Hello Kitty måste dö handlar i grunden om att kämpa emot kulturella könsroller. Berättelsen, som berättas kallt och logiskt, gör skäl för sitt egendomliga namn. Angela S. Choi levererar en mörk komedi som tänjer på gränserna för vad som är rätt och fel, moraliskt och omoraliskt, humor och blodigt allvar.
Då bokens huvudkaraktär Fiona Yu inte vill uppfylla familjens vilja och hamna i ett fack – att bli en hunsad hemmafru som tar han om en mängd skrikiga barn – försöker hon slita sig från kraven. Hon är en modern kvinna som jobbar 90 timmar i veckan på en juristbyrå i San Fransisco, och hon vill inte ge upp lyxen att med sin femsiffriga månadslön kunna köpa vad hon vill. Hennes liv byter riktning när hon plötsligt återförenas med barndomsvännen Sean och inspirerad av, och tillsammans med honom, börjar kämpa mot olika former av förtryck.
Huvudkaraktären Fiona förändras synbart inte så mycket under bokens gång, och efter alltefter man lär känna henne, börjar man undra hur pass känslokall och utan skrupler hon egentligen är. Om hon blir sådan eller om hon faktiskt var sådan ifrån början.
Man får ingen lika djupgående förklaring av henne som man får av Sean. Fiona förefaller vara en tonårsrebell, trots att hon i berättelsen är nästan 30. Intrycket förstärks av att hon bor hemma, och man får en bild av henne som oansvarig och med svårigheter att relatera till andra.
Det finns ingen tydlig antagonist i berättelsen, men karaktärerna i historien är dynamiska och förändras under berättelsens gång. Ändå lämnar historien en känsla av att något saknas. Sean är en viktig drivkraft i berättelsen om Fionas frigörelse, men på sätt och vis går hon från en bur till en annan. Ifrån lydnad under sin familj till att bli beroende av sin vän. Till slut slår hon sig fri från Seans sätt att leva, men på det sätt han själv hade gjort. Även om hon gör sig fri ifrån saker som binder henne, hittar hon aldrig ett eget sätt att göra det på. Det får mig något besviken på boken, men jag inser att det kan bero på min egen föreställning om vad frigörelse är – frihet kan tolkas som olika saker i olika kulturer och för olika människor.
Något som även gör mig fundersam är parallellen mellan Fiona Yu och författaren själv, som efter bokens debut bytt namn till Kate Kamen. Båda Fiona och författaren har juristexamen och en fågel som husdjur, båda uttrycker att amerikansk-kinesiska kvinnor har det svårt att finna sin egen väg i samhället, eller snarare att den kinesiska kulturens förväntningar sätter press på dem.
Det får mig att fundera – finns det fler likheter mellan dem? Det är ju uppenbart att hon införlivat en bit av sig själv i sin karaktär, men hur mycket av karaktären kommer ifrån henne själv och hur mycket är fiktivt? Att berättelsen är en slags alternativ verklighet till författarens egen tror jag är den mest passande beskrivningen, och att det handlar om något hon innerst inne vill, men kanske inte tagit modet till sig att göra. Väldigt mycket ”what if”. Det lämnar en del till läsaren att sortera ut fiktion och verklighet.
Boken är lite barnsligt skriven, men får en viss charm av det. Den är läsvärd men något udda, och du kommer antingen att gilla den eller hata den. Det märks att det är hennes debutroman och jag ser fram emot att läsa annat material av Kate när hennes stil mognat lite.
