Poesi från communities till böcker

Oskar Rickardsson började sprida sin poesi på olika skrivarsidor. Idag publicerar han sina dikter på sin blogg Vakentimmar, och har även gett ut två diktsamlingar genom Recito Förlag.

Oskar Rickardsson började skriva dikter när han var i sextonårsåldern, då var han inspirerad av bandet Kent.
– Det blev mer på riktigt från när jag var arton ungefär. 2003, när jag var nitton år, registrerade jag mig på poesisidan Sockerdricka.nu, säger han.
I början publicerade han poesin på Sockerdricka och andra internetsidor som Haket och Poeter.se. Han upplevde att det var skönt att skriva och veta att man inte var ensam om känslorna.
– Det var fint när andra hörde av sig och berättade att de hade samma problem. Nu skriver jag av lite andra anledningar, för att nå ut, säger han.
Oskar berättar att det känns som att han behöver skriva och få ut det, speciellt när han skrev mycket poesi.
– Om jag inte behövt skriva skulle jag nog inte göra det, säger han.

Han fick mycket respons på sina dikter när han publicerade dem på communities. Till sist blev det nästan för mycket, då tog han bort sitt konto på Sockerdricka.
– Folk skickade meddelanden och ville att jag skulle vara psykolog. En del skrev flera gånger om dagen och det var jobbigt när man inte mådde bra själv. Andra kunde också ha åsikter om vad jag skulle skriva. Jag skrev oftast långa dikter, men när jag publicerade en del som var korta var det någon som hörde av sig och sa ”skriv något långt, det är därför jag följer dig”.

Oskar Rickardssons böcker

Oskars böcker

Två diktsamlingar
I första hand publicerar Oskar dikterna på sin blogg nu men han har även gett ut två diktsamlingar på förlaget Recito, som startades i samband med att den första poesiantologin från Sockerdricka.nu skulle ges ut. När förlaget gett ut två antologier med dikter skrivna av medlemmar fick grundaren veta att en del medlemmar var intresserade av att ge ut egna diktsamlingar.

– Jag frågade Recito direkt och har inte testat att skicka in till större förlag, jag är lite pessimistisk... Recito hjälpte mig att trycka boken men man måste sprida den själv. Jag gör reklam på bloggen, Facebook och Twitter. Familj och vänner sprider också ordet, säger Oskar.

Recito har även en monter på bokmässan i september varje år, och Oskar har varit där och läst upp dikter tre gånger.
– Jag gav faktiskt boken till Jonas Gardell och han blev glad, men han får nog ganska mycket ... säger Oskar.
Recito specialiserar sig på små upplagor. När man ger ut en bok via dem är lägsta upplaga 100 exemplar och då säljs den i tre månader. Om man har valt att trycka 200 exemplar eller fler är försäljningsperioden sex månader.
– Det kan bli dyrt att ge ut en bok genom Recito, om man inte säljer måste man köpa alla böcker själv när försäljningsperioden är slut. Det är en stress att riskera att behöva betala allt. Sedan tjänar man egentligen inte pengar på det själv, men det är inte det viktiga för mig. Helst hade jag velat ge boken gratis till folk, säger han.

Oskar säger att hans skrivande har bytt fokus nu. Förut skrev han bara poesi, nu är det mycket samhällsartiklar med reflektioner. Tidigare handlade dikterna ofta om kärlek, men nu är det mycket politiskt.
– Jag skulle vilja ge ut dikter om feminism och miljö också. Sedan hade det varit roligt att bli utgiven på ett stort förlag, men om jag inte lyckas med det finns alltid Recito, säger han.

Text: Moa Andersson

Ur diktsamlingen Vakentimmar, Recito Förlag, 2010

Blunda lilla hand

våra ögon på snöflingorna genom fönstret
där faller den ner, min rygg, säger du
vi skriver ner våra namn på kopparna vi drack te ur
din pappa kommer in
och tar med sig kopparna och diskar dem
där rinner våra namn ner i avloppet, säger jag

vi går ut till din trädgård
jag är gräset under snön
som du rullar runt i
inte en fläck på de läppar du hela tiden bar
orden är aska och våra munnar vinden
jag vågar inte färga din himmel
inte riktigt än
mina vatten är för grunda
du behöver inte bygga broar över mig

mina händer har ögonen öppna lite sådär i smyg
jag blundar din hand
du, jag vill vara det du springer in och hämtar
när din kropp brinner ner
vill besöka dina städer av revben

är det handen eller längtan
som sträcker sig efter kylan
istället för tröjan
tystnaden har sina egna röster
ingen annan strand än du kan möta mina vågor

du ligger på golvet och drömmer att du flyger
som om du behöver drömma liksom
jag börjar mulna
och jag vet att du stänger dina fönster
så snart du ser moln
men utanför är himlen ett dagboksblad
och fåglarna skriver om dig inatt

Oskars blogg: Vakentimmar
Det här inlägget postades i Artiklar, Kultur, Litteratur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera