Högst upp i Göteborgs Stadsteaters hus vid Götaplatsen finns Nya Studion, en relativt liten salong. Här spelas just nu Strindbergs psykologiskt skruvade drama Fröken Julie.
Titel: Fröken Julie
Regi: Emil Graffman
Medverkande: Nina Zanjani, Fredrik Evers, Åsa-Lena Hjelm och Emilie Strandberg.
Tidpunkt: Pjäsen spelas till 23 november.
För regin svarar Emil Graffman, som tidigare regisserat August Strindbergs Pelikanen på Teater Galeasen i Stockholm och också debuterade 1995 som regissör med en omtalad tolkning av Strindbergs Första varningen.
Fröken Julie hade urpremiär i Köpenhamn 1889, och då spelades huvudrollen av August Strindbergs fru Siri von Essen. Efter det visade franska och tyska teatrar intresse för stycket. Fröken Julie är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen, men först några år in på 1900-talet spelades pjäsen för första gången i Sverige. Två gånger har den filmatiserats och 1950 gjorde Birgit Cullberg balett av historien.
I Nya Studions intima miljö kommer vi nära aktörerna Nina Zanjani, Fredrik Evers, Åsa-Lena Hjelm och Emilie Strandberg. Låt mig redan inledningsvis få sagt att det är en helt makalös upplevelse att på några meters håll följa de agerandes subtila skådespelarkonst.
Speciellt Nina Zanjani briljerar inte oväntat i sin tolkning av adelsdottern Julie.
Foto: Ola Kjelbye
Rollen innehåller stora möjligheter att agera ut ett brett känsloregister; Julie är inledningsvis kaxig och mästrande i sina erotiskt laddade utspel mot den socialt mer utsatte betjänten Jean, men grips efter hand av hudlös ångest och kväljande handlingsförlamning. Vi får således möta Zanjani både med näsan stramt självsäkert upp i vädret och sittande som hopsjunken människospillra på scengolvet.
Hösten 2010 hade Zanjani huvudrollen i Klaras resa på Stadsteatern i Göteborg. Den pjäsen skildrar hur en ung kvinna vittrar sönder psykiskt och hamnar i total psykos. Det är naturligtvis bara ett fåtal stora skådespelare som klarar av att gestalta en sådan inre resa utan att det hela blir patetiskt och skär sig. Men Nina Zanjani hittade förunderligt rätt och agerade så träffsäkert att föreställningen blev framröstad som det årets bästa föreställning av det svenska teaterfolket.
I Fröken Julie visar Nina Zanjani ännu en gång prov på sin unika förmåga att i gester, tonlägen och precis mimik skildra komplicerade inre tillstånd. Tack vare hennes bärande insats framstår Göteborgs Stadsteaters Fröken Julie som stor scenkonst. Personligen undgår jag inte att beröras djupt.
Scenrummets avskalade renhet, såväl i färg som form, bidrar till att lägga fokus på skådespelarnas insatser. Inga onödiga attiraljer dräller runt på scenen, dramat spelas helt sonika upp i en långsmal korridor intill ett storkök. Vi anar endast köksregionerna via två serveringsluckor.
ps. På Göteborgs Stadsteaters hemsida finns en fin liten trailer från repetitionerna av Fröken Julie.
