En bokhandlares dagbok

Under ett år väljer Shaun Bythell att skriva dagbok och beskriva sin vardag som bokhandlare i Skottland. Boken är fylld av dråpliga situationer och irriterande kunder och är mycket underhållande, om du frågar Shaun själv. Personligen är jag inte lika imponerad.

Shaun Bythell är bokhandlare i den lilla staden Wigtown, Skottland. Hans antikvariat The Book Shop har över hundratusen böcker och mellan två och trettio kunder per dag. En regnig dag i februari 2014 började han skriva dagbok om hur det är att äga och arbeta i en bokhandel. Vi får följa med Shaun när han köper lådor fulla av böcker från dammiga dödsbon, får slänga böckerna i skyltfönstret eftersom det har regnat in och beklagar sig över kunder som skäller ut honom för diverse orsaker. Det kan vara att boken (som de köpt i en annan bokhandel) är defekt/tråkig eller för att The Book Shop inte är en smyckeshandel. In kommer kunder som luktar illa, skriker och gapar, vägrar köpa böcker till inte-tillräckligt-låga-priser, tar av sig skorna när de kommer in, påpekar att butikskatten Kaptenen är för tjock, klagar på kylan i lokalen, att den inte är tillräckligt stor eller som försöker sälja egna, värdelösa böcker. Däremellan kommer trevliga stamkunder eller Shauns tokroliga vänner på besök.

En bokhandlares dagbok får ändå en trea av mig, eftersom den berör och involverar mig ända till slutet, och på grund av den oförutsägbara Nicky.

En bokhandlares dagbok har beskrivits som en otroligt rolig bok, full av mörk humor. Och det trodde jag också att den skulle vara, när jag läste på bokens baksida om kvinnan som berättade att nästa bok till hennes bokklubb var Dracula, men att hon inte kunde komma ihåg vad han hade skrivit. För det var ju skoj. Men det märks väldigt, väldigt tydligt när det kommer ett stycke som författaren själv tycker är kanonkul. Och jag känner mest att ja, här förväntas jag att skratta, men jag förmår mig inte ens att le. Inte ens litegrann inombords. Boken är kanske under-hållande på sitt sätt, en inblick i hur det är att vara bokhandlare (för det mesta otacksamt), men inte i alls så rolig som jag hade hoppats på. Och det är synd, eftersom jag verkligen såg fram emot att läsa den. Den har tidigare fått väldigt bra recensioner, främst från brittisk press.

Kanske har jag vant mig vid en annan sorts humor, kanske har jag gått och blivit kräsen. För det är en bra bok, men när en bok förväntas vara skojfrisk och inga skratt undslipps blir det lätt att betyget sjunker. Drastiskt. Även det är synd, för det är en välskriven och underhållande bok. Bara inte så rolig som författaren själv tycker att den är.

När jag hade kommit förbi mitten inträffade ett par-tre händelser (som alla involverade assistenten Nicky) som var tillräckligt roliga för att jag skulle fnissa till. That’s it. Men trots allt mitt gnäll om humorn är det fortfarande en läsvärd bok. Bara inte en som man, åtminstone jag, skrattar åt. Men så fort jag hade läste ut den började jag sakna En bokhandlares dagbok. För när du har följt en person varje dag under ett helt år i dennes liv kommer du rätt nära den personen. Jag kände att det blev tämligen tomt och lite sorgligt utan Shaun Bythell och hans odrägliga kunder.

Saker jag kan göra istället: Se på TV-serien Black Books, där Dylan Moran spelar en mycket otrevlig och asocial bokhandlare. Shaun själv tycker att denna karaktär är en träffande bild av yrkesrollen – på det hela taget. Då vet jag i alla fall att jag kommer att skratta.

TV-serien Black Books

Text: Marika Berndtson

Titel: En bokhandlares dagbok
Författare: Shaun Bythell
Utgiven: Maj 2018
Förlag: Natur och Kultur
ISBN: 9789127154582
Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera