Det okända
En svensk skräckis från år 2000

Denna skräckfilm kom som en svensk version av Blair Witch Project. Med skakig handkamera och utan specialeffekter, levererar Det Okända en suggestiv skräckupplevelse som överträffar förväntningarna.

Filmen hade premiär år 2000 och följer fem biologer som ska undersöka en mystisk skogsbrand ute i Norrlands ödemark; en brand som slukat 800 hektar mark utan naturlig förklaring. De får snabbt känslan av att något inte är som det ska när de hittar en konstig varelse, som mest liknar ett stort organ, mitt ute i den nedbrända skogen. Nyfikna på vad det är tar biologerna med sig varelsen tillbaka till husvagnen för att dissekera den.

Dissektionen av varelsen.

När undersökningen inte ger dem några svar, kastar de nonchalant ner varelsen i en hink. Det har hunnit bli mörkt och de går till sina husvagnar för att sova. Detta kommer att visa sig vara ett stort misstag. Vad som från början skulle varit en lugn campingvecka ute i skogen förvandlas så småningom till en vecka av obehag och paranoia, när det upptäcks att varelsen är spårlöst försvunnen.

Vistelsen utvecklas så småningom till en katt- och råttalek, när de märker ett förändrat beteende hos en av karaktärerna. När rädslan tar över och kampen om överlevnad blir första prioritet, glömmer forskarna varför de kom dit från första början

Filmen marknadsfördes som en svensk variant av kultklassikern Blair Witch Project, vilket var ett misstag enligt många. Medan mycket är likt Blair Witch – den skakiga handkameran, den låga budgeten och miljöerna – så är det mycket som inte är det. Berättartekniken i Det okända är mer fokuserad på dialog och sociala spänningar mellan karaktärerna. Det är också där skräcken har sin källa. Dialogerna är i vissa fall lite tramsiga, men det bidrar bara till att göra karaktärerna mer levande och tar bort stelheten som kan upplevas i en mer tillrättalagd produktion. I sin helhet är Det okända en originell film som till och med är bättre än den föregående filmen som den jämförs med.

Text: Omar Isa

Det här inlägget postades i Film & TV, Kultur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera