När ingen lärare ser

Många människor har tunga minnen från skoltiden. Under ytan döljer sig en maktkamp mellan individer, som påverkar vilka de blir i vuxenlivet. Det är skrämmande att bevittna hur långt missförhållanden tillåts gå bland skolelever, utan att vuxna märker av problemen och kan ingripa.

En negativ ledargestalt förväntar sig att du ska göra si eller så. Eller snarare kräver det – annars är du inte längre en i gruppen. Han eller hon vet att förmedla de obehagligheter som infinner sig om du inte längre beter dig som ”de andra”. Varje person i gruppen kan mot sin egen vilja tvingas till något som man egentligen inte vill. Till exempel cigarettrökning, ofrivilligt sex, alkoholkonsumtion eller olika former av brottsligt beteende. Det kan också handla om att tvingas utsätta en annan person för något.

Gång på gång görs tester för att avgöra man är ”rätt” person för att få vara inkluderad i gruppen, och ställer man inte upp riskerar man att bli utesluten och själv kanske själv bli nästa offer. Speciellt unga människor, som står mitt i sökandet efter en identitet, kan lätt falla offer för ett grupptryck uppiskat av terroriserande ledargestalter.

Tystnad
Om du har varit med och ”gjort något dumt” så pratar du inte om detta med någon annan än de inblandade. Det är en oskriven regel. Man får tidigt lära sig att tjallare inte har någon plats i gruppen. ”Förrädare” betraktas inte med blida ögon. Jag var själv med i ett gäng när jag var yngre. En i gruppen berättade för sin pappa om vår vandalisering. Nu i efterhand klandrar jag honom inte, det vi hade för oss var inte bra. Men han blev känd som ”svikaren” i vårt kvarter, och ingen av oss umgicks med honom efter det.

Klicka på bilden för en förstoring

Kontroll
Efter att ha blivit tvingad till delaktighet kan det bli svårt att dra sig ur gruppen. En person som hyser tvivel om vad gruppen sysslar med, förlorar vanligtvis mer än ”ledaren” om han eller hon väljer att avslöja negativa saker för någon utanför gruppen. Man har tvingats in i ett ramverk som man sedan inte vågar lämna, och tillsammans med de andra hackar man på den som är utanför. På så vis skapas en känsla av samhörighet, samtidigt som rädslan hos gruppmedlemmarna att själva hamna utanför effektivt håller dem i schack.

För att ledaren inte ska förlora auktoritet gäller det att minimera kommunikation mellan gruppmedlemmarna, så att en rädsla väcks även inom gruppen. Då minskar risken för att individer bryter sig ut ur gruppen och skapar nya konstellationer. Jag ser detta som en mild form av hjärntvätt, där funderingar kring negativa handlingar trycks undan och man istället upplever en känsla av trygghet och gemenskap i gruppen.

Exempel på detta är hur Gestapo jobbade i Tyskland under naziåren. De lyckades få ”vanliga” människor att hålla koll på sina grannar och rapportera företeelser som inte passade överheten. Paranoia gör att människor isolerar sig och inte kan stå enade mot förtryckare.

Åtgärder
En väg för att minska grupptrycket och åstadkomma ett mer positivt klimat inom skolans värld skulle kunna vara att göra klasserna mindre. Då blir det lättare för lärare och andra inblandade vuxna att hålla koll på vad som händer. Det blir lättare att upptäcka om en elev hamnar utanför gemenskapen.

Elever borde ges stöd att ta kontakt med andra som sitter fast i negativa grupper. Om flera individer kan bryta sig ur de negativa mönstren ges möjlighet att skapa nya och positiva konstellationer. Det är varje terroriserande ledares mardröm; att individer vågar prata sinsemellan och komma överens inom helt nya ramar, som ligger utanför ledarens kontroll. Genom att bryta upp eller helt eliminera mobbarens ramverk, kan man förhindra att mobbningen fortgår.

Avslutningsvis vill jag nämna en film som gjort starkt intryck på mig och som man kan dra stor lärdom av: Min bedste fjende av Oliver Ussing (svensk titel: Min bäste fiende) handlar om två unga pojkar som har fått nog av att bli mobbade och bestämmer sig för att slå tillbaka mot det sociala systemet, med de konsekvenser som följer. Filmen skildrar mobbning på ett trovärdigt sätt, istället för att det bara förekommer i liten grad.

Text: Emanuel Goytia Svensson

Det här inlägget postades i Normer & utanförskap, Samhälle, Tema och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera