Högkänslig personlighet

Får du höra att du är överkänslig och att du inte ska ta åt dig så mycket? Behöver du ibland vila från alla ljud, ljus, dofter, människor och intryck? Brukar du känna av hur andra mår? Känna på dig vad som ska hända? Blir det för mycket ibland? Känner du dig annorlunda, att du inte riktigt passar in? Om du känner igen dig kan du ha en högkänslig personlighet – Highly Sensitive Personality.

Elaine Aron

Elaine Aron

Psykologen Elaine Aron har forskat på HSP, högkänslig personlighet, i 20 år, och är också den som myntat begreppet. En person med högkänslig personlighet kallas också starkskör, sensitivt begåvad eller orkidébarn. Högkänsliga uppfattar mycket mer nyanser och detaljer än andra på grund av ett känsligare nervsystem – på gott och ont. Vi högkänsliga utgör cirka 20 procent av befolkningen. Ändå är vi så okända.

En högkänslig personlighet är inte en diagnos eller störning, utan en personlighetstyp; ett sätt att vara på. Det är inte bra eller dåligt i sig – det betyder bara att man fungerar på ett visst sätt. Många känner till de så kallade maskrosbarnen som växer upp i en hård miljö men ändå blomstrar. Ett orkidébarn är skörare och måste få rätt näring och ljus, men växer med uppmuntran och förståelse för sina egenskaper upp till en väldigt vacker blomma. Men ett orkidébarn som inte får en sådan uppväxt, tar tvärtom mer skada än andra och vissnar. Denna personlighetstyp är också något som hittas hos andra djurarter. Olika slags personligheter är viktiga för gruppens överlevnad och framgång. När människan för länge sedan levde ute på savannen eller i skogen fanns det de som var nyfikna, impulsiva, aggressiva och som bidrog till att upptäcka. De med högkänslig personlighet var de som var eftertänksamma och lade märke till detaljer, ljud, dofter, rörelser och kunde då varna för fara - egenskaper som är viktiga för gruppens bästa.

Vi högkänsliga tar in så mycket intryck att vi kan koppla ihop till synes olika saker, vilket gör oss kreativa och fulla av idéer. Samtidigt kan vi bli överbelastade av alla intryck, för vi har mycket tunnare filter. Vi har ett stort behov av att dra oss undan – att vila från allt, smälta intrycken och hinna tänka efter. Vi är alltså sällan rappa i käften, men får vi tänka en stund har vi ofta bra saker att säga. Vi har svårt för ytliga konversationer och uppskattar mer djupa samtal, vilka vi snabbt kan gå in i om vi hittar rätt person. Vi uppfattas ofta som lugna och omtänksamma personer. Vi känner av stämningar och humör, och går in så mycket i andras känslor att vi kan må dåligt åt dem, om vi inte lär oss att stänga av. Vi kan också engagera oss i omvärldens problem, vilket vi kan må dåligt av om det blir för mycket.

En högkänslig person har extra känsliga sinnen; ljud, ljus, känsel, smak och dofter kan störa oss väldigt mycket – eller ge oss fantastisk njutning. Ett irriterande ljud eller en skavande tvättlapp i kläderna kan få oss totalt ur fokus, medan till exempel vacker, gripande musik eller film kan få vissa att gråta av hänförelse, eller andra att känna extas över naturens skönhet. Vi kan känna mer smärta, vilket i och för sig kan vara svårt att mäta, för det är en sak hur mycket man känner och en annan sak hur man hanterar eller står ut med smärtan. Vi är känsliga för koffein, brist på mat och sömn. Kaffe kan göra en del alldeles stissiga, illamående eller ge huvudvärk. Är vi hungriga eller trötta tappar en del humöret och andra får svårt att hänga med och fungera. Detta är något som gäller för alla, men extra mycket för högkänsliga.

Eftersom högkänsliga känner av och registrerar detaljer i så hög utsträckning, har vi god intuition och kan ofta förutse vad som ska hända; till exempel när ett bråk är på gång. Det är som att vi går med stora känselspröt spretandes som suger i sig allt möjligt. En knuff eller ett hårt ord kan påverka oss starkt, för vi tar åt oss mycket av sådant som andra tycker är bagateller, vi har svårt att släppa saker och kan grubbla länge. Vi undviker gärna nyheter, skräckfilmer med mera, eftersom det blir för jobbigt. Vi kan ha svårt för platser där mycket händer, som köpcentrum, restauranger, gator och torg, och för tvånget att vara social och framåt. Vi fungerar oftast dåligt under press och presterar sämre när vi vet att vi är iakttagna.

orkide

Det är bra att lära sig hur man fungerar, vilka behov och begåvningar man har. Att ta sig tid till vila när man behöver det, och säga nej till det man inte orkar. Att sluta upp med att ställa krav på sig att vara så social och att vara med överallt. Man behöver inte gå med på samhällshetsen och normerna för hur man ”ska” vara, inte pressa sig till något man inte kan eller inte mår bra av. Man får känna efter vad som känns bra och vad som inte känns bra och lyssna på det, lära sig att stänga av, säga nej eller gå undan när händelser och andras känslor blir för påfrestande. Vi kan behöva undvika personer som inte har förståelse för vårt sätt att fungera. Vi kan också utveckla, glädjas av och dela med oss av vår kreativitet och våra idéer. Vi kan låta andra ta del av vår förståelse och omtänksamhet kring hur de mår; göra gott i världen och för nära och kära. Vi kan uppleva stor njutning, gå in i konst, musik, poesi, litteratur, teater, film, natur och andra intressen – njuta av livets goda!

Kunskapen om högkänslig personlighet behöver komma ut, för den är till stor hjälp för många av oss som ofta kan känna att vi inte passar in i samhället med alla krav på hur man ska vara; att man ska prestera, klara stress, vara social, snabbtänkt och armbåga sig fram. Dessa normer är jobbiga för många, men för högkänsliga är de extra tuffa eftersom vi inte passar in i dem.

Att förstå detta har varit som en uppenbarelse för mig, en stor insikt, en kunskap som fått mig att se mig själv i ett nytt ljus. Det har fått mig att värdera många av mina personlighetsdrag. Jag ser inte min känslighet som något dåligt längre; jag kan nu använda den mer som en styrka, för jag är en som känner av, förstår, listar ut. Jag förstår ännu bättre hur viktig min vila är för att orka vara kreativ, omtänksam och må bra. Att jag är lugn och inte någon som vrålar argt är ett rätt bra sätt att hantera konflikter och missförstånd på. Jag behöver inte vara besviken på mig själv för att jag inte är supersocial och snabbtänkt, det finns många som uppskattar mitt sätt att vara, och alla kan inte kackla högt och ofta – vilket kaos det skulle bli då! Och jag kan åtminstone teoretiskt förstå varför andra inte förstår sådant som är självklart för mig – som att man inte kan göra si och så för då bli någon ledsen, eller vad den mänskliga konsekvensen av något faktiskt blir. Jag känner mig nu mer som en viktig del av samhället och mänskligheten, en resurs. Jag är inte längre överkänslig, konstig, någon som inte passar in i världen. Jag blev en del av ett ”vi” som är begåvade, som är på det här sättet, som är helt okej och funkar som vi funkar. Vi är starka på en del sätt och svaga på andra. Och genom att känna till det kan vi bevara och främja vår styrka.

Text: Angelica Larsson

Mer om HSP
Den amerikanska psykologen Elaine Aron har forskat om Högkänslig personlighet i 20 år och skrivit flera böcker i ämnet. Hennes bok The Highly Sensitive Person kommer under våren 2013 ut på svenska, med titeln Den högkänsliga människan. Hon har även utvecklat ett test man kan göra för att ta reda på om man har en högkänslig personlighet. Det finns på svenska här:

http://www.hsperson.se/media/5e2083fe71ad8bc7ffff8451a426365.pdf

Böcker om högkänslig personlighet
Det här inlägget postades i Artiklar, Psykisk hälsa och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Högkänslig personlighet

  1. Gun Hallin skriver:

    Jag känner definitivt igen mig i mycket, även om jag inte känner igen mig i allt. Ser fram emot boken Den högkänsliga..

  2. Kajsa skriver:

    Tack för artikeln . Man kallar dessa personer för tvättsvampar … Artikeln kan komma till nytta i mitt yrkesliv …

    • Anonym skriver:

      Tvättsvamp? Det måste vara den mest arroganta benämningen jag hört talas om. Hur vore det att ha lite mer ”känsla” för andra? Men just, empati/sympati är något man inte ska ha mycket av längre..

  3. Marta Göransson skriver:

    Tack för en bra artikel.Artikeln satt ord på det vad jag känner men har svårt att uttrycka i ord.
    Orkidé, den vackra och känsliga blomman, men ack så uthållig! Jag älskar dem och odlar dem

  4. Anonym skriver:

    Tack för artikeln. jag har på sista tiden undrat vilken bokstavsmänniska jag är, vissa egenskaper blir tydligare när man blir äldre. Men jag stämde inte in på något av mig kända diagnoser. Allting kändes väldigt förklarande när jag läste artikeln. Det var som det var en beskrivning av mig.

  5. wiper skriver:

    Detta var det bästa jag läst på länge och poletten gick ner för mig. Nästan allt stämmer in på mig själv och därför har jag känt mig udda men nu förstår jag att det inte är nåt onormalt och jag känner mig trygg och glad efter att ha läst detta otroligt bra skrivna inlägg. Tusen tack för upplysningen

    Ha det bra
    Varm hälsning
    Malin

  6. Steget före skriver:

    Intressant artikel. Att bli överbelastad med synintryck känner jag starkt igen,men inte att ha svårt att snabbt svara på tal. Att bli överstimulerad av kaffe eller stirrig finns jakande svar till, men kan inte tänka att koffeiner inte, skulle påverka kroppen, det är förmodligen mera onormalt att kunna dricka mycket kaffe, att undvika nyheter stämmer dåligt på mig, nyfikenheter är viktig information även om förmedlingar och starka inslag kan kännas upprörande och övermäktiga, där anser jag nog som detta med kaffet, att det är normalt att känna avsky. Är man överkänslig, är det en tillgång att kunna ta klar ställning och agera. Beträffande uttrycket, ”att ta åt sig av bagateller” det är ett relativt begrepp. Samhället idag, kan lätt få människor att tycka att det mesta är bagateller, men det råder en förhärdning och behovet av kännande människor är starkare än någonsin. Så alla vi med ”Highly Sensitive Personality” är privilegierade. Stöd från utomstående kan vi glömma, det är vi, här och nu som gäller, innan det är för sent. ”Vi kan flyga!”

  7. Anonym skriver:

    Alla dessa frågor Ja och Nej passade in på mig kanske en enda sak var lite tveksamt ? Har ju kontakt sedan 23 år med en av ledande docenter på Karolinska sjukhuset i Stockholm och Karolinska sjukhuset i Huddinge. Denna röra med massa olika teorier man har i huvudet , konstnärssjälen och medkänslan till allt levande , själv har jag alltid haft en oerhörd smärta för människor som är som tvillingssjälar till mig det har faktiskt hänt en gång att jag höll på att dö när min mormor dog och jag visste inte om detta men tankarna kom just till henne , var på en resa just då och ca. 24 timmar trodde att jag skulle dö..sån fruktansvärd ångest (vi var väldigt lika ..och jag var hennes favorit alltid ..hon brukade säga till mig , Du är exakt som jag och livet kom visa sig senare att det var rätt hon sa..hon och jag mycket starka driftiga kvinnor båda inom den hårda affärsvärden…lösningar till allt …så plågsamt kan det vara att många har inte en aning hur vissa kan ha med detta att vi noterar allt omkring oss känner folks mående , suger åt som svampar allt och lite till …..Ha en trevlig -2015- och det var mycket intressant läsning skall dela på facebook till många som vill veta om just din artikel här ! mvh Sinikka Naumanen författare

  8. Inte så skör längre. skriver:

    Idag förstod jag äntligen hela mitt liv, jag är fortfarande helt yr av detta. Det började med att jag ramlade över en blogg där HSP nämndes och jag blev intresserad, googlade, och helt plötsligt var det som att läsa om mig själv, exakt, och hela mitt liv.
    Jag har aldrig riktigt förstått mig på hur eller varför jag är som jag är, jag har alltid fått höra att jag inte ska känna efter så mycket och sluta oroa mig. Jag har alltid som barn fått höra att jag är blyg och orolig. Men jag kände mig aldrig riktigt blyg eller orolig. Bara funderande och eftertänksam.
    I vuxen ålder har jag så många gånger våndats över att jag inte är mer social, med tanke på hur ”stor” jag känner mig inuti, jag har oändligt att ge. Jag har aldrig passat in nånstans (enligt mig själv), men inte alls förstått varför.
    Även att kunna uppskatta det lilla, att kunna bli så otroligt salig över att se solljus skina genom löv, eller en skata som badar i en vattenpöl, det hissnar i magen. Allt sånt där, som kan verka så litet, kan ge mig övermäktiga glädjekänslor. Ibland känns det som att mitt hjärta ska spricka av allt jag känner, för det är så mycket och för så många.
    Jag har varit så mycket tröttare än alla andra och verkligen uppskattat att göra saker själv, saker som de runt mig velat göra med andra. För då har jag på nåt vis kunnat spara min energi åt mig själv, jag kan annars inte låta bli att bry mig så mycket, även om jag försöker.
    Det tar lång tid att utföra saker som för andra skulle gå fort, jag utvärderar, vrider och vänder, sen gör. Jag vill ha struktur på minsta detalj så att jag vet hur det ska utföras.
    Jag har alltid kunnat känna med andra människor, till den grad att det gör fysiskt ont i hjärtat, även när jag ser film exempelvis, så ibland drar jag mig för att träffa vissa människor, det blir för tröttande. Alltid blivit kallad överempatisk, överstrukturerad men virrig på samma gång, neurotisk, för snäll, pjoskig, känslig, SKÖR.
    Listan kan göras lång, och alla de saker har alltid fått mig att känna mig själv så…fel, i jämförelse med andra, och har aldrig kunnat förstå varför. Jag började förlika mig vid att vara sådär skör och neurotisk, även om jag någonstans ändå har vetat att det är så fina egenskaper (för att jag känt dem på ett djuopare plan än vad som syns utåt), att vara extremt kännande. För det för med sig så mycket fint att genuint bry sig om så mycket och många.
    En gång sa faktiskt en terapeut till mig att jag var extremt ”känslig” (och jag tog då illa upp i stunden, ”känslig” har ju verkligen en negativ klang i detta samhälle). Och han förklarade det just som någonting jag precis läst, han sa att jag var som en parabol, som bara tog in alla signaler, så många att de inte gick att sortera på en gång, att det inte är konstgt att jag blir trött. Jag tänkte mycket på det sedan, och idag såg jag en bild i en artikel, som visade exakt detta. Jag blev helt stum.
    Jag funderar över varför det känns så mycket bättre nu, efter att jag hittade någon slags benämning. För jag är ju fortfarande precis som jag är. Men jag känner att det inte är ”fel” på mig, och att det finns andra som fungerar ungefär likadant. Jag känner mig inte heller längre skör, utan stark. Och det känns så skönt att kunna lägga ett annat ljus på sitt förflutna, och nu kunna se allt det fina, på ett helt annat sätt. Även att bemöta mig själv och livet på ett annat vis, jag kommer att ha mer förståelse för mig själv, och kunna vila i tanken att det är mer okej i att vilja vara själv ibland. Lite arg känner jag mig faktiskt också (fast det gjorde jag innan med), över andras förminskande av mig. Det som sades när jag var barn fastnade på något plan och fick mig att känna mig ”fel”.
    Nu har jag främst tagit upp exempel jag läst om, för det är så klockrent och redan i ord.
    För mig är det till största del positivt, HSP. Jag älskar att kunna känna ALLT. Men just den ”neurotiska” biten har varit jobbig, inte så mycket för mig, utan mer för att jag inte vill att alla ska tycka så om mig, när det inte riktigt är så jag känner inuti. Och detta har förklarat så mycket från min barndom exempelvis, som jag alltid funderat över.
    Det blev ett långt inlägg, men det är en stor insikt mitt på en tisdag. Som en stor kram av förståelse till sig själv.

  9. sinikka naumanen skriver:

    Tackar så mycket för all info som jag har sugit i mig som en svamp….tillhör själv denna grupp och vet exakt hur det är att vara EXTRA känslig för olika sinnes stämningar, notera allt som händer , min äldsta son sa till mig när jag återberättade en sak som han hade berättat till mig en gång..” mamma , vad du kommer ihåg alla detaljer ” så är det …men vi behöver vila X.ra mycket att kunna leva med denna ” GÅVA” beror på hur/ när vi ser på denna gåva ;-)

Kommentera