Det är drygt ett år sedan jag läste Metro 2033, men känslorna den lämnade mig med är fortfarande starka. Jag känner mig lika mållös nu som jag gjorde när jag precis hade läst klart boken, och undrar hur Dmitrij Gluchovskij kan skriva något så brutalt.
Metro 2033 är Gluchovskijs debut och den blev snabbt en succé och översattes till flera språk. Idén till boken har han hämtat ifrån sin egen uppväxt i Moskva. Han åkte mycket tunnelbana och fick en dag höra att Moskvas metro inte alls var som andra länders – den var nämligen byggd som ett jättelikt skyddsrum. I händelse av kärnvapenkrig skulle dörrarna automatiskt stängas och rädda de som råkade befinna sig i metron. Det fanns förnödenheter så att de instängda skulle klara sig i tre månader, men i sin bok går Gluchovskij ett steg längre. Vi får läsa om en värld där människorna, efter ett kärnvapenkrig, har levt i tunnelbanan i 20 år.
Året är 2033 och människorna i tunnelbanan har byggt upp ett nytt samhälle. Stationerna har förvandlats till stater som alla har olika ideologier: kommunism, nazism, fascism, religiösa sekter och liberal demokrati. En del stationer har anslutit sig till varandra och kämpar tillsammans för att överleva, medan andra håller sig för sig själva och är nöjda med det.
Som i alla samhällen finns det de som tycker att andra har fel och är beredda att ta till våld för att bevisa det. Det pågår en ständig kamp för överlevnad nere i metron, men det är inte bara en kamp på grund av brist på mat, elektricitet, vatten och utrymme. Det är också en kamp mot de nya hot som fötts fram ur radioaktiviteten uppe på ytan. Det är nu som vi kastas in i berättelsen, till en självständig station längst upp i norr där de som kallas ”de svarta” terroriserar invånarna.
Här bor Artiom, en ung man, med sin farbror och är med i stationens vaktpatrull. Den senaste tiden har det dykt upp fler av ”de svarta” och även de modigaste männen börjar bli galna av rädsla. Efter ett vaktpass möter Artiom en man som heter Hunter. Hunter ska ge sig iväg för att ta reda på varifrån ”de svarta” kommer. Om han inte är tillbaka inom två dagar ger han Artiom order att söka upp en av Hunters vänner i Polis, en station på andra sidan tunnelbanesystemet och berätta allt Hunter har sagt. Snabbare än Artiom hinner förstå så står han i valet mellan att stanna kvar på sin station eller att bege sig ut i metrons okända värld för att hjälpa den man han just träffat. Gluchovskij skriver med en ärlighet som gör att det känns trovärdigt; här finns ingen magi som gör att det alltid går bra för ”de goda”. Du kommer smärtsamt att skiljas från de personer som Artiom lämnar bakom sig i berättelsen, utan att någonsin få veta hur det går. Det känns hemskt, men samtidigt väldigt logiskt och verklighetstroget.
Artiom kämpar genom hela boken med rädslan över att misslyckas och med att ha hela metrons överlevnad i sina händer, samtidigt som en grym värld runt omkring honom sätter käppar i hjulen. Trots mörkret i boken finns det mycket gott. Artiom möter många fantastiska människor som uppoffrar sig för att hjälpa honom, även om de just träffats. Detta fyller mig med ett hopp om ett lyckligt slut. Dmitrij Gluchovskij skriver väldigt fängslande och i de ångestfyllda stunderna i en mörk, öde tunnel sitter jag lika rädd som Artiom och ser mig över axeln. Det är svårt att släppa boken, för nyfikenheten över vad som ska hända här näst och hur det ska gå är stor. Jag kan lova dig att du kommer bli berörd, på ett eller annat sätt.
Fakta om Gluchovskij och boken
Gluchovskij publicerade sin bok på nätet, 2002, innan ett etablerat förlag gav ut den 2005 i Ryssland. 2009 översattes den till svenska av Ola Wallin och är en av de mest sålda science-fiction romanerna någonsin i Sverige. Förlag: Ersatz. Bokens ISBN10: 9188858901, ISBN13: 9789188858900.
Det har även släppts ett datorspel, utvecklat av 4A Games från Ukraina, baserat på boken. En uppföljare till spelet är på väg och släpps i mars 2013 enligt hemsidan.
2012 fick MGM, ett filmbolag bakom storsäljare som The Hobbit och Skyfall, rättigheterna till Metro 2033. Producenten blir Mark Johnson, som tidigare producerat bland annat The Chronicles of Narnia-filmerna.
