Att prata med någon som man har förtroende för kan underlätta en svår situation. Man kan bära på jobbiga upplevelser som man aldrig har vågat berätta för någon. Sjukhuskyrkan tar emot och samtalar med alla som söker deras hjälp.
Anne Liisasdotter har jobbat som präst i snart 18 år. Hon jobbar i Härlanda församling och har sin tjänst på Östra sjukhuset – därav titeln sjukhuspräst. Hon arbetar på Östra sjukhuset en större del av sin arbetstid, men är även på Aktivitetshus Centrum en dag i veckan. Hon möter ibland upp människor på stan som vill ha ett samtal, personer som inte vill eller kan komma till sjukhuset.
– Alla präster som jobbar på sjukhuset tar emot den som söker vår hjälp. Det vi erbjuder är tid för samtal och reflektion. Hjälp kan man få antingen på sjukhuset om man är inlagd, eller så ses man på stan, tar en fika eller går en promenad. Man kan också ses på Aktivitetshuset om man är introducerad där, förklarar Anne.
Behöver inte vara religiös
Foto: Lisa Sundberg
Anne betonar att man absolut inte måste se sig själv som kristen eller andlig för att samtala med en präst. Man kan komma precis som man är, det räcker med att man är en helt vanlig människa.
– Jag menar alla människor, oavsett vilken religion, tro eller om man är ateist. Alla människor får de här existentiella kriserna och har frågor kring vad det är för mening med allting. Hur ska jag orka? Och vad ska jag få hopp ifrån? Är jag en människa som kan någonting och är värd att älska? Det är djupa mänskliga frågor, som är precis det vi ska tala om.
Alla människor går igenom svåra upplevelser i sina liv, men alla har kanske inte fått möjlighet att bearbeta dem på ett bra sätt. Anne säger att hon ofta är med om att människor berättar om upplevelser som de aldrig någonsin pratat med någon om. Det är någonting som är jättesvårt och som gör väldigt ont.
– Det kan handla om sorg, övergrepp och ensamhet. Eller att man har vuxit upp med föräldrar som av olika orsaker inte mått så bra. Det kan även vara sådant som att ens företag gått i konkurs eller att äktenskapet går sönder. Eller att man har blivit väldigt sviken. Det kan vara alla möjliga händelser som, när man får prata om dem, gör att det känns lite lättare inuti, säger Anne.
Inga journaler
Prästerna har absolut tystnadsplikt och de för heller inte några journaler.
– Hos oss kan man berätta precis vad man har på hjärtat, det förs inte vidare i några journaler eller till någon kontaktperson eller läkare. Det tror jag är väldigt viktigt att man vet och det betyder mycket för folk.
Anne förklarar att under samtalen så lyssnar hon mest, och låter den hon träffar få anförtro sig till henne. Hon säger också att det inte är någon fara om det blir tyst. Det kan vara ganska skönt att bara vara tillsammans och inte säga någonting.
– Det kan hända att man träffas några gånger innan man kommer till ärendet. Det kan jag känna igen i mig själv också. Inte öppnar jag mitt hjärta för någon jag träffar för första gången. Jag vill känna av lite så att jag vet vem personen är och om denne pallar för det jag har att berätta.
Ensamhet – största boven till psykisk ohälsa
Anne tror att det som framförallt behövs för att motverka psykisk ohälsa är meningsfulla sammanhang, där man som människa kan känna sig trygg. Att man får vara den man är och att man duger som den man är.
– Jag tror att ensamhet och isolering är det värsta vi kan råka ut för som människor. Är man ensam så är det inte konstigt att man mår väldigt dåligt psykiskt. Visst, mediciner är ibland viktiga, men jag tror att det som är det enklaste av allt också är det som kan hjälpa oss mest. Nämligen människor. Vänner som bryr sig, att känna att man behövs. Jag tycker det är svårt ibland att inse att så många människor är så ensamma. Jag försöker tipsa om aktivitetshusen och att det finns sammanhang som man kan söka sig till. Att vara i ett sammanhang med andra är oslagbart, avslutar Anne.
Mer information och kontaktuppgifter till sjukhuskyrkan
Man kan ringa eller maila till någon av prästerna för att boka in ett samtal.
