Per Gustavssons prinsar och prinsessor

På bokmässan finner man, förutom lukten av nya böcker och god mat, även ivriga och inspirerande författare i varje hörn. I ett av hörnen fann jag Per Gustavsson, en barnboksförfattare med ett sting, talang och kloka ord.

DSC_8938SV

Per Gustavsson

Barnböcker om prinsar och prinsessor som ger sig ut på äventyr och hittar lejon kan snabbt förändras till en situation med rosa glass och tv-tittande. Detta är bara en inblick till Pers barnböcker, i djupet hittar vi också fantasier, matlagning och elaka björnar.

I Per Gustavssons sagovärld hittar vi prinsessan som är den mer äventyrliga; hon älskar att hitta på nya saker och är djärv. Medan Prinsen gillar att sitta hemma, laga mat och kolla på tv.

Två väldigt olika karaktärer som ibland möts och behöver lösa mysterier tillsammans, det bästa av två världar helt enkelt. Per säger att både prinsen och prinsessan är delar av honom, och att de kan vara en delar av så många andra, inte bara barnen.

Även vuxna kan lära sig ifrån prinsar och prinsessor, och hur man kan ta in det i sin verklighet av kaffedrickande på jobbet och den tomma blicken framför datorn.

Att skriva en bok är inte en lätt sak, speciellt inte en barnbok som brukar vara maximalt 35 sidor. Jag frågar om det inte satte mer press på honom att veta det, men Per såg det på ett mer positivt sätt.

”Det spelar ingen roll om man skriver en bok på 35 sidor eller en bok på 3000 sidor – blir det dåligt så blir det dåligt” säger han och rycker på axlarna.

Genom brus och doften av nybryggt kaffe kommer vi in på olika projekt som Per jobbat med under åren och ett av dem råkar just handla om en elak björn.

"Jag blev frågad om jag kunde skriva om hur man stoppar kriget i Somalia. Boven till kriget blev en stor elak björn som barnen i Somalia lyckades röva bort."

Vi låtsas som det regnar och önsketänker att det ändå vore så enkelt. Men när man läser mellan raderna regnar det faktiskt. Även om björnen rövas bort och hamnar på en öde ö, blir den inte snällare. Man kanske önskar att björnen blir snällare, men det händer inte när Per förklarar det.

”Björnen tycker att det är de andra som är elaka och han som faktiskt är snäll, och det kommer inte att ändras” nickar Per intygande.

Och så är livet också; ibland finns det inte ett rätt svar på varför vissa är elaka och vissa snälla. Kanske därför som det är bra att det finns olika sorters björnar i världen.

Text: Cansu Okan
Foto: Embla Källén

Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera