Stilla frid i Göteborg

Varje stad har sina highlights. Lupe har letat rätt på några av Göteborgs mest lyriska platser.

Som en introvert fastnar jag alltför ofta i en väv av osammanhängande gåtor och kval. Mellan den konstanta fasad som ska upprätthållas och manövrerandet av de sociala spel och normer som genomsyrar vårt samhälle och dess världsbild. Det förefaller absurt i mina ögon, men indoktrineringen gäckar. Stundvis kommer det okuvliga behovet av stillhet, en längtan att ta mig ur mig själv.

Behöver du, som jag, lugn och kanske en smula ro från stadens hektiska liv och dess ständiga sus och brus? Låt mig då dela med mig av vad jag anser är några av vår stads mest trankila och dualistiska platser.

Röda Sten
Vid Älvsborgsbrons södra fäste ligger pittoreska Röda sten. Här finns caféer, krogar, utsökt glass, mossig arkitektur och events i konsthallen. Det är bara en del av det utbud som berikar området. Bakom den röda stenen som gett platsen sitt namn, finns den avskilda grusstig som leder upp på klippan, där du hittar en häpnadsväckande vy genomsyrad av dualitet. Här finns en mäktig och dramatisk utsikt mot både stad och hav. De två scenerierna möts som två kolliderande kraftfält. Dock inte i konflikt, men i en harmoni som ger platsen sin motsägelsefulla stämning. Trafiken på bron skapar ett meditativt, rytmiskt sorl som kontrast till havets tysta barriär. Kort och gott; en plats för reflektion och introspektion eller okomplicerad avslappning.

 

Landala och Annedal
Hösten är här, tränger sig in och immar igen våra sommarhjärtan. Men innan vinterns kyla försätter oss i slummer, kan man njuta av höstens sista glöd och vinterns första frost. Mellan Landala och Annedal, intill det eländiga stråket Övre Besvärsgatan, hittar du Landalas egna mysiga lilla vattentorn. Runt om tornet finns ett flertal vyer och platser där du kan varva ner. Mitt förslag är att vistas på baksidan, bland klipporna, där solnedgången samt en ocean av höstens sprakande färger kan stilla de flesta sinnen och ge en stunds respit.

 

Ramberget
Ramberget är min oas, min fristad från betongens herravälde. Platsen har slingrande stigar som sprider sig likt rankor och snirklande leder oss upp mot himlavalvets ridå. Här finner du små vrår och gömmor och vår lustvandring belönas med grandiosa och subtila vyer. Låt inte det slumrande bergets vidd avskräcka, varje besök låter dig upptäcka nya platser både inom och utom dig själv. För de som hellre njuter i ett stilla lugn, välkomnar charmiga Keillers park och dess ljuvliga najad.

     Text och foto: Lupe
Detta arbete har skett i samarbete med Lina.

Det här inlägget postades i Artiklar, Konstnärliga uttryck, Kultur, Uteliv & aktiviteter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera