Alkoholen & närstående
Alkoholen & närstående

Alkoholen & närstående

När en människa har alkoholproblem är det inte bara denna person som drabbas. Ofta finns det både vänner och familj i närheten som blir lidande. Efter att ha fördjupat mig i ämnet och intervjuat människor som lever nära intill alkoholister, märker jag att två ord ständigt återkommer i berättelserna: oförståelse och frustration.

Bild: Nellie Jansson

I Sverige uppskattar man att 10-15 procent av alla barn lever med en eller två föräldrar som är alkoholister. Hur påverkas dessa barn, och vad är deras upplevelser?

Marie

Jag pratar med Marie; hon är en av dem som växt upp men en alkoholiserad mamma. Idag är hon 34 år gammal, men minns sin uppväxtmiljö väl.

– Hur kommer det sig att en människa kan välja spriten framför allt annat? Framför sina barn? Jag förstod det inte när jag var 8 år och jag förstår det inte idag, säger Marie.

För Marie betydde mammas problem att hon själv var tvungen att ta ett stort ansvar, hon fick ta hand om sin 2-åriga syster och gå emellan om det uppstod bråk i lägenheten, vilket de ofta gjorde. Lägenheten användes ofta  som festlokal i grannskapet. Vid 10 års ålder placerades Marie i fosterhem, och det var egentligen då den riktiga kampen började.

– Jag var destruktiv och mina tonår tillbringade jag med att åka in och ut på BUP. Att se sin mamma bli hotad till döds, aldrig veta om man får mat, eller förnedringen att gå smutsig till skolan, det tar hårt på en flicka. Det gör det än idag, berättar hon.

Idag har Maries mor ett mindre problematiskt förhållande till alkohol. Efter många år av tystnad mellan dem har de nu kontakt, även om den emellanåt är ansträngd. Marie förklarar att deras kontakt är bra så länge den handlar om vardagliga saker, men så fort de kommer in på det förflutna intar de båda försvarsställning. Ibland leder det till konflikter mellan dem. Marie har idag svårt att få relationer att fungera; hon har svårt att lita på människor och är ständigt rädd för att bli övergiven. Just svårigheten att lita på andra och rädslan för att bli lämnad ensam är något som många som växt upp i liknande miljö delar.

Finns det barn så finns det ofta också en partner, en person som tvingas uppleva att familjen raseras. En person som allt för ofta tar på sig ansvaret att lösa problemet; ”om jag bara gör si eller så”. Det finns beteendemässiga kännetecken och mönster som många anhöriga till alkoholister uppvisar. Ett av dessa tecken är förnekelse, en försvarsmekanism som tar mycket tid och kraft i anspråk. Man försöker hålla uppe en fasad mot sin omgivning genom att framföra ursäkter till arbetsgivare, släkt med mera. Samtidigt som man upprätthåller fasaden, är det vanligt att man predikar hemma och försöker ”ändra” på personen med alkoholproblem. Att leva med en person som har alkoholproblem gör en därför ofta till medberoende. Medberoende är en term som används flitigt inom anhöriggrupper, och med begreppet menas inte att man själv är alkoholist, utan att man blir en ”del” av missbruksproblematiken. Man ”hjälper” alkoholisten att gömma sitt beroende, både utåt och inom familjen, även om det inte är ens avsikt.

Linda

Linda är en annan kvinna jag kommer i kontakt med. Idag är hon lyckligt gift, men hon minns fortfarande de fyra stormiga åren tillsammans med sin före detta.

– Festandet hörde till en rocktrummis liv, och ju jobbigare det blev med fyllorna, desto mer inbillade han mig att det var jag som hade problem med hans drickande, berättar hon.

Under dessa år var Linda sjukskriven på grund av utbrändhet och depression. Hennes självkänsla var låg och plötsligt fanns han där, en kille som verkligen såg henne. Han stöttade Linda och fick henne att skratta. Trots hans alkoholproblem så upplever Linda att de hade många roliga stunder ihop.

– Jag var beroende av det trygga, kärleksfulla förhållandet som fanns när han var nykter, säger hon.

Hon levde i förnekelse och intalade sig själv att han inte drack så mycket. Samtidigt tyckte hon att det var fruktansvärt jobbigt att han kunde komma hem berusad lite när som helst, och ibland ha följe av lika berusade vänner. Linda började ljuga för sin familj, hon kom på ständiga ursäkter till varför hennes partner uteblev från familjehögtider och andra sammankomster. Hon höll även koll på hur mycket som försvunnit ur spritskåpet och började påtala hans problem genom att komma med spydiga kommentarer. Men han slog bort dem som nonsens, det föll hela tiden tillbaka på henne – att det var hon som hade problem. Hon klagade aldrig utanför hemmet, utan led länge i tystnad. Men när hon öppnade sig för sin samtalsterapeut, som hon fått i samband med sin sjukskrivning, fick hon tipset om en grupp som hette Al-anon. Men dit kom hon aldrig iväg.

Linda blev otroligt ansvartagande. När de var ute på krogen så läste hon av pojkvännen för att veta när det var dags att gå hem. Hon tjatade på att han skulle dricka vatten och att han skulle skita i den sista ölen. Fick hon inte med honom hem, så brukade det sluta med att hans pengar tog slut och att han drack upp andras öl eller spritslattar på krogen.

– Usch, vilket jäkla liv jag levde. Nu så skulle jag inte stå ut en sekund men då trodde jag att jag behövde honom för att klara av mitt liv.

I slutet av relationen var Linda så desperat efter förändring att hon föreslog att de skulle skaffa barn – kanske skulle det få honom att ändra sig. Så här i efterhand förstår hon att det hade varit ett uselt sätt att förändra relationen. När Linda fick reda på att hennes partner varit otrogen under en av sina utekvällar bröt hon tillslut upp deras förhållande. Hon var förtvivlad och lättad på samma gång. Hon började tro mer och mer på sig själv, och hur konstigt det än kan låta så anser hon att han hjälpte henne med det.

Kanske har hennes sviter efter dessa olyckliga år påverkat henne positivt; idag arbetar Linda som samtalsterapeut och föreläser om lycka. Hon kan fortfarande komma på sig med att hålla koll på hur mycket hennes nuvarande man dricker, och kontrolera flaskorna i skåpet. Inte för att hon behöver det, utan för att det på något sätt sitter kvar.

Hjälp för anhöriga

Om du själv är anhörig till en alkoholist finns det mycket stöd att få. Du kan prata med din läkare eller söka efter föreningar på internet. En förening som är verksam över hela Sverige är just den som Linda tipsades om, Al-anon. Gå gärna in på deras sida för att få mer information:

Länk: www.al-anon.se

Det här är den andra texten i en artikelserie kring alkoholens problematik. I den första artikeln berördes hur samhället påverkas av alkohol: Alkoholen & Samhället

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.