<span class="vcard">Birgit Trendens</span>
Birgit Trendens

Silvia Avallone: Stål – ”Tonårstiden är en ålder full av möjligheter”

Jag vet inte mycket om Italien. Jag vet Mussolini och Berlusconi och mat och mode, typ pasta och Pucci och vilken dag är din Dolmio-dag? Kanske fotboll. Och så vet jag de där lättklädda unga kvinnorna som dansar i teve. Så jag har liksom tänkt rätt mycket på den manliga blicken när jag har tänkt på Italien. Det är ingen föreställning som raseras när jag läser Silvia Avallones Stål, romanen inleds, bokstavligen, med en inzoomning. Det är Enrico som tittar på sin dotter Francesca, med kikare från balkongen.

Det handlar inte om Strindberg. (Det handlar kanske inte om uttrar heller.)

Ni vet den här känslan man får när man är ny på en arbetsplats, kanske är man ny medarbetare på en webbtidning, och man har berättat att man är väldigt intresserad av litteratur och det liksom faller sig naturligt att skriva sin första artikel ”om litteratur” men man vet inte …