Discworld Noir

I mitten av Terry Pratchetts bokuniversum finns Discworld (Skivvärlden): en platt värld som bärs upp av fyra elefanter, som i sin tur står på en gigantisk sköldpadda – som långsamt simmar genom rymden. (Inga konstigheter.) Detta är inget att bryr sig om när en spelar Dischworld Noir, ett äventyrs peka-klicka-spel från 1999. Där är det alltid natt, med tillhörande hällregn och saxofonmusik, i sann noir-anda.

Jaget är Lewton, en bitter och väderbiten (bland annat) privatdetektiv, som får i uppdrag att hitta Charlotta von Uberwalds försvunne älskare. Därefter går spelet snabbt över i en enda lång frågestund och gissningslek, med försvunna svärd, mystiska mord till höger och vänster, och ett troll som verkligen inte vill bli funnet. Till Lewtons hjälp finns… inte särskilt många, men en jäkla massa att bombardera med frågor som ”Vad vet du om den här personen” eller ”Har du sett en sådan här pryl förut?”

Håll muspekaren över bilden för bildtext.

Discworld Noir tog mig några dagar att spela igenom, om en räknar bort förra årets försök då jag inte kunde spara och spelet bara startades om hela tiden. Den här omgången kunde jag faktiskt spara, men var tvungen att göra det mycket ofta, då spelet stängde ner sig själv när det kände för det. Framförallt under akt II.

Om en fastnar vid specifika pussel eller har svårt för att hålla reda på alla detaljer finns det ledtrådar att tillgå på nätet. Eller om en känner för ett snabbare och mer flytande spel, snarare än att ”testa alla möjliga tänkbara kombinationer av allting” femtioelva gånger, finns det mer utförliga walktroughs.

I sig var spelet mycket underhållande, i alla fall för någon som avgudar Terry Pratchett och hans bokserie om the Discworld. Spelet var något långsamt och buggigt, och ibland alldeles för mycket snack om ingenting, men ändå spelvärt. Och slutet var – i sann Pratchett-anda – rätt rörigt och lite antiklimaktiskt. Men som helhet klart mycket bättre än de två andra Discworld-spelen, som jag mest blev förbannad på.

Jag köpte och laddade ner Discworld Noir från www.old-games.com, ihop med en dröse andra pusselspel. Obs! Läs alla pop-up rutor noga. Det sparar dig mycket tid och tandgnissel.

Text: Marika Berndtson

Det här inlägget postades i Kultur, Recensioner & reflektioner, Spel och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera