Skön energi på Kontiki

Trettondagsaftonen firade ett hundratal människor på Kontiki, där sångerskan Hannah Smallbone med band skulle spela. För ett tag sedan nådde mig ryktet om tjejen med den fantastiska rösten och mycket riktigt: efter några lyssningar på nätet så kan jag bara instämma. Därför skulle det bli extra kul att få se och höra henne live denna kväll.

De få gånger jag har varit på Kontiki har jag alltid fått en lätt klaustrofobisk känsla, som att jag inte riktigt får plats någonstans. För mig hade restaurangen gärna fått vara större, men mysfaktorn är ändå hög tack vare den exotiska inredningen. Stället ligger lite som en oas mitt i radhusdjungeln, ett stenkast från Botaniska trädgården.

När Hannah Smallbone och hennes tre bandvänner börjar spela klockan 21 drar de genast in publiken i ett skönt, pianofunkigt groove med låten Fancy. Hannah har själv sagt att det är en låt som de funderade på att stryka från spelningen, då alla i bandet tycker den är svår att få att svänga. Det hade varit synd, tycker jag, för här hörs inga tecken på osynkade instrument eller dåligt sväng. Tvärtom är det väldigt catchy.

Dålig akustik

Hannah Smallbone med band.

Hannah Smallbone med band.

Jag kan tycka att det blir lite väl mycket stillasittande med en artist bakom ett piano en hel konsert. Särskilt om artisten i fråga genererar en så pass god energi som Hanna Smallbone. Därför gillar jag tanken på att någon gång få se henne stå framför en mick och röja loss lite hårdare. Nu ser hon förvisso ganska cool ut där hon sitter och kanske är det precis där som hon vill vara. Däremot gör ljudet för kvällen att hennes röst inte riktigt vill fram ur högtalarna. Synd, då det kanske är rösten som är det mest utmärkande i Hanna Smallbones musik. Kontikis lokal är nog över huvud taget inte den mest ultimata när det gäller akustik.

Trots förutsättningarna levererar Hanna Smallbone med band ändå en klart godkänd konsert. Och här finns låtar för varje stämningsläge. Allt ifrån svängiga Fancy till mysiga Nothing but thee och den vackra pianoballaden Magic/logic. Och oftast handlar det om kärlek. I den hurtiga låten Boys sjunger Hannah om att hon har killar på hjärnan. Den påminner en hel del om Miss Li:s låt Oh Boy, både i tema och i konstruktion. Hannah Smallbones låt är den klart bättre, mer personlig och inte lika tonårspoppig som Miss Li:s. Dock har den definitivt potentialen att kunna svänga mer än vad den gör i kväll. Det gör den garanterat nästa gång.

Text: Andreas Hallén

Det här inlägget postades i Kultur, Musik, Recensioner & reflektioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera