Vare sig man gillar det eller inte, är relationer på internet här för att stanna. Varje dag lär människor över hela världen känna nya vänner, kollegor, potentiella partners och fiender på nätet. I takt med att fler och fler beger sig in i denna relativt nya värld, växer också skepticismen mot den.
Många menar att relationer på nätet inte är ”riktiga”. De är inte som relationer i verkligheten. Att socialisera på nätet är en fas som folk går igenom och en trend som så småningom kommer att dö ut. Andra går så långt som att mena att det måste vara något fel på personer som föredrar att umgås genom elektriska ledningar istället för att träffas personligen. Det måste finnas något slags beroende hos dem. De måste vara rädda för den intimitet som finns i riktiga relationer.
Finns det någon poäng i dessa resonemang eller kan det till och med vara så att relationer på nätet är bättre? För det första är det ett misstag att inte kalla relationer på nätet för ”riktiga”. Även om de inte äger rum i en fysisk värld, så umgås man ju faktiskt på ett psykologiskt och socialt plan. Det finns dock en hel del skillnader mellan att umgås personligen och på nätet. Du har säkert själv märkt av dessa skillnader när du chattat med en god vän eller träffat en person du bara mailat med tidigare.
Sinnenas kommunikation
Personer kommunicerar med varandra med hjälp av de fem sinnena; vi lyssnar på varandra, vi ser varandra, vi rör varandra, vi luktar på varandra och ja, vi smakar faktiskt på varandra. Det vi tänker på i första hand beträffande kommunikation är naturligtvis talet. Men att tala med varandra behöver inte nödvändigtvis betyda att man talar med rösten, man kan till exempel även tala via text. Fördelarna med att tala med hjälp av text är bland annat att kommunikationen inte är omedelbar. I mail, sms och chat har man möjlighet att tänka igenom vad man ska säga och hur man ska formulera sig. Man behöver heller inte känna sig oförskämd om man inte svarar direkt. Negativ impulsivitet i ett hetsigt personligt samtal kan undvikas genom att man lugnar ner sig innan man svarar.
Textbaserade samtal kan också sparas för framtiden. Detta innebär att man kan gå tillbaka och se vad som sades om ett specifikt ämne om man har glömt, eller om man bara vill minnas tillbaka i relationen. Man kan gå så långt som att undersöka vad som gick snett i ett hett samtal och på så sätt förebygga att det händer igen. I ett personligt samtal får man hela tiden lita på sitt minne, vilket ofta kan fallera.
Den mänskliga rösten är full av känslor. En skarp ton kan få ord att låta anklagande. Att bara höra rösterna av våra nära och kära kan få oss att känna oss trygga och glada. I en textbaserad konversation är avsaknaden av nyanser i röstläget och volymen total. För att kompensera denna viktiga dimension i talet så projicerar vi våra egna förväntningar, önskningar, ängsligheter och rädslor i vad den andra personen skriver. Om det inte alls är vad personen i fråga menar kan det uppstå missförstånd och konflikter. Är vi mogna nog att kunna reda ut dessa förvirringar kan det dock hjälpa oss att stärka relationen, och ta reda på hur den andre egentligen tycker och tänker. I och med framgångarna med röstbaserade konversationsprogram som till exempel Skype, finns det dock möjlighet att behålla denna dimension av samtalet via nätet. Men även tjänster som konverterar text till en artificiell röst blir allt vanligare på marknaden. Där ska man kunna ställa in tonläge och annat till sin belåtenhet, utan att behöva använda sin egen röst.
Något som också är viktigt i ett samtal är att kunna se den andra personen. Ansiktsuttryck och kroppsspråk utgör en stor del av hur en människa kommunicerar. Faktiskt större än vad vi oftast tror. I textbaserade samtal kan man numera använda sig av så kallade smileys; bilder som representerar gester eller ansiktsuttryck. Vi har också beskrivande förkortningar, till exempel det populära LOL som står för Laughing Out Loud. Dessa hjälpmedel tar oss en bit på vägen mot att förstå det som saknas i en vanlig konversation. Men vi måste, precis som via hörseln, ändå göra den sista delen av jobbet själva. Det som dock är positivt, och som man kanske inte tänker så mycket på, är hur utseendet inte längre spelar någon roll. Det kvittar hur gammal du är, om du är man eller kvinna eller om du är ”attraktiv” eller inte. Alla har en likvärdig ”röst” och bedöms utifrån vad man har att säga. Eftersom man inte distraheras av det ytligt synliga hos en person, kan man säga att man kommer närmare själva personen. Ibland kan det dock bli till en nackdel, om man till exempel tycker att den andra personen skriver eller uttrycker sig för dåligt. Det kan ge en missvisande bild av personens intelligens, när denne kanske i själva verket är smartare än den ”låter”.
Vi människor behöver fysisk närhet. Föräldrars beröring av det nyfödda barnet är oerhört viktig för dess välmående. Många depressioner hos vuxna kan härledas bakåt till när de var unga och inte fick den fysiska kontakt de behövde. Långa perioder av avsaknad av beröring i vuxen ålder kan även det bidra till psykiska problem. Underskatta aldrig kraften hos en handskakning, en ryggdunkning, en kram eller en kyss. I denna aspekt av mänskliga relationer kommer nätrelationer uppenbarligen till korta. Att skriva *kram* till en vän som mår dåligt kan kanske ge smärre tröst, men kommer inte ens i närheten av vad en riktig kram skulle kunna ge. Om inte teknologin kommer på ett sätt att överföra precisa känslor från en användare till en annan kommer vi få nöja oss med dessa artificiella omfamningar.
Nätet ger oss inte möjligheten att göra fysiska saker tillsammans. Att spela tennis, gå på promenad och äta middag, är alla saker människor gör för att knyta band och skapa en historia tillsammans. I den virtuella världen finns det dock andra saker man kan göra och ställen att ”gå” till. Men då handlar det mest om olika spel och chatrum. Man skulle kunna säga att det du kan göra på nätet kan du också göra personligen, men inte tvärtom.
Doften av någons parfym, hår, kläder eller hud kan väcka emotionella reaktioner hos oss. Hur en persons läppar smakar när vi kysser någon vi älskar kan få oss att reagera ännu starkare. Man kan säga att lukt och smak är ganska primitiva mellanmänskliga förnimmelser. De är faktiskt hörnstenar i djup intimitet, kanske just för att de är så fundamentala. Lukt, smak och beröring är ju trots allt de primära sätten som ett spädbarn knyter an till sina föräldrar och på så sätt skapar sin första riktiga relation. Allt detta hänger sedan kvar som en prototyp att jämföra med i framtida relationer. Återigen är detta något som nätrelationer inte kan återskapa. Visst kommer det säkerligen att komma tekniker i framtiden där man kan återskapa lukter och smaker från andra sidan jorden, men de kommer aldrig att kunna ersätta den äkta varan.
Att vara där eller inte vara där
Men avsaknaden av fysisk närhet kan också vara till en stor fördel för nätrelationer. Du behöver, precis som det låter, inte vara där personligen, utan kan i princip befinna dig var som helst där du har uppkoppling till internet. Detta gör det möjligt att kommunicera med personer du kanske aldrig skulle ha mött annars. Det är en stor fördel om du kanske är fysiskt eller psykiskt förhindrad att ta dig någonstans. Den senaste tidens utveckling av mobiltelefoner har gjort det möjligt att inte bara kommunicera var som helst, utan också på vilket sätt som helst. Vare sig det gäller ”ljudligt” eller skriftligt. Du kan fortfarande umgås dagligen med dina vänner i Umeå, trots att du har flyttat till Göteborg. Fram till dess att omedelbar transport blir möjligt (något som känns mindre troligt än att man ska kunna känna och lukta på folk via nätet), har nätrelationer en distinkt fördel gällande denna aspekt av ett förhållande.
Om du tänker tillbaka på när du senast var i ett främmande land och hörde lokalbefolkningen tala med varandra, förstod du kanske inte vad de sa, men subtila förändringar i humöret var tydliga i deras tonläge, ansiktsuttryck och gester. Om du visar ett litet barn ett emotionellt och uttrycksfullt email så kommer det inte reagera nämnvärt, men om du sätter dig framför barnet och interagerar med det, kommer barnet direkt att ge respons. Vi vuxna är inte längre barn, men vi är också beroende av dessa medfödda reaktioner till kroppslig närhet. I textbaserad kommunikation kan man visserligen och i viss mån återskapa dessa signaler i form av smileys och andra beskrivningar, men eftersom de är artificiella så får man själv bilda sig en uppfattning om hur de ska tolkas. En *kram* är inte det samma som en riktig kram, ett LOL är inte det samma som att skratta ljudligt. De är bara abstraktioner. Personer som har svårt för relationer ansikte mot ansikte, som till exempel personer med autism eller aspergers syndrom, kan dock föredra text. De kan känna sig mer till freds att uttrycka sig i text, och förstår bättre när de inte bli överväldigade eller förvirrade av olika signaler. Blyga personer är också oftare mer benägna att släppa på spärrarna då de inte har ett dömande ansikte framför sig.
Kan man då slutligen säga att det ena är bättre än det andra? Nja, inte direkt. Man skulle dock kunna säga att de kompletterar varandra ganska bra. En romans som startar på internet vill ofta ta sig in i den riktiga världen, och när den väl befinner sig där behövs kanske inte längre online-delen av förhållandet. På internet kan du hålla kontakten med vännen som flyttade eller med familjen du flyttat från. Det finns vissa personer du bara träffar personligen, och vissa du bara pratar med på nätet. Sen finns det de personer du stöter på i båda världarna. Varje förhållande är unikt, också på detta sätt.
