Where The Action Is 2011

Vad förväntar man sig av en endagsfestival i utkanten av Slottsskogen? Det gamla vanliga: fint väder, trevligt sällskap och en dos högkvalitativa framträdanden. Men den största fördelen måste ändå vara frånvaron av bastutempererade tält och överförfriskade ungdomar som redan några dagar före festivalen slitit ut sig på campingområdet.

Jag känner att jag inte är ung längre och det är med en obekväm känsla som jag blickar ut över havet av människor som trafikerar området mellan de två scenerna. Festivalen inleds ganska trevande med ett par band som mest tycks fokusera på att framföra låtar utan egentlig inlevelse. Ingenting nytt, ingenting spektakulärt, ingen egentlig känsla av liveframträdanden med undantag av att de står på en scen.
Däremot var vädret fenomenalt i det avseende att solen sken under hela dagen för att inpå kvällen övergå i en klassisk, svensk sommarkväll. Den största fördelen för en person i min ålder är ändå att festivalen endast varar en dag och hålls centralt i Göteborg. Detta medför att medelåldern stiger avsevärt och att atmosfären är behagligt lugn med frånvaro av ett sedvanligt kaos av förvirrade kids,  som jag många gånger har upplevt i exempelvis Roskilde och Hultsfred. På Where The Action is kunde man skymta familjer, äldre par och lämpligt berusade personer. Jag fick en känsla av att detta var lite av en uppvärmning inför den avsevärt större festivalen Way Out West som hålls i Slottsskogen i augusti, i synnerhet då det är samma arrangörer som håller i båda eventen.

Många sökte skugga under den gassande solen

Överpriser
När jag stiger in genom entrén vid lunchtid inleder jag med att slå mig ner vid en av de ölserveringar som upprättats på festivalområdet. Dock blir jag en aning beklämd över de höga ölpriserna. Trots att Norrlands Guld står som sponsor för festivalen kostar en 33 cl flasköl 45 kronor. Detta leder till att jag känner mig nästintill tvingad att köpa mat och dryck för orimliga priser på området. Som tur är bor jag inte långt ifrån festivalplatsen så i protest mot de höga priserna beger jag mig hem för att äta samt dricka den rekommenderade mängden vätska, för att inte kollapsa när jag väl stod bland alla människor och bevittnade konserterna. Men bortsett från de höga priserna fanns det ett brett urval av måltider och drycker.

Coldplay

Coldplay avslutade med fyrverkerier
Jag måste erkänna att jag blev förvånad över hur mycket folk som hade samlats på festivalen. I ärlighetens namn tycker jag inte att musikutbudet var så jättelockande. Det stora dragplåstret var Coldplay, något som jag visserligen kan förstå då deras stundvis alltför vänliga popmusik lockar de flesta åldrar. Många jag pratade med nämnde just detta band som ett av huvudskälen till att de köpt en biljett. Men många av de yngre personerna i publiken nämnde också det skotska bandet Glasvegas, som efter sitt debutalbum 2009 nådde väldigt stora framgångar i Sverige och hypades av i stort sett en enad kritikerkår.
Jag kan ändå inte låta bli att spekulera kring hur många som ser alla dessa band just för deras namn snarare än för kvalitén på spelningarna. I slutändan är det kanske ändå oväsentligt, då många tycks attraheras av gemenskapen och mångsidigheten under ett musikevenemang. Så när jag lämnar festivalen efter att det sista bandet har avslutat sitt framträdande kan jag ändå konstatera att det nog var ett bra sätt att spendera en tisdag i juni på. Att fly från sina vardagliga sysslor för en stund och avnjuta lite musikalisk underhållning i solskenet är sällan helt fel.

Text: Daniel Hammarberg
Foto: Lisa Sundberg

Det här inlägget postades i Artiklar, Kultur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera