Känslor i pappersform

dagböcker_0016b

Dagboksskrivande är ofta förknippat med barndomen men det finns många fördelar med att skriva även när man blir äldre. Dagboken kan vara en plats där man går igenom känslor och händelser för sig själv.

Dagboken är kanske framför allt förknippat med yngre tjejer och de speciella anteckningsböckerna med lås. Man gömde nyckeln så att ingen annan skulle kunna snoka. I de lägre åldrarna är det kanske inte alltid så komplicerade inlägg; vad har jag gjort idag, vad händer, vem är snäll och vem är dum. Dagboken är topphemlig och föräldrar, syskon och kompisar som ville tjuvläsa skulle hindras av låset. Så länge de inte har lärt sig att låsen lätt kan öppnas med en nål eller en annan likadan dagboksnyckel. Det som stoppade nyfikna mest var kanske att man gömde själva dagboken.

Dagboken i litteraturen

Dagboken är ett gammalt fenomen och det finns bevarade dagböcker från så långt tillbaka som till 900-talet. Några har publicerats och är viktiga som historiska dokument. De visar en personlig bild av olika händelser.

Samuel Pepys (1633-1703) var en engelsk ämbetsman och sekreterare i amiralitetet under kung Charles II och James II. Han var bland de första som gjorde dagboken till något mer personligt än att notera affärstransaktioner. Han skrev bland annat om pesten 1665, den stora branden i London 1666 och om politiska och sociala förhållanden. Dagböckerna blev transkriberade och publicerades 1825.

The_Diary_of_a_Young_Girl_at_the_Anne_Frank_Zentrum3

Anne Franks dagbok på Anne Frank Zentrum i Berlin

En av de mest kända dagböckerna idag skrevs av den tyska, judiska flickan Anne Frank från att hon var tretton till femton år gammal. Hon föddes i Tyskland 1929 men familjen flydde till Amsterdam 1933, ifrån den starkt ökande antisemitiska stämningen när nazisterna tog över makten. 1940 ockuperades även Nederländerna av tyskarna och judarna belades med hårda restriktioner. Anne Frank fick dagboken på sin 13-årsdag 1942 och skrev till sin påhittade vän Kitty.  Några veckor efter födelsedagen gick familjen under jorden då Annes storasyster Margot Frank fått kallelse till tvångsarbete i Tyskland. Annes dagbok berättar om hennes liv, känslor och hemligheter under de två åren familjen var gömd i gårdshuset intill pappan Otto Franks kontorsbyggnad. Det sista inlägget är från 1 augusti 1944. Sedan blev de förrådda, men det är fortfarande inte känt av vem. Den 4:e augusti stormades gårdshuset av tyska ordningspolisen och de gömda deporterades till olika koncentrationsläger. Anne och hennes syster Margot deporterades till Bergen-Belsen i Tyskland och dog av tyfus med några dagars mellanrum i mars 1945.

Efter arresteringen lyckades en av Otto Franks tidigare arbetskamrater, Miep Gies, rädda dagboken från gårdshuset. Hon höll den undangömd för att kunna lämna tillbaka den till Anne efter kriget men när hennes död blev bekräftad hösten 1945 lämnade hon istället dagboken till pappan Otto Frank, den enda överlevande av de åtta som gömt sig tre år tidigare. År 1947 gav Otto Frank ut Annes dagbok för första gången. Några delar var strukna, bland annat de som rörde hennes pubertet och elaka kommentarer om mamman, men senare gavs den fullständiga versionen ut.

Ett sätt att reflektera över känslor och händelser
Dagboksskrivandet kan vara en ventil för händelser och känslor som varit jobbiga. Vid till exempel mobbing, konflikter och svåra känslor finns dagboken där för att man ska kunna få ner röran på papper. Det finns en möjlighet att resonera med sig själv och kanske till och med våga skriva det man knappt vågar känna eller ännu mindre erkänna för andra.De skrivna orden ger ibland en tydligare bild av allt.

Kristina Bergius är SER-terapeut. S står för samtal, E för EFB-andning (en andningsmetod som frigör lagrade spänningar i kroppen) och R för regression (tillbakagång i tiden). Hon har gått en 2,5-årig utbildning på SER-akademin i Helsingborg och tycker att dagboken är ett viktigt redskap inom samtalsterapi.

- Att skriva av sig är också en form av egenterapi. Det behöver inte enbart vara det som är sorgligt, hemskt eller gör ont som man skriver om. Klienten kan även skriva det positiva och glada som händer i livet. Jag rekommenderar alltid klienter att använda sig av dagbok för att reflektera över känslor och händelser. Det är också väldigt bra att sedan kunna gå tillbaka och se hur man utvecklats och vuxit som människa. Jag tror också att dagboksskrivandet gör att man kan komma i kontakt med känslor man kanske har haft svårt att nå, men genom att skriva så öppnar man upp flödet och på så sätt kan man få kontakt med sina känslor.

Det är inte enbart personer i terapi som kan ha nytta av dagboksskrivande. Även andra kan ha användning för ett sätt att bearbeta händelser och problem tycker Kristina Bergius.

- Jag rekommenderar alla människor att skriva dagbok. Att göra det till en rutin att varje kväll ägna en stund till att reflektera över dagen som gått. Ofta när man skrivit av sig kan man släppa den dagen. Då finns dagen inom dig också nedskriven och du bär den inte ensam!

Text: Moa Andersson

Kristina Bergius hemsida
terapeutkristina.hemsida24.se
Det här inlägget postades i Artiklar, Psykisk hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera