Träd
Jag påbörjade min uppskattning för träd för ungefär 12 år sedan. Sen föll de i glömska som något att förundras över. Tills sommaren 2024. Jag bodde då i ett utsatt område. Det är vackert där, speciellt på sommaren. Området är som en park med höghus i. Träden är så imponerande. De omger mig nu. Vart jag än kollar i vår stad så ser jag träd. Majoriteten av träden ger oss inga frukter, bär eller nötter. De ger mig däremot av sin skönhet och prakt. Samt av sitt lugn.
De finns på alla jordens kontinenter förutom Antarktis. De är så viktiga för oss att vi inte klarar oss utan dem. Samtidigt kan de varken försvara sig eller fly. Det är svårt att inte beundra träd men det är svårt att tycka illa om dem. I höstas såg jag en björk med gula blad och när ljuset träffade bladen såg det ut som de var gjorda av guld. Bladguld i dess sanna bemärkelse.
Himlen
Den finns alltid ovanför oss. Ändå gick jag mest och kollade ner i marken. Marken har förvisso sin egen skönhet. Dessutom undviker man att trampa i hundbajs när man ser vart man går. Men jag har nyupptäckt ett konstant föränderligt och förändrande konstverk. Den får mig att kolla upp och upptäcka den på nytt. Nästan dagligen. Himlen får mig att se tiden passera bland molnen. Utan att känna ångest över tiden som flytt.
Det är okej. Nuet är konstant föränderligt och förändrande, som himlen över oss. Den stärker mig när jag ser på den med förundran. Himlen ger mig en stor glädje, vilken jag är tacksam för. I en orolig tid har jag en himmelsblå skönhet ovanför mitt huvud.