I ljuset av den senaste tidens avslöjanden i och med #metoo efterlyste en anonym twittrare historier där kändisar varit ovanligt snälla. Efter att ha mottagit ett par hjärtvärmande historier om kändisar skrev hen: “Det är trevligt att få höra att det finns vänliga människor också.” Då gick följande tanke genom mitt huvud “Var det något tvivel om det?” Det är visserligen skönt att få det bekräftat när person efter person man ser upp till visar sig kapabla till att göra helt förkastliga saker. Men strax därefter följde tanken “Tänk om jag berättar för dig att ibland är den vänliga personen och den som gör det skadliga samma.”
George Walker Bush, USAs 43:e president, hade målsättning att bli ihågkommen som “Utbildningspresidenten” när han precis hade blivit vald. Men ödet kissar på allas våra planer, president som skribent. Naturligtvis kom han bli ihågkommen för mycket hemskare saker. En undersökning bland amerikanska män visar att George W Bush är den president man helst går ut och tar en öl med. Han skulle antagligen protestera, eftersom att han är en nykter alkoholist. Sådana, och andra, detaljer berättar han om i första kapitlet av sin självbiografi Decision Points.
Resten av boken som, med sina 500 sidor är en ordentlig tegelsten, behandlar hans kampanjer för både guvernörskapet i Texas och presidentvalet och sedermera hans åtta år som president. Det är en överlag intressant läsning, men inte särskilt avslöjande. Många av de saker som författaren diskuterar är saker som man hade kunnat googla sig till, eller i alla fall inte har så svårt att föreställa sig. Det intressanta blir istället att få ett personligt perspektiv på nyhetshistorierna, det inga nyhetskällor kan berätta. Om hur han tänkte i frågan om förbudet mot stamcellsforskning, om vem han ville utsett till högsta domstolen etcetera. Bush kommer antagligen inte gå till historien som en intellektuell gigant. Men vi gör oss själva en björntjänst ifall vi reducerar våra meningsmotståndare till enbart karikatyrer.
Jag tror på att vi tar de beslut vi anser bäst enligt den informationen vi har för tillfället. Jag tror också att de personer som gav Bush information och under hans presidentperiod hade egenintressen. Många av hans närmaste medarbetare hade bakgrund inom, och anknytningar till, företagsvärlden. Vicepresident Dick Cheney kom när han tillträdde, trots en gedigen politisk bakgrund, precis från en position som VD för byggföretaget Halliburton – som tillhandahåller tjänster till petroleumindustrin. Detta ledde naturligtvis till kontroverser när samma företag tilldelades kontrakt för att återuppbygga Iraks oljeindustri.
Jag ska inte ägna så mycket av den här recensionen till fantiserande, men det hade varit intressant att se hur George W Bushs presidentskap hade sett ut om han istället för Donald Rumsfeld som försvarsminister fått sitt förstahandsval, FedEx-grundaren Fred Smith. I efterhand har Donald Rumsfeld utpekats av flera generaler och militära experter som drivande bakom invasionen av Irak.
Med eftertankens kranka blekhet är det lätt att döma Decision Points som en mans tafatta försök att rentvå sitt svärtade rykte. Men George W Bush är också ganska öppen med att “Mistakes were made”, men menar att han handlade i god tro. Som tidigare diskuterats, detta är inte en bra bok att läsa för att reda ut rätt och fel. Jag tycker däremot att den är ett bra verktyg för att förstå människor som har annan ideologisk bakgrund än en själv.
Som avslutning vill jag nämna varför Bush presidentskap var ett misslyckande, för mig. Om man ska använda sin MBA-examen (Master of Business Administration) från Harvard som ett argument i valkampanjen, framstår man som oansvarig istället för okunnig när man driver igenom skattesänkningar som sätter staten i skuld. Eller när man missar att uppmärksamma en bolånespiral som leder till den största ekonomiska depressionen världen över sedan 1929. USA utsattes för stora prövningar under George W Bushs presidentperiod, i och med 9/11 och orkanen Katrina. Varje beslut i sådana situationer kommer naturligtvis att vägas på guldvåg av historien och kanske finns det inga rätta val, men som förtroendevald har man ett ansvar att inte ständigt välja det lätta och det kortsiktiga.
Bush är ingen mästerförfattare, men spinner ändå en intressant och, ska erkännas, en fängslande redogörelse där han får komma till tals och förklara sig. Det finns inga tillfällen i boken där du får veta ögonöppnande detaljer, men det är inte heller dess syfte. Jag hade personligen varit intresserad av lite mera introspektion och erkännande av misslyckandena under presidentskapet. Inte för att de helt slätas över, men ofta saknas en djupare analys. Decision Points är en värdefull tillgång att ha läst om du är intresserad av amerikansk politik och är insatt i händelserna. Den är fortfarande läsvärd, även om man inte är djupare intresserad, men kan i så fall bli lite tungrodd.
Idag kan vi mer och mer uppleva det som att historia är något som vi utsätts för, något som scrollar förbi i twitterfeeden. Men historia är vi alla, det är något som vi skapar tillsammans. Därför kan man bli besviken över att de personer som faktiskt har en reell möjlighet att förbättra slarvar bort den.
