Judinnan – om förbjuden kärlek och intolerans

Till och med söndag 18 maj spelar GöteborgsOperan den mäktiga föreställningen Judinnan. Temat är förbjuden kärlek och intolerans, och belyser svårigheterna för människor att - trots olika åsikter och uppfattningar - mötas i respektfullt samförstånd.

Den drygt tre timmar långa föreställningen är mäktig, mycket mäktig. Från och till agerar mängder av solosångare, körsångare och statister på scenen. Samtidigt känns upplägget ofta intimt och hudnära. Förmodligen medverkar den stramt minimalistiska scenografin till den upplevelsen. Färgskalan är genomgående dämpad i grått och svartvitt, dessutom är rekvisitan extremt sparsmakad. Scengolvet är oftast i stort sett tomt på föremål, och med ett ljus som sipprar fram underifrån. Då och då gränsas scenytan av med ett transparent silvertonat draperi.

Tuomas Katajala och Regina Silinskaite.

Tuomas Katajala och Regina Silinskaite.

Trots den fräscht moderna framtoningen i den göteborgska uppsättning skrevs Judinnan redan 1835 av den franske tonsättaren Fromental Halévy. I den ursprungliga uppsättningen, som förmodligen var betydligt mer visuellt överlastad, utspelas berättelsen på 1400-talet. Judinnan tillhör en operaform som benämns grand opéra. Det handlar om rejält påkostade scenbyggen, mäktiga historiska tablåer och många agerande på scenen. Ett upplägg som numera lyser så gott som helt med sin frånvaro på operascener världen över.
I föreställningen på GöteborgsOperan har regissören Günter Krämer valt att förflytta händelseförloppet till vår tid. Jag läser någonstans att vi ska tänka oss tiden för andra världskriget, men upplevelsen är att vi rör oss i en nutid. Krämer har gjort en hel del strykningar i ursprungspartituret. Detta grepp framhäver musiken, som har blivit mer distinkt och levande.
Fokus ligger på laddningen mellan kristendom och judendom. Grundtemat är, som tidigare sagts, utanförskap och förtryck. Tung och mäktig orgelmusik i inledningen markerar redan från början den religiöst färgade grundtonen. Sedan får vi följa de dramatiska och oväntade förvecklingarna i en kärleksaffär mellan Rachel, dottern till judiske guldsmeden Éléazar, och Léopold, en till jude utklädd kristen man. En viktig rollgestalt är också Eudoxie, Léopolds bedragna hustru. Rachel spelas av den franska sopranen Mireille Delunsch, Lars Cleveman är Elèazar och den finske tenoren Tuomas Katajala gör Léopold. Eudoxie framförs av koloratursopranen Regina Silinskaite från Litauen.

Lars Cleveman spelar rollen som guldsmeden Eléazar.

Lars Cleveman spelar rollen som guldsmeden Elèazar.

Sångtexterna framförs på franska, med en svensk textslinga tillgänglig ovanför scenen. Dirigent är Pierre Vallet, som bland annat har många år på Metropolitan i New York bakom sig. Där har han samarbetat med regissören Günter Krämer vid en tidigare uppsättning av Judinnan.
Uppsättningen kommer från Litauens nationalscen för opera och balett i Vilnius, där den hade premiär 15 oktober 2004.

Text: Lars Lejring
Foto: Mats Bäcker

Föreställning: Judinnan
Genre: Opera
Plats: GöteborgsOperan
Tidpunkt: 5 april 2014 - 18 maj 2014
Regi: Günter Krämer
Dirigent: Pierre Vallet
Scenografi: Günter Krämer

 GöteborgsOperans hemsida

 

 

Det här inlägget postades i Kultur, Musik, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera