Rent på Artisten

Det var en varm vårdag som vi besökte Artisten för att se musikalstudenternas uppsättning av Rent, utan att riktigt veta vad vi skulle förvänta oss. Vi kom in i ett rätt litet rum, med stolar uppställda i rader. Röken låg som en dimma över scenen och när tonerna till Seasons of Love ljöd genom rummet visste vi att detta skulle bli något magiskt.

Titel: Rent
Upphovsman: Jonathan Larson
Regi: Staffan Aspegren
Medverkande: Oscar Sundling, Knut-Sigurd L. Bygland, Thomas Myhren Pettersen, Mari Lerberg Fossum, Liv Eklund Swartz, Tuva Børgedotter Larsen, Julie Støp Husby, Marcus Christensen, Maria Friman, Anders Wängdahl, Martina Petterson, Charlotta Sairio, Maria Edlind, Martin ”Pirata” Friberg, Hamid Heouaine, Michael Jansson, Kitty Molin, Cecilia Rudberg.
Scen: Artisten

Rent utspelar sig under ett år i 80-talets New York, där Mark och Roger bor i en vindsvåning i en gammal industribyggnad. Roger är musiker och försöker skriva ”the song”, men plågas av att hans tidigare flickvän tog livet av sig efter beskedet att de båda var HIV-positiva. Mark är filmare och spelar under året in en dokumentärfilm om sina vänners liv. Flera av deras vänner är också HIV-positiva, och många har eller har haft drogproblem. Musikalen handlar om dessa vänners relationer, både kärlek och vänskap. Namnet Rent kommer av att Mark och Roger krävs på hyra av sin före detta rumskompis, som nu köpt lokalen, men de vägrar att betala. Livet är hårt, påfrestande och fattigt. De kämpar med svårigheterna kring HIV och droger, försöker finnas där för varandra men glider isär. De sörjer och bråkar när de ser sina vänner dö. Gripande sånger uttrycker all deras kärlek och känslor.

Musikalstudenternas uppsättning av Rent var en fantastisk föreställning som fick oss att längta efter mer. Sedan vi såg den har vi båda lyssnat på soundtracket och sett klipp från den tidigare inspelade filmen (också att rekommendera!). Skådespelarnas begåvning imponerade stort, inlevelsen var fantastisk! De gjorde föreställningen så trovärdig att vi blev alldeles gripna. Den gav oss en inblick i hur utsatt man var med HIV på 80-talet och fick oss att känna medkänsla för dem medan vi levde oss in i deras kärleksfulla, tragiska historia. Kostymerna var välgjorda och skapade av secondhandkläder utifrån återanvändningsprincipen. Sminket var verklighetstroget, allteftersom dök det upp fler fläckar och man såg verkligen hur karaktärerna blev allt sjukare.

Ett stort plus är att musikalen framfördes på originalspråket, engelska, med jättebra uttal. Det enda som störde var att musiken överröstade sångerna i akt två, vilket gjorde att de fartfyllda låtarnas texter var svåra att uppfatta. Sången var storartad och gav oss gåshud på armarna. Vi kommer att sakna karaktärerna som vi fått lära känna, och tar med oss denna upplevelse genom livet!

Text: Malin Andersson & Angelica Larsson

Det här inlägget postades i Kultur, Recensioner & reflektioner, Scenkonst och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera