New York 2140
Science fiction när den behövs som mest

Hur kommer världen och samhället förändras när polarisarna har smält och havsnivåerna höjts? I Robinsons ambitiösa roman New York 2140 finns ett svar.

Kim Stanley Robinsons senaste science fiction-roman utspelar sig i en framtid präglad av den globala uppvärmningens följder. Havsnivåerna har höjts dramatiskt och många djur ligger på gränsen till utrotning. Människan har i perioder det senaste århundradet drabbats av svält, enorma flyktingkriser, krig och boendebrist. Ändå är detta långt ifrån en typisk dystopi. New York 2140 skildrar ett högteknologiskt samhälle som delvis har anpassat sig efter sina nya förutsättningar – ett översvämmat New York där människor lever hyfsat normalt i en värld styrd av finansiella system och tyngd av klassklyftor.

Vi lär känna ett antal personer i New York vars liv vävs samman. Två föräldralösa pojkar letar skatter under havsytan tillsammans med en äldre man. En polis försöker, tillsammans med socialarbetaren Charlotte och vaktmästaren Vlade, lista ut vilka som saboterar byggnaden The Met. Samtidigt är de två samhällskritiska programmerarna Mutt och Jeff kidnappade, och den virala superstjärnan Amelia Black transporterar isbjörnar från Arktis till Antarktis i sitt luftskepp. Vi kommer även nära Franklin, finanshajen som är förälskad i en kvinna i byggnaden bredvid.

Låter det rörigt? Det blir faktiskt inte det. På ett skickligt sätt växlar författaren mellan karaktärerna utan att känslan av en röd tråd försvinner eller att intresset svalnar. Denna berättarstruktur, med så många karaktärers perspektiv och röster, bidrar till att det dröjer ett tag innan historien utkristalliseras; New York 2140 handlar om samhällsbyggnad och om människans relation till naturen och varandra. Robinsons val att skildra samhället, som formats efter de största miljökatastroferna, är effektivt. Att uppleva vardagen i ett översvämmat New York gör det lättare att ta in vidden av klimathotet, och att förstå de konkreta konsekvenserna av människans påverkan på jorden. Många intressanta frågor tas upp. Vilka tjänar på en klimatkris? Vilka förlorar?

Detaljerna i bokens miljöer, bakgrundshistorier och samhällsstruktur är överväldigande. Robinson har gjort ett fantastiskt arbete i att göra den här framtiden trovärdig, inspirerande och skrämmande. Regelbundet kommer en anonym invånare, ”that citizen”, till tals. Det är en excentrisk berättare som med mycket personlighet beskriver världen som var och världen som blev. Hur vi hamnade här, och varför. Alltid med en attityd och stor dos av svart humor som gör att ”lektionerna” sällan drar ner tempot i historien, utan snarare fördjupar intresset.

Karaktärerna är trovärdiga och egensinniga. Ofta överraskar dem mig, vilket är ett gott betyg. Min favorit är den ovilliga och ganska osympatiska hjälten Franklin, som hjälper till främst för att imponera på sin flört. Han är den enda karaktär som beskrivs i förstahandsperspektiv, vilket har en komisk effekt när läsaren får uppleva hans många dilemman inifrån och hans svårigheter att tolka sin omgivning.

Språket är rytmiskt och späckat med attityd, precisa beskrivningar och rappa dialoger. New York 2140 är helt enkelt en upplevelse att läsa av massor av anledningar. Det är ett äventyr och ett drama. En framtidsdröm och en dystopi. Genom denna framtid ser vi vår egen nutid och oss själva rakt in i ögonen, och det är inte alltid en trevlig syn. Jag citerar “that citizen”:

O you dark pools of money and law and quantitudinal stupidity, you oversimple algorithms of greed, you desperate simpletons hoping for a story you can understand,
    Hoping for safety, hoping for cessation of uncertainty, hoping for ownership of volatility, O you poor fearful jerks,
    Life! Life! Life! Life is going to kick your ass.”

Text: Ida Lindskog

Titel: New York 2140
Författare: Kim Stanley Robinson
Förlag: Orbit
Utgivningsår: 2017
Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Recensioner & reflektioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera