Orka Torka
En stökbekännelse

I en tid där tidningshyllorna är fulla av inredningsmagasin, med minimalistiska och stilrena stilar, och tablåerna är späckade av program där snickare och städexperter ska hjälpa de stökiga och oorganiserade att få ordning på sina hem – där finns facebook-gruppen Family Living – the true story. En motpol till all ordning, en ö av kaos i stormen av perfektion. Och ur denna grupp föddes boken Orka torka.

Det började med att Lotta Sjöberg, illustratör och serietecknare, efter att ha köpt en heminredningstidning och sedan eldat upp den i kaminen, valt att fota sitt egna stökiga hem och lägga upp det på facebook. Detta med samma klämkäcka undertexter om smarta förvaringar och öppen planlösning, när det i själva verket var en stökbekännelse. Responsen blev så stor att Sjöberg valde att starta en fotogrupp på facebook, där andra också fick bidra med bilder från deras egna, långt ifrån perfekta, hem. Den gruppen har nu över 30 000 medlemmar. I väntan på att min egen ansökan skulle godkännas (det tog sex månader) införskaffade jag Sjöbergs bok så länge.

Orka torka är en trevlig kontrast till ett samhälle där allt ska vara så rent, snyggt och perfekt. I alla fall utåt. I sociala medier tävlar folk om att visa upp ett så städat hem som möjligt, medan verkligenheten ofta ser helt annorlunda ut. Klädkammare som agerar soprum och en bäddad säng som egentligen döljer en stor mängd smutstvätt undertill. Och det är den bilden, den mindre smickrande , som Orka torka visar upp för omvärlden.

”Forumet har aldrig varit tänkt att vara en tävling där värsta bilden vinner, utan snarare en övning i att själv våga visa lite mer än förra gången.” – Sjöberg.

Orka torka är emellanåt lite pinsam, främst på grund av bildtexterna, men den känsla som jag känner starkast av att läsa boken är lättnad. För plötsligt känns inte mitt eget stök lika farligt längre. Och det är just lättnad och samhörighet som medlemmarna i Family living utrycker i slutet av boken. De är tacksamma för att ha kommit över den magsårsframkallande stressen med att ha ett perfekt hem. De är även lättade över gemenskapen i gruppen och för alla de normbrytande bilderna visas upp i sociala medier. Sjöberg skriver att forumet har kunnat fungera som en sorts kbt-terapi, både för dem som vågat ladda upp och för dem som tittat på bilderna. ”Att våga blotta sig och kanske till och med kunna låta någon annan fnissa åt ens stök är också en del av att acceptera att det finns där.”

På det stora hela är Orka torka och Family living – the true story ett stort antiskamprojekt.

Samtidigt som gruppen och boken uppskattats av tiotusentals är det många som förfäras av detta stök och folks förmodade lättja. Sjöberg skriver att detta har visat henne att oordning i våra hem fortfarande är ett tabubelagt område.  Samt att stök kan drabba vem som helst, när som helst och är helt normalt.

Det måste vara extra skönt för barnfamiljer att läsa den här boken, för att inse att de inte är de enda som inte har tid eller ork att fixa den där översvämmade garderoben eller ”tillfälliga” lösningen med hallgolvet. Och att tvätthögarna och diskberget inte bara är K2-stora hos dem, utan hos de allra flesta. För som förälder har en plötsligt dubbelt eller trippelt så mycket att göra, men bara hälften av orken. Så vem bryr sig att dammråttorna är större än katten, att det växer en grodd upp ur golvbrunnen eller att julpyntet är kvar till midsommar? Ibland orkar en helt enkelt inte torka, dammsuga eller sanera. Och det är helt okej.

Text: Marika Berndtson

Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera