. Jag var första tatueraren som hade gjort det. I Sverige i alla fall, så det var lite kul. Men det är en rätt sjuk grej.
- Idag är det alla typer av människor från alla samhällsklasser som tatuerar sig, inte bara en typ av människor eller en åldersgrupp. Men förr i tiden var det mest kåkfarare och sjömän... och horor.

Tiger tatuerad på bröstkorg

Självkritisk pristagare

- Vågar man säga att man aldrig är nöjd? svarar Jonas på frågan om vilken tatuering som blivit allra bäst. Man vill ju bli bättre hela tiden, så det är farligt att bli nöjd. Det är fortfarande grejer jag blir missnöjd med. Det kan vara nån linje som jag känner att jag kunde gjort annorlunda, jag kunde gjort en skugga lite mörkare eller ljusare. Man utvecklas ju hela tiden som tatuerare.
Jonas är överdrivet ödmjuk när jag får veta att han vunnit ett flertal priser på olika mässor runt om i Sverige. Bland andra ”Best back”, ”Best of the day” och ”Best Japanese.” Hittills har han inte deltagit mycket på mässor utanför Sveriges gränser men det vill han ändra på nästa år. Han blir ofta ombedd att arbeta på frihand, det vill säga att ansvaret för utseende och utformning av kundens tatuering läggs helt i hans händer. Det är ytterligare bevis på hur respekterad och etablerad han blivit i tatueringsvärlden. Hans talang har gjort honom till en lokalkändis i Göteborgsområdet.

En konstnärlig process

Hur går då Jonas tillväga i processen från idé till färdig tatuering?
- Jag tittar över motivet för att se ungefär hur lång tid det kommer att ta att tatuera in det. Sen sätter jag mig och skissar och renritar så jag ser att det tar den tiden jag har tänkt mig och blir så bra som möjligt på huden. Efter det plockar jag i ordning alla instrument och steriliserar dem. Sen dukar jag upp allting och plastar in alla kontaktytor så att det är rent och fräscht.
Hur är det med smärta och risker? undrar jag.
- Det beror på vem man frågar. Frågar du mig så tycker jag det gör jävligt ont rent ut sagt. Det är så, tatuerare är de som pallar det sämst av alla.
- Du bör skydda din tatuering under hela läkprocessen enligt våra skötselråd. Läkningen brukar ta åtta till tolv dagar. Är man intresserad av närmare information om våra arbetsrutiner så kan man gå in på www.s-r-t.se.

Kvinnoansikte tatuerat på ben

Lagar och garantier

SRT - Sveriges Registrerade Tatuerare - är en organisation som framarbetats av tatuerare för att främja branschens och kundernas bästa. Medlemskap innebär ingen konstnärlig garanti men förbinder tatueraren till en rad regler som innebär att kunden kan känna sig trygg. En organisation som denna är nödvändig då det finns väldigt få lagar som styr tatueringsverksamheten. Till exempel finns det ingen lag som säger att man måste vara myndig för att tatuera sig. Men Jonas påpekar att då kommer föräldraskyddsbalken in. Även om en förälder skulle ge medgivande till sitt barn så kan inte tatueraren veta om föräldrarna är skilda. Då kan det hända att den andra föräldern inte är införstådd vilket kan leda till stämning och domstol.
Det finns heller ingen lag som begränsar vad eller var på kroppen man får tatuera.
- Det finns bara rekommendationer och sunt förnuft, det är det enda. Det ska ju inte behövas en massa lagar om vad man får göra med sin egen kropp, egentligen, det är ju upp till var och en. Men jag skulle aldrig tatuera någon i ansiktet. Det kommer många nya lagar som blir EU-standard nästa år. Vi vet inte riktigt själva vad som gäller, men förhoppningsvis är vi så långt före att vi kommer att klara det.

Skalle och demon tatuerade på ben

Dagens tatueringskultur

Sveriges tatuerare är en väldigt samman-svetsad yrkeskår, förklarar Jonas. Även om det naturligtvis förekommer meningsskilj-aktigheter så håller de ihop när det väl gäller, och han understryker att han ser övriga tatuerare som kollegor snarare än konkurrenter. Han radar upp många av dessa kollegor när han berättar om vilka som bidragit till hans egen välgaddade kropp. En och annan av dessa tatueringar har han även gjort själv.
- Och det blir lika bra som när en hjärnkirurg opererar sig själv, påpekar han skämtsamt.
- Tatueringskonsten kommer nog inte att kunna utvecklas så mycket mer. I dagens läge så går det att få precis allt nedristat på huden. Bad man om ett porträtt för femton år sedan så kanske de tittade lite konstigt på en, men idag är det inte alls märkligt.
- Det är egentligen mer än ett yrke, jag lever tatuering dygnet runt, har med mig jobbet överallt. Jag kan sitta och teckna långt in på nätterna och det räcker att man går ut på krogen så ska nån börja tjôta tatuering. Så man blir aldrig fri ifrån det...
När jag ställer min sista fråga börjar Rezas tatuering ta form men är ännu inte riktigt klar. Trots några korta avbrott så har min närvaro knappast försinkat Jonas noggranna men effektiva arbete.
- Vad tror du att du gör om fem år?
- Bra fråga. Antingen har jag tröttnat på skiten och klappat igen... eller så har jag blivit ännu bättre.
Jonas nickar instämmande när jag uttrycker min förhoppning om det senare.
Man kan även besöka Jonas och Mikes studio på nätet: www.crazycolourtattoo.com.

Text: Copyright © Hans Wadsten 2009
Bild: Copyright © Jonas Söderberg 2009

Publicerad: 2010-06-14
Artikeln ursprungligen publicerad i tidskriften Solkatten hösten 2009

Fakta tatueringar

  • Den äldsta bekräftade tatueringen utfördes för över 5000 år sedan.
  • Fynd av mumier har bekräftat att tatueringar utfördes i antika Egypten.
  • Historiskt sett har tatueringar symboliserat till exempel klasstillhörighet, social status eller yrke i olika kulturer.
  • Tatueringens introduktion till västvärlden stod Captain Cook för. Han bevittnade fenomenet på Tahiti år 1771, och förde med sig den tatuerade urinvånaren Omai hem.
  • En annan form av tatuering än den vi är vana vid är ärrbildning, eller scarification, som främst utövats i afrikanska länder.
Det här inlägget postades i Artiklar, Kultur. Bokmärk permalänken.

Kommentera