Recension: Hawkeye

Filmerna om Marvels superhjältar är kända över hela världen, och oavsett vad man tycker om den oändliga strömmen av superhjältefilmer, kan man inte bortse från att filmerna är uppskattade. Många vill också se Marvels Cinematic Universe fortsätta att växa, och inte minst utökas med fler karaktärer från serietidningarna. I tv-serien Hawkeye får nu följa Clint Barton, Hawkeye, som huvudkaraktär.

Titel: Hawkeye
Format: TV-serie
Genre: Superhjälte/Action, Deckare
Säsonger: 1 säsong (6 avsnitt)
Baserad på: Superhjälten Hawkeye, Marvels cinematic universe
Var: Disney+

Efter att streamingtjänsten Disney+ lanserades har Marvel/Disney breddat utbudet med mer än bara filmer. Deras tidigare försök, med tv-serier som Daredevil, Ironfist, Luke Cage och Jessica Jones på Netflix, var relativt fristående från den övergripande handlingen i filmerna och lyckades inte få samma popularitet. Nu görs serier med redan etablerade karaktärer, t.ex. Loki och The Falcon and the Winter Soldier. Det görs även serier som kommer att ha direkt påverkan på framtida filmer, som WandaVision. Folk är mycket mer uppmärksamma på dessa serier nu.

Hawkeye är en av de fristående serierna, och följer Clint Barton, som har funnits med sedan Thor men aldrig har fått en egen film. Till skillnad från de andra superhjältarna har han inga speciella krafter. Han har ingen superträning. Han är en simpel man med en pilbåge och speciella pilar. Att han nu får vara huvudkaraktären i en serie, som har mindre budget än en film, passar karaktären mycket väl.

Handling

Mycket har hänt i världen bara sedan Tony Stark erkände att han är Ironman. Det blir allt vanligare att superhjältar svarar på farliga hot och attacker mot världen. Utomjordingar, magiker i kontakt med andra dimensioner, egodrivna skurkar med farlig teknologi eller oskyldiga som har fått konstiga krafter och dragits in i superhjälte-konflikter – i Marvels värld finns det mycket konstiga och hemska saker. Men det finns även hopp. Hopp till de hjältar som kämpar för folket. Hjältar som Clint Barton, även känd som Hawkeye, som inspirerar medborgare som Kate Bishop.

Serien utspelar sig i New York en vecka innan julafton. Kate Bishop, en ung atlet och mästare i bågskytte och flera kampsporter, återvänder hem efter att ha blivit utsparkad från sin skola. Hon möter sin mor och, till sin stora irritation, sin blivande svärfar. Det är när hon blir inbjuden till en gala som saker börjar hända. Ett hemligt möte i en källare drar in henne i något mycket större än vad hon är redo för. Samtidigt är Clint Barton i New York med sin familj. Han går på teater och restaurang med dem, ivrig att spendera tid med dem efter att ha förlorat dem i fem år. Men han blir tvungen att lämna dem när skuggor från den mörkaste stunden i hans liv återvänder.

Hawkeye är en julberättelse. Det spelas julmusik, det snöar och det finns juldekorationer överallt. Det är därför som jag bestämde mig för att se serien först i mars, för att se om den kan stå på egna ben, utan den direkta kopplingen till julen. Vilket jag kan säga att den gör, för det mesta. Om du är ett fan av Marvels filmer, särskilt de som består mindre av datoranimerade monster och effekter och mer av “jordnära” berättelser, kommer du att gilla denna serie. Den känns väldigt mycket som en film, men formatet ger utrymme för fokus på de mindre men känsloladdade stunderna. Serien tar mer tid på sig att andas och bygga upp historien. Som vanligt när det gäller Marvel kunde dock huvudskurken gärna fått mer tid och utrymme.

Övrigt

Skådespelarna är talangfulla och skickliga, men inget sticker ut i synnerhet. Jeremy Renner är väl bekant med rollen som Clint Barton, och Hailee Steinfeld balanserar rollen som Kate Bishop på gränsen mellan en seriös och komisk huvudkaraktär. Gänget av skurkar i serien består av skådespelare från flera slaviska länder, bland andra polska Piotr Adamczyk.

Musiken står inte ut så ofta. Den inkräktar inte, utan förhöjer stämningen. Den sticker dock ut när tittaren skall påminnas om att serien utspelar sig under julen, och någon gammal jullåt spelas. Ibland en modifierad version, för att göra det mer passande för en actionscen. Jag gillade personligen inte detta, men det kan ha berott på att jag inte heller såg serien under julen.

Serien har ett väldigt starkt tema kring familj, men också kring att övervinna funktionsnedsättningar. Inte genom att använda cybernetik, en Iron Man-liknande dräkt eller något annat onaturligt, utan genom träning, proteser och hjälpmedel som hörapparat. Det hjälper serien att kännas mer verklighetsnära. Åtminstone tills Hawkeye bestämmer sig för att skjuta en pil som på något sätt spränger en bil.

Framtid

Echo.

Det finns många planer för Marvels Cinematic Universe. Mycket som är hemligt, för att göra handlingarna till ett mysterium. Spider-man: No Way Home är ett bra exempel på hur hemlighetsfulla Marvel vill vara kring vilka karaktärer som är med i vilken film. Så, hur framtiden ser ut för Clint Barton och Kate Bishop är dolt. Det spekuleras till exempel i att en Young Avengers kan vara planerad – fler och fler karaktärer från den gruppen börjar dyka upp i filmer och serier.

Vi vet dock redan nu att Echo, en av skurkarna i Hawkeye, kommer att få sin egen serie. Förproduktionen av denna inleddes dock i november, så det kan ta ett långt tag innan vi får se resultatet av detta.

Text: Martin Eriksson

Det här inlägget postades i Film & TV, Kultur, Recensioner & reflektioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera