Recension av Den fantastiska Ivan

Gorillan Ivan har vuxit upp i en shoppinggalleria, instängd i en glasbur. Tillsammans med hunden Bob och elefanten Stella visas han upp för förbipasserande människor. Ivan har vant sig vid ett liv i fångenskap, men när elefantungen Ruby flyttar in i buren bredvid hans förändras allting.

När Ivan var en liten gorillaunge blev han och hans syster tillfångatagna. Sedan dess har hans liv haft ett enda syfte – att underhålla människor. Trots de till synes dystra omständigheterna trivs Ivan ganska bra med sitt liv. På dagarna tittar han på teve och ritar teckningar som sedan säljs i souvenirshopen. Han diskuterar saker med sina bästa vänner Stella och Bob och varje kväll får han besök av Julia, dotter till George som jobbar som städare i gallerian. Julia är inte som andra människobarn, hon retas inte utan brukar mest sitta och rita av Ivan. På hennes teckningar ser han alltid lite ledsen ut.

Trots att Ivan är en ståtlig silverrygg, och trots att Stella och Bob utför konster och tricks varje dag så tycker Mack, ägaren till gallerian, att djuren inte drar in tillräckligt mycket pengar. Därför bestämmer han sig för att skaffa sig ett till djur – elefantungen Ruby. Men det visar sig att Ruby inte alls trivs med att vara instängd i en glasbur. Ivan och de andra minns knappt sina liv som fria, men Ruby ställer många frågor och Ivan börjar komma ihåg vem han en gång var. Och han bestämmer sig för att Ruby inte ska behöva leva sitt liv så som han har levt sitt.

Författaren till Den fantastiska Ivan, Katherine Applegate, blev inspirerad till att skriva den här boken efter att ha läst den sanna historien om en gorilla som var instängd i en bur, i en galleria, i tjugosju år. Hennes egen berättelse är på sina ställen ganska mörk. Djurs underordning till människan ifrågasätts. De mänskliga karaktärerna framställs både i egenskap av att vara förövare och befriare. Jag tror att den här boken kan läsas både som tragisk och komisk, beroende på läsarens ålder och föreställningsförmåga. När Ivan reflekterar över vem han själv är kan han knappt komma fram till om han är en människa eller en gorilla. Han dricker Pepsi och tittar på tv, men minns också hur det var att bygga sig ett sovnäste i ett djungelträd. Gestaltningen av Ivan som en ganska lustig typ har en bitter eftersmak, särskilt i de passager då han minns sin barndom och sitt ursprung.  Boken är lite av en emotionell berg- och dalbana att ta sig igenom.

Den fantastiska Ivan innehåller också starka skildringar av vänskap och mod. Relationen mellan djuren är kärleksfull och omvårdande. Det är en berättelse om identitet och om att vara sann mot sig själv. Jag tror att den här boken kan uppskattas av läsare i alla åldrar eftersom den problematiserar viktiga frågeställningar om moral och etik, samtidigt som den är lättläst och rikligt illustrerad. Själv tyckte jag mycket om berättelsen om Ivan och hans vänner och ser fram emot att läsa mer av Applegate i framtiden.

Text: Amelie Friberg

Titel: Den fantastiska Ivan
Författare: Katherine Applegate
Översättare: Linda Skugge
Utgivningsdatum: 2019-04-05
ISBN: 978-91-32-20993-2
Förlag: B. Wahlströms
Det här inlägget postades i Litteratur, Livsvillkor, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera