Normer & utanförskap

Normer är sociala riktlinjer för hur vi skall förhålla oss till varandra och vår omgivning, regler för hur interaktion skall ske och vad som är okej och inte okej. Att bryta mot normer kan innebära att utsätta sig själv för bestraffning, ofta i form av social exkludering. Ett utanförskap behöver dock inte alltid vara av ondo. Det kan även vara ett sätt att distansera sig från ett sammanhang som man inte vill vara en del av.

Normer är inga enheter; ofta finns det normer som är motsatta varandra och därmed kolliderar. Detta skapar konflikter som är svårlösta om man inte, medvetet eller omedvetet, undviker att försöka skapa ett enhetligt sammanhang. Att leva utan normer är dock inget alternativ; normer är det som håller ihop samhället och som gör att vi överhuvudtaget kan leva tillsammans.

Normer verkar på gruppnivå. Oftast är det en minoritet som bestämmer normerna, och detta görs ofta omedvetet. De sprids genom att en majoritet inte ifrågasätter normen, och för den vidare till en allt större del av en grupp. Ofta är vi omedvetna om normer, och det är först när vi ställs inför kontrasterande normer som vi blir påminda om att det vi tar för självklart inte alltid är så självklart. Men vilka normer vill vi skall råda, och hur skall vi skapa dessa? Vad gör vi med dem som avviker, och hur hanterar vi de konflikter som uppstår när kontrasterande normer ställs mot varandra?

Läs vidare om frågeställningar och reflektioner kring ämnet i vårens tema: Normer & utanförskap!

Det här inlägget postades i Normer & utanförskap, Tema, Teman och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera