… Juice WRLD.
Rest in Peace.

Jarad med två av de viktigaste personerna i hans liv, mor och flickvännen Ally Lotti

Juice WRLD, Jarad Anthony Higgins, fick ett anfall på en flygplats i Chicago den 8 december 2019, och dog tyvärr vid 21 års ålder, sex dagar efter sin födelsedag. Den officiella dödsorsaken har inte släppts ännu, men om man följt honom är det inte långsökt att spekulera i en drogrelaterad dödsorsak. Hans död var för mig chockerande trots att jag kände på mig att drogerna skulle kunna bli hans död. Den knackade på alldeles för tidigt i livet, och så plötsligt. Jag såg sådan oerhörd talang och potential i honom som jag önskar att han hade haft tid att fortsätta utveckla, men främst bara få leva ett lyckligare liv.

Jarad Higgins var en musikälskare som uppskattade allt från rock till hiphop och indiemusik, vilket reflekterades i hans sound. Influenserna var Billy Idol, Lil Wayne, Gucci Mane, Blink-182, Eminem, Megadeath och många fler. Tillsammans med andra artister som XXXTentacion, Lil Peep, Trippie Redd och tidigare Drake, landade ”emo rap” på topplistorna och gjorde den mainstream. Sårbarheten var det som gick hem genom genren.

För en del kan det vara omöjligt att förstå hur man kan bli berörd av när någon man inte faktiskt känt dör. För mig kommer det ifrån empati, att någon alldeles för ung har mist sitt liv och möjligheten att åstadkomma det man siktat så länge på. Även extra dystert när man bildat en sorts connection med en person, som genom sin öppna sårbarhet gjort att man kan se delar av en själv i denna. När någon man känner igen sig i dör, gör en del i en själv detsamma. Varje gång Jarad åstadkom någonting blev jag stolt, och bara att se någon lik en själv lyckas, ger en hopp. Jag kan vid dessa dystra tillfällen tänka att med annorlunda villkor och händelseförlopp hade denne person kunnat vara jag.

I diskografin var de ständigt återkommande drogreferenserna oroväckande. Det var även en aspekt jag först tänkte ha med i min recension av albumet jag recenserade tidigare, men valde att skippa då jag inte riktigt kände att jag kunde göra någon skillnad genom att inkludera det. Drogerna var hans sätt att försvinna från sina problem eller hantera dem tillfälligt. Det går att argumentera om huruvida det var glorifierande, men för mig var det först och främst hans verklighet som speglades texterna.

Jag finner det oerhört tragiskt att entertainment-världen tillsammans med dåligtmående blir en sorts ohelig allians som ger upphov till fantastiska verk. Men detta sker på entertainern, konstnären och artistens bekostnad. Industrin tillåter individen att fortsätta med sitt självskadebeteende så länge detta pumpar in pengar, och går vidare till nästa pengafontän när den ursprungliga är borta.

Det måste även vara svårt att ha en öppenhet för hjälp när man i kändisskapet måste bli oerhört isolerad, speciellt när man har en mindre privilegierad startpunkt i livet. Ens smärta blir en annans underhållning och du måste ständigt framföra dina känslor till en publik som dansar till dem. Det var ju det som gjorde Jarad stor, och hans artisteri får nästan kravet att vara en öppen dagbok eftersom han varit öppen från början. Kasta in en depression på allt det som även “den vardaglige” har svårt att tacklas med, så blir det mer förståeligt varför droger blir en “lösning” på problemen för många kändisar. 

Jag hade önskat att det funnits fler och bättre möjligheter till att hantera tuffa situationer, tillgängliga oberoende på vilken klass man har. Vad gör man med dem som inte har tillgång till terapi eller liknande, och som då drar sig till droger för att hantera sina problem? Det finns ju även regler som kan hindra en ifrån att få träffa en psykolog om man använder droger. Enligt mig så hade Jarads död gått att förhindra om viljan, från flera håll, funnits där. Men nu är det tyvärr försent.

Jag vet inte helt vad jag vill ha sagt med detta, men kände det viktigt att tacka och säga adjö, och önska frid för honom och alla berörda. Ta hand om er. Tack för att du hjälpt oss genom din musik, tråkigt att resan slutade så tidigt, men jag ångrar inte att jag deltog i den.

Vila i frid Jarad Anthony Higgins.

Jag dedikerar även denna text till Per Olof. Vila i Frid 

Inkluderar videoklipp nedanför som du kan kolla (och lyssna) på om du är intresserad. Längst ner hittar du låten Forever, som var hans första låt någonsin.

Text: Christopher

 

Det här inlägget postades i Aktuellt, På gång och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera