Göteborg Film Festival 2017
Ett urval av festivalens filmer

Göteborg Film Festival 2017 presenterade under elva dagar hundratals filmer från världens alla hörn. aspekt.nu har recenserat några av dem.

Jackie

En inte alltför smickrande, men mycket drabbande skildring av John F. Kennedys fru Jacqueline (skickligt spelad av Natalie Portman). Jackie är en intensiv film som i långsamt tempo berättar om Jackies reaktioner och svårigheter efter mordet på sin man. Genom tillbaka­blickar, en intervju och ett samtal med en präst, får vi inblick i Jackies liv – hennes lojala kärlek till sin man, intresset för historia och hennes storslagna dröm om vad Vita Huset står för. I chocken efter mordet kommer hennes mindre sympatiska personlighetsdrag fram, vilket känns verklighetstroget och bidrar till att filmen blir ett porträtt snarare än en hyllning till USA:s första dam. Filmens största styrka är hur trovärdigt sorgen och traumat skildras. Overkligheten när hon krånglar sig ur blodstänkta strumpbyxor och står ensam i deras sovkammare. Den darrande handen som sträcker sig efter cigaretten, och hur hon gång på gång påminns om skottet, blodet, hans huvud i hennes knä. Ansvaret, när hon plötsligt måste planera en begravning värdig en president. Trots hennes uppsatta position, handlar Jackie främst om hur människor tvingas hantera oförutsägbara sorger, och den existentiella kris som följer av att ha förlorat ett liv vi älskar. Det är tungt, men mycket välgjort.

Jackie
Betyg: 4/5
Genre: Biografi, Drama
Regi: Pablo Larraín
Medverkande: Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig
Land:
Chile, Frankrike, USA
År:
2017
Längd: 1h 40min

Their finest

Their finest utspelar sig under andra världskriget i Lon­don, där ett brittiskt filmteam får i uppdrag att spela in en film som kan lyfta moralen i armén. Catrin Cole (spelad av Gemma Arterton) anlitas som skribent och växer snabbt i sin yrkesroll. Under det ständiga hotet av bombningar och med ett beundransvärt lugn, trotsar Catrin könsrollerna. Hon står upp för sina idéer i sam­ar­betet med manusförfattaren Tom Buckley (Sam Claflin), och det är inspirerande att se hur modig och trygg hon är även i de mest mansdominerade situationer­na. Their finest är en hyfsat lättsam film trots den svåra tids­perioden och flera sorgliga händelser. I Catrins motsats står Ambrose Hilliard, excentriskt spelad av Bill Nighy; en riktig skådespelardiva som får en biroll i deras film. Hans bidrag i komik och livsgnista lättar upp de annars lågmälda och ibland lite tråkiga huvudkaraktärerna Catrin och Tom. Denna film har definitivt potential och underhåller, men Their finest når inte hela vägen fram. Berättartempot kunde ha skruvats upp rejält ­­­­­– filmen tappar i energi och borde ha kortats ner. Romantiken berör inte riktigt. Budskapet, om hur slumpen och orätt­visan påverkar våra liv och hur vi måste fortsätta kämpa för det vi vill, förmedlas däremot fint.

Their finest
Betyg: 3/5
Genre: Komedi, Drama, Romantik
Regi: Lone Scherfig
Medverkande: Gemma Arterton, Sam Claflin, Bill Nighy
Land:
Storbritannien
År:
2017
Längd:
1h 57min

Venus

Vi befinner oss i en castingstudio i Köpenhamn. På en vit stol sitter en kvinna som tittar rätt in i kameran och erkänner att hon inte vågar se sig själv naken i spegeln. Venus gör något ganska unikt, nämligen fokuserar på att utforska och förstå unga kvinnors sexualitet. Två danska kvinnor intervjuar en stor mängd kvinnor, som på ett imponerande modigt och öppet sätt berättar om sina sexuella fantasier, erfarenheter och synen på den egna kroppen. Många fördomar krossas, vilket gör Venus till ett mycket aktuellt och viktigt bidrag i jämställd­hetsdebatten. Här får vi ta del av tabun, önskningar, rädslor och skam, och allt presenteras med en stor respekt för kvinnorna, för det fria uttrycket och den fria sexualiteten. Kvinnornas personligheter lyser igenom och deras berättelser stannar kvar långt efter filmens slut. Venus är en film som många skulle behöva se, och nog må bra av att se, inte bara för att förstå kvinnors sexualitet, utan sexualitet hos människor i stort. Inter­vjuerna är intressanta, gripande och ibland ganska roliga.

Venus
Betyg: 4/5
Genre: 
Dokumentär
Regi: Lea Glob, Mette Carla Albrechtsen
Land:
Danmark
År:
2016
Längd:
1h 23min

In this corner of the world

En stillsam vardagsberättelse om livet i Hiroshima under andra världskriget, år 1933 till 1945. Vi följer artonåriga Suzu som gifter sig och flyttar in hos sin nya familj. Hon får hjälpa till med vardagssysslorna i en stad där matransonerna blir allt strängare och bombningarna sker oftare och blir alltmer förödande. De ljusa färgerna, vackra animerade bilderna och det lugna tempot är en intressant kontrast till krigets mörker och kaos. Suzu är drömsk, älskar att måla och tar allvarligt på sitt uppdrag i familjen. Hennes relation till den yngre svärsystern Harumi är rörande. Det tog ett tag att komma in i hand­lingen och att börja känna för karaktärerna, men det var värt väntan. Intensiteten stiger när Suzu drabbas av flera förluster. Filmen viker aldrig från sitt perspektiv; det lilla huset i dagsljus, på berget ovanför staden som brinner. I den stillsamma acceptansen av hur livet har förändrats för alltid finns en otrolig mognad och tyngd. Och fastän tragiken är ofrånkomlig, blir det aldrig en ångestladdad film, utan känns snarare som en orolig dröm.

In this corner of the world
Betyg: 4/5
Genre: Animation, Drama, Historia
Regi: Sunao Katabuchi
Medverkande: Non, Megumi Han, Yoshimasa Hosoya
Land: Japan
År: 2016
Längd: 2h 8min

Animatör i fokus: George Schwizgebel

Till hyllning av den erkände schweiziska animatören George Schwizgebel, presenterade filmfestivalen en serie av hans kortfilmer. I grova stråk målas mörkgröna, mörkblå, bruna och röda bilder upp. Ibland kladdigt, ibland mer konkret. Filmerna är rytmiska – ofta svajar eller hackar bilderna i takt till klassisk musik. Det leks med former och idéer som transformeras i fantasifulla och oftast svårtolkade växlingar. Det är poetiskt och svårtillgängligt. En humoristisk underton anas, särskilt i de mer absurda omformningarna av bilder. Att se George Schwizgebels kortfilmer är en utmaning då de skiljer sig ofantligt från de händelsedrivna, vackra animerade filmer som dominerar branschen. Här är det fult, kraftigt, snur­rigt och märkligt. Filmerna saknar dialog, och skulle kunna kallas poetiska musikvideor eller animerade dikter. Att se en film åt gången är definitivt att rekommendera. Ett maraton med dessa kortfilmer blir nog på tok för mycket för de flesta. Jag lämnade biosalongen lätt illamående, trött på de trista färgerna och på en symbolik som jag uppenbarligen inte förstått. Skulle jag dock välja två att rekommendera, om man vill uppleva Georges stilspråk och få en liten rytm- och formtripp, är det Retouches från 2008 och Off-side från 1977.

Along the way, Retouches, Man with No Shadow, Subject of the Picture, 78 R.P.M., Ravishing of Frank N. Stein, Young Girl and the Clouds, Fugue, Year of the Deer, Off-side, Erlking, Ride Into the Abyss
Betyg: 2/5
Genre: Animation, Kortfilm
Regi: George Schwizgebel
Land:
Schweiz
År:
1977-2016
Längd:
5–9min, sammanlagt 1h 20min                                                                                 

The Red Turtle

I denna vackra animerade film får vi följa en man som spolas upp på en öde ö och måste överleva. Med oro bevittnar vi hans försök att lämna ön; varje gång han tar sig ut på havet är det någonting – eller någon? – som förstör flotten underifrån. Han är fast på ön, men snart är han åtminstone inte ensam längre. The Red Turtle är en dialoglös film som täcker en lång tidsperiod. Trots bristen på dialog blir den aldrig blir tråkig – musiken och framåtdrivet i historien räcker långt, och vi lär känna karaktärerna genom deras kroppsspråk, filmens stämning och några enstaka skrik och skratt. På så sätt kommer vi nära och blir engagerade i historien. Studio Ghibli (känd för Spirited Away, Min granne Totoro, Prinsessan Mononoke) är ett av produktionsbolagen bakom film­en, vilket jag tycker märks framförallt i hur djurens lekfullhet och mystik porträtteras. Annars är detta ett relativt långt steg från de detaljspäckade, egensinniga filmerna vi är vana att se ifrån studion. Det är en enkel berättelse om längtan, kärlek och samvaron med naturen. Den är både spännande och rörande, och passar alla åldrar förutom kanske de allra minsta.

The Red Turtle
Betyg: 4/5
Genre: 
Animation, Fantasy
Regi: Michael Dudok De Wit
Land:
Frankrike, Belgien, Japan
År:
2016
Längd:
1h 20min

Text: Ida Lindskog

Det här inlägget postades i Film & TV, Kultur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera