TV-spelen för oss samman

TV-spel har alltid varit en del i mitt liv. Jag brukar säga att jag kom till världen med en Nintendo-kontroll i mina händer. Super Mario bröderna var länge mina största idoler. Uppväxt i de småländska skogarna spenderade jag hälften av min tid med att leka i naturen tillsammans med mina vänner och resten med att äventyra i oupptäckta TV-spelsvärldar. Med kontrollen i min hand kunde jag inta olika roller och utforska unika scenarion som inte fanns tillgängliga i mitt verkliga liv. Jag kunde pröva mina vildaste fantasier i en alternativ värld. Den där pixeln på skärmen var jag.

Super Smash Bros Melee

Under min barndom var min bror en stor förebild för mig. Jag såg upp till honom och försökte vara en del i alla sammanhang där han fanns. Ofta försökte jag tränga mig in i vårt gemensamma rum när han spelade TV-spel tillsammans med sina kompisar. Ibland fick jag sitta i ett hörn av rummet och kolla på när de spelade, andra gånger fick jag chansen att spela tillsammans med dem i soffan. Jag blev alltid så exalterad när jag fick vara med att jag inte kunde sitta still. Jag gungade mig fram och tillbaka som om jag satt i en gungstol. Det gör jag än idag. Vi spelade allt ifrån plattformsspelet Chip 'n Dale Rescue Rangers till fightingspelet Super Smash Bros Melee och rollspelet Secret of Mana. Spelen förde oss samman.

Med de teknologiska framgångarna har spelmediet idag förändrats enormt. Nu tillverkas det storslagna spel som konkurrerar med filmer, TV-serier och böcker om att skapa intressanta världar med genomarbetade berättelser och karaktärer. Några av mina favoritberättelser finns i spelmediet: Final Fantasy X, What Remains of Edith Finch, Journey, Hellblade: Senua’s Sacrifice och Night in the Woods.

Det som skiljer medierna åt är att spelaren själv har friheten att styra karaktärernas öde. En frihet som kan skapa unika scenarion eller till och med helt nya spellägen. Med de teknologiska förändringarna började fler spelskapare intressera sig för att skapa nya möjligheter till sociala interaktioner. Spelmarknadens fokus på den sociala aspekten gör att vi idag kan interagera med varandra över nätet.

Nu när jag blivit äldre, och min bror likaså, har det blivit mycket svårare att hitta tidsrum för umgänge och TV-spelande. Vi bor på olika håll och har andra sysslor som ockuperar vår tid. Därför är jag otroligt tacksam för att de teknologiska framgångarna konstruerat en virtuell soffa för oss. På så sätt för spelen oss samman än idag. 

Text: Aleksandar Buntic

Det här inlägget postades i Artiklar, Kultur, Recensioner & reflektioner, Relationer, Spel, Tema och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera