Ballongpojken
En text om depression

Livet är lite som en ballong. Den växer och krymper hela tiden, men om man mår dåligt är det som att den bara fortsätter krympa. Livet är inte lika stort och kul som det en gång var.

Att må psykiskt dåligt på något sätt är väldigt jobbigt och att fylla sin ballong är inte lätt, det heller. Det kommer att ta tid. När jag själv mådde väldigt dåligt märkte jag lite grejer som hjälpte mig att fylla min ballong och det i sin tur hjälpte mig att komma i kontakt med sjukvården.

Det första jag märkte var att prata om mitt mående hjälpte en hel del. Att prata gör att det blir lättare att acceptera och lättare att komma ur det. Så var det för mig. När jag pratade om hur jag mådde var det som att en vikt släpptes från mina axlar och jag kunde lättare beskriva hur jag kände. Jag lärde känna min depression och kunde då veta vad för typ av hjälp och stöd som passar mig bäst. Så genom att prata med mina vänner och familj om mitt mående fylldes min ballong lite.

Det andra som jag märkte var att det hjälpte att försöka vara produktiv och göra något som tar en framåt. Det kan vara vad som helst, som att börja träna eller kanske försöka lära sig något nytt. Bara man försöker göra något som man orkar och klarar av kommer det gå framåt. Att göra något produktivt bidrar till att öka ens motivation och energi, för när man mår dåligt är de oftast i botten. Bara genom att försöka vara produktiv kommer man börja bygga upp en rutin och, få mer energi och lust att göra saker. Redan efter en vecka kände jag en klar förbättring och jag kände att min ballong hade fyllts en hel del bara genom det lilla.

Tack vare att jag började prata om min depression och träna varje dag fylldes min ballong enormt. Jag hade då nog med motivation och energi att ta kontakt med sjukvården och börja jobba på att bli ännu bättre.

Bara för att jag nu hade hjälp och stöd från sjukvården slutade jag inte prata eller träna, för att fortsätta kämpa är en stor del i att bli bättre. Sjukvården kommer hjälpa och stötta en så man orkar kämpa. Så jag höll igång med min träning under hela året jag var hos sjukvården och är nu mer eller mindre ur min depression och kan nu börja jobba på min framtid.

Text: Sven Bjunert

Det här inlägget postades i Depression, Psykisk hälsa, Tema och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera