Bakom kulisserna med Klara Kristalova

Klara Kristalova är en konstnär som just nu har en skulpturutställning på Göteborgs konstmuseum. Jag stämmer träff med henne för att få reda på lite mer om personen bakom verken; hennes drivkraft, framtid och var hennes konstnärliga själ finns.

Om du hellre vill lyssna på intervjun kan du göra det här!

E: Beskriv perioder på året, eller tider på dygnet, då du upplever dig själv som mer kreativ.

K: Åh, det är jättesvårt, det beror ju på. Det är olika från dag till dag faktiskt. Men ska man säga generellt är det helt klart mest på förmiddagen, och ibland sent på kvällen. På sommaren vill jag inte jobba alls, men måste, så jag antar att hösten och våren är bäst. När det är vinter så vill jag mest åka skidor, men måste jobba även där; faktum är att sista åren har jag jobbat även på julafton.

E: För att det är andra saker som kommer i kläm då?

K: Ja precis, jag har ju barn och hundar också, och framförallt barnen kräver mer tid på sommaren på grund av sommarlov, och jag vill också ge dem den tiden.

E: Är det någon skillnad från eller likhet med andra personers kreativa faser, tror du?

K: Ingen aning, det kan jag inte svara på.

E: I ditt skapande, hur mycket kommer inifrån och vad kommer utifrån, vad är känsla och vad är intryck?

K: Det är väldigt blandat, nästan allting sätts igång av någonting från yttervärlden. Det kan vara väldigt banala saker eller någon jättedjup bok, en bild ifrån en filmaffisch, dagsaktuella händelser, någonting jag hört på bussen, eller någonting jag läser, ett annat konstverk, vad som helst. Mest inspirerad blir jag av spontant intresse för något, där jag inte vet exakt varför det intresserar mig, och när jag börjar nysta kommer på flera möjliga svar, men inget entydigt och säkert. Den osäkerheten och öppningen är viktig, och jag vill att den ska finnas kvar i det färdiga verket. Saker kan också intressera mig för att det påminner mig om mitt eget liv, men det är mer sällan. Alla verken innehåller i slutändan en stor del av mig själv genom att intrycken silas genom mig, det är ofrånkomligt. Det är min tanke som bearbetar dem. Så måste det rimligtvis vara med allt konstnärligt arbete.

E: Finns det något av dina verk här som du känner extra mycket för? Beskriv tankarna bakom det verket.

K: Jag tycker om alla de här verken på olika sätt, mer eller mindre, men jag kan skumpmässigt plocka ut… Elefanten. Den har en väldigt tydlig närvaro. Idén bakom den var rätt luddig och jag brukar inte utgå ifrån drömmar alls, men den här kom därifrån. Jag bodde på ett hotell i San Fransisco när jag höll på med en utställning där. Jag vaknade mitt i natten efter att ha drömt om den här elefanten som vänder sig om i ett skuggigt utrymme medan det spelades någon speciell musik i bakgrunden. När jag vaknade då så tänkte jag; Gud vilken spejsad idé, jag måste använda den här! Jag ritade ner den noggrant på papper och somnade om. När jag sedan vaknade så höll den faktiskt. Jag kunde känna att den fortfarande var intressant och det är väldigt ovanligt. Just så flummigt brukar inte jag arbeta. Ifrån den drömska idén så tyckte jag att skulpturen blev väldigt levande, fick en tydlig, distinkt form. Det formades från det lösa drömska till något kroppsligt som funkade bra.

E: Vad har du för planer framöver, ny utställning? Vad jobbar du på?

K: Ja jag har gjort väldigt många utställningar fram till nu. Efter att jag avslutat arbetet med den här gjorde jag en separat utställning i Paris som precis har slutat. När det var över kände jag mig otroligt trött så jag har varit ledig i en månad och har faktiskt sagt nej till allting under hela 2013. Det enda som egentligen kommer att hända är att den här utställningen kommer att vandra till Västerås konstmuseum, och min nästa separata utställning är i februari våren 2014 i New York. För en gångs skull har jag gott om tid. Det behövs verkligen för jag vill bland annat testa nya material, textil, och testa att jobba med animationer. Jag har bara inte hunnit med det på grund av ett pressat tidsschema.

E: Ja, ta det ledigt och samla inspiration då. Du nämnde att du vill testa på nya saker, finns det någon annan konstform som skulle kunna locka?

K: Jag tycker om att titta på dans, men kan absolut inte tänka mig att dansa själv. Att jobba med teater passar inte mig, jag är rätt blyg och tycker inte om att framträda offentligt. Bildkonst tror jag passar mig väldigt bra, däremot vill jag utveckla det här med skulpturerna. I och med den här utställningen här i Göteborg har jag skapat mer miljöer runt skulpturerna som ingår i gestaltningen. Det vill jag vidareutveckla, just de här rumsligheterna runt skulpturerna, atmosfären på hela platsen. Sedan vill jag ju inte bara fastna i keramiken, även om jag tycker att det är ett väldigt bra material på många sätt. Jag vill experimentera mer med textil eller rörlig bild. Jag vill prova och se hur det går.

Hör Klara Kristalova berätta om de utställda verken
Klara Kristalovas utställning finns att se på Göteborgs konstmuseum till och med 3 februari 2013.

Text: Emanuel Goytia Svensson

Det här inlägget postades i Konst, Kultur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera