När jag gick i nian led jag av svår social ångest och depression. Jag klarade inte av att ha lektioner med min klass, och för att komma tillbaka till skolan fick jag studera enligt en ”individuell läroplan”, i en del av skolan där jag kunde få ett eget rum och tenta av de flesta av ämnena muntligt. I rummet bredvid satt en tjej, Alva, som var i samma situation som mig.
Det finns en familj gräsänder nere vid Röda sten (eller uppe om man ska vara geografiskt korrekt). Iallafall tar jag mig friheten att anta att de är familj; de rör sig alltid i grupp och verkar trivas med varandra.
Idag är det tre dagar sedan vi packade in vårt storleksmässigt olämpliga bohag i Norrköpings två största släp och åkte tvärs över landet till Göteborg och Nya varvet. Lägenheten vi landade i ser för närvarande ut ungefär som en treårings dockhus – det finns potential för harmoni, om bara någon vuxen kliver in och tar över precis allting.
