Det finns mycket att tycka om detta streamingfenomen, men ibland kan det faktiskt vara väldigt roligt att titta på när andra spelar bort hus och hem i realtid på roulette. Särskilt (eller endast) roligt är det om det faktiskt är deras egna pengar som slängs in, vilket ofta inte är fallet.
Det finns en familj gräsänder nere vid Röda sten (eller uppe om man ska vara geografiskt korrekt). Iallafall tar jag mig friheten att anta att de är familj; de rör sig alltid i grupp och verkar trivas med varandra.
När Amy Winehouse första skiva, Frank, nyligen firade 30-årsjubileum fick det mig att tänka på vad hon har betytt för mig under mina formativa tonår. Det var inte bara musiken som satte sina spår, utan också mystiken och den smått mystiska bilden av England som hon och många samtida musiker skildrade. denna bild av England har fått mig att flera gånger besöka London, resor som ofta gick i jazzdrottningens fotspår; sena kvällar i Camden Town, fyllda av dramatik, mystik och värme.
I tonåren gjorde jag ett flertal diagram över Disneyfilmer och deras tropes (trope = an overused plot device/ett överanvänt intrigverktyg). Främst de med döda mödrar, väna prinsessor och kärlek vid första ögonkastet. Dessa dokument är sedan länge borta – därför tänkte jag göra om dem, samt reflektera över och undersöka hur det kommer sig att Disney älskar att använda samma tropes om och om igen.
Det är något magiskt med bibliotek. Som portalsamlingar till outforskade världar finns de där, tillgängliga i varje stadsdel. Biblioteken utgör fria kunskapsbanker och finns likt oaser i ett samhälle genomsyrat av konsumtionshets.
Vi lever i en skrämmande tidsålder. Samtidigt som de reella katastroferna tar ett allt hårdare grepp om mänskligheten har påhittade hotbilder, i form av monster, stort inflytande på kulturscenen.
Omgiven av idioter är en bok som har fått otroligt stor spridning, blivit översatt till mängder av språk och används på många arbetsplatser. Samtidigt har en klass med psykologstudenter varnat mig för den. För boken ska tydligen vara full av skit, finkänsligt sagt. Men hurdana är egentligen personligheterna röd, gul, blå och grön? Och lär den här boken verkligen ut hur en ska kommunicera med folk, idioter eller inte?
Allt vi inte pratar om är en luftig, kort och lättläst bok om killar, för killar och till stor del av killar. Plus Ida Östensson. Den tar upp ämnen som kärlek, vänskap, sex och skörhet och är tänkt att fungera som en utgångspunkt för att killar och män ska bli bättre på att prata med varandra.
Vad är det som gör en bok värdefull? Och vad är det som avgör vilka böcker som ska sorteras bort? Skicket? Eller finns det en kanon som bestämmer vilken typ av litteratur som är önskvärd? Det här är en betraktelse över vad det är som får oss att uppskatta en bok, alltifrån färgen på pärmarna till innehållet.
Streamingsajter såsom Netflix bombarderar alltmer våra hem, och kryper in i vardagssysslorna. Hur påverkar detta maratontittande våra liv – är det positivt eller negativt? Och hur gjorde man egentligen förr i tiden då tillgängligheten var mer begränsad?
Han har kallats ”cowboypresident” och anses av gemene man vara personen bakom kriget mot terrorn. Hur tänkte han i viktiga skeden av sin presidentperiod? Decision Points är en sammanställning av president Bushs inre funderingar i samband med skeenden som kom att sätta sin prägel på världen.
Årets bokmässa var den mest kontroversiella på länge. Vår medarbetare Peter gjorde ett besök och lärde sig nog mer om sig själv än om litteratur. Kanske är det dags att lämna lättsam tyckande-journalistik på bekostnad av andra vid vägkanten.
In September, Netflix released original production Our Souls at Night. Starring Jane Fonda and Robert Redford, it is a moving film about tackling loneliness in old age.
Det är september, och hela min värld har förändrats. Jag är ute och går varje dag, runt runt cirkulerar jag i kvarteret där jag bor. Pokémon har kommit att bli en viktig och nyttig del i mitt liv.
I det sjätte seriealbumet får vi följa Zelda via fester, fulsex och flera olika sorters livskriser. Som vanligt är det en väldigt underhållande resa. Och helt normal. I alla fall i Zeldas värld.
Den delvis självbiografiska boken Resan som började med ett slut skrevs för att behandla förutfattade meningar om andra raser och nationaliteter. Den är skriven ur en första persons tillbakablick så det är lätt att hänga med huvudkaraktärens tankar gällande fördomar. Men vad jag kom att fråga mig själv, är författaren medveten om sina egna fördomar?
