Förutfattiga meningar

När vet jag någonting om dig? Är det när du har berättat något om dig själv? Eller när jag tyst har iakttagit ditt beteende? Jag skulle säga att jag i båda fallen har fått reda på saker, medvetet och undermedvetet. Men betyder det att jag därför vet allt om dig? Knappast. Det jag har sett är några få sidor. Om jag tror mig veta vem du är, baserat på endast några av dessa sidor, då har jag fördomar.

 Varifrån kommer den egentligen, fördomen? Vad bottnar den i? Personligen anser jag att  ingen människa är fördomsfri, hur mycket man än vill intala sig att man är det. Detta eftersom jag tror att fördomar handlar om kontroll, något som vi alla varje dag mer eller mindre eftersträvar att ha. Vi vill placera saker; utseenden, åsikter, känslor, människor i fack för att känna oss mer säkra på var vi har dem. För att behålla struktur. För att det kräver en viss ansträngning att förhålla sig till något nytt eftersom det där nya även skapar oro då vi inte är bekanta med det. Allting kan upplevas som mycket lättare om saker och ting får förbli så som de alltid har varit. Om vi aldrig viker av ifrån invanda mönster och hjulspår. Om vi aldrig behöver prata med främlingar. Ironin i det förhållningssättet är dock ganska påfallande, då varje ögonblick i livet är just nytt, och varje ny sekund ständigt snurrar oss mot nya tider, inte identiska med några andra.

Vi kan aldrig vara säkra på vad som ska ske härnäst. Detta märks väl i dagens samhälle, där vi från morgon till kväll blir bombarderade med nya intryck som vi hela tiden ska förhålla oss till, som vi ska tycka och tänka om, som vi bara hinner lära känna på ytan. Intryck som vi kanske inte alls har bett om. Inte konstigt då att vi ibland vill stänga av denna kaskad och hellre låter våra förutfattade meningar bestämma över tillvaron. Så att vi kan fokusera, på det som vi upplever som viktigt. Så är det att vara människa. Vi kan inte ta in allt. En av livets stora prövningar måste vara just detta; balansgången mellan det yttre och det inre.

Men faran finns i lättjan; att vi inte bryr oss om det som sker i vår omvärld. Att vi inte tillåter oss att fundera över vad det egentligen är vi väljer att avfärda respektive släppa in i våra liv. Att vi inte använder den egenskap som skiljer oss ifrån alla andra arter på den här planeten: förmågan att kunna reflektera över sakernas tillstånd. Att vi istället väljer att blint förlita oss på intuition. Det blir problematiskt om vi stänger dörren till tankar om grundläggande mänskliga värden lika enkelt som vi trycker på mute-knappen när det kommer reklam på tv. Stänger vi dörren inför nya förhållningssätt stänger vi även av vår egen utveckling.

Som sagt är det bekvämare att ligga kvar i gamla föreställningar, och aldrig ifrågasätta dem, än att försöka möta varje ny situation med ett öppet sinne, som ett blankt blad. Men det är allas vårt ansvar att bevara ett öppet sinne inför livets ständiga flöde av nya ögonblick. Ibland är det enkelt, andra stunder är det svårare. Men en sak är säker; i den snäva världsbilden frodas fördomarna. I det vidare perspektivet finns toleransen. Där gror inga fördomar.

Text: Andreas Hallén

Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera