Naturen har i alla tider avgudats, nyttjats, utnyttjats och fruktats. Vad är det egentligen som får oss människor att både söka oss till och undvika naturen?
Varför söker vi oss till naturen?
Trots en viss rädsla inför den stundtals grymma naturen har vi alltid avgudat den på ett eller annat sätt. Kanske är det just tack vare den där rädslan som vi började avguda den. Genom att tillbe och offra till olika naturväsen kunde man blidka dessa och till och med för att få bättre skörd, jakt eller fruktbarhet. När profetreligionerna, i vilka det endast finns en sann gud, kom in i bilden blev naturdyrkan dock något fult och ogudaktigt. Samtidigt var man dock medveten om de läkande och rogivande krafter naturen har, och kloster, sjukhus och mentalsjukhus byggdes ofta i grönskande miljöer. Men i och med den medicinska utvecklingen under förra sekelskiftet började man skilja på kropp och själ och sjukhusen blev mer kala och kliniska.
Effekten av överkonsumtion har fått oss att inse att vi inte längre kan ta naturen för given, och fått oss att börja tänka mer grönt kring vad vi producerar, men även kring vår hälsa. Saker som vi har vetat i tusentals år, men som tidvis betraktats med misstänksamhet, har blivit mer accepterade av den moderna forskningen genom vetenskapliga studier.
Att man mår bra av motion, solljus och grönska har inte alltid varit en självklarhet, men nu när detta till stor är bevisat så används dessa i terapeutiskt syfte. Inom vården ordinerar man motion på recept, det bedrivs grön rehabilitering och man använder sig av ljusterapi. Även om ljusterapi erbjudas inom sjukvården så är det ännu inte en helt accepterad behandlingsform. Det finns inte tillräckliga studier som visar om det är själva ljuset eller en placeboeffekt som påverkar människan positivt.
Patienter som har utsikt över natur, eller bilder av natur, tillfrisknar fortare än de utan. I en studie gav man cancerpatienter olika motiv att betrakta under sin sjukhusvistelse. Där såg man att de som behandlades med bilder av öppna landskap tillfrisknade fortare än de som inte alls hade tillgång till bilder. Däremot gjorde abstrakta bilder och lummiga skogar patienterna stressade.
En teori om naturens inverkan på oss är att vi rent genetiskt fortfarande är präglade av vår existens som jägare och samlare, och vår starka koppling till naturen. Därför ger kontakt med grönska, sol, vatten och djur oss positiva signaler. Denna kärlek, blandat med respekten, till djur och natur är vad som fått oss att överleva och utvecklas.
Djur har en mycket positiv inverkan på oss. Hunden är vårt äldsta husdjur, den har varit domesticerad i tusentals år, och har använts till bland annat beskydd, jakt och som sällskap. Dess flockbeteende, intelligens och lugna temperament är vad som även gör den till ett lättlärt och tacksamt terapidjur. Studier har visat att pulsen sänkts hos stressade personer endast genom hundars närvaro. Terapihundar kan till exempel användas i rehabiliteringssyfte hos sjukgymnaster, för personer med koncentrationssvårigheter, för att avdramatisera besök hos psykologer eller som ett underlättande av socialt möte med vårdtagare i hemtjänsten.
Men trots att hundar är det vanligaste terapidjuret, finns det även andra terapidjur såsom hästar, katter, alpackor och lamor. Man har märkt att dementa gamlingar lyser upp av att till exempel få en katt i knäet.
Varför undviker vi naturen?
Naturen anses av många vara något smutsigt, farligt, tråkigt och onödigt. Vi anlägger parker och gröna tak istället för att bevara skogarna. Dessa skövlas för att göra rum åt bostäder, industriområden, betes- och odlingsmarker samt för att utvinna beståndsdelar till medicin. Vi odlar vår mat i växthus, massproducerar kött och bygger träningslokaler. Istället för en joggingtur i skogen eller en cykeltur betalar man dyrt för att gå på gym och springa på löpband eller köra ett spinningpass.
Och skogen är farlig att vistas i, särskilt om natten. Våldtäktsmän och mördare väntar i varenda skugga i mörkret. Det är något vi medvetet, eller omedvetet, intalar oss själva. Detta trots att det statistiskt är farligare att vistas i stadsmiljö, för att inte tala om inomhus. Våldtäkter i utomhusmiljö sker bara i 15 % av fallen, och då relativt jämt fördelat mellan bebyggda och ensliga områden. Detsamma gäller olika former av mord, där det i 70 % av fallen begås inomhus och av en anhörig eller bekant, och alltså ytterst sällan i utomhusmiljö. Även i utomhusmiljö är det ovanligt att mord begås av totala främlingar.
Vår rädsla för olika djur är dock bitvis befogad – från stora rovdjur till små spindlar och ormar. Rovdjur är lätt att förstå att man är rädd för, men varför är det vanligare med spindel- och ormfobi än rädsla inför andra insekter och kräldjur? Detta bottnar antagligen i det faktum att det finns både giftspindlar och giftormar. Att vi inte har några dödligt giftiga djur i Sverige spelar nog mindre roll när vår rädsla baseras på nästan instinktiva tankar.
Grön rehabilitering
Läs mer om grön rehabilitering i Göteborgsområdet i artikeln om Projekt Fyrklövern. Du kan även besöka Västra Götalandsregionens egen sida om Grön Rehab för ytterligare information.
