Som första årskull tog eleverna vid The Music College i Angered nyligen sin examen. Utbildningen är ettårig och hade sin kursstart hösten 2010 som ett samarbete mellan Folkhögskolan i Angered och Högskolan för scen och musik i Göteborg. En torsdagskväll i slutet av maj hade de sin avslutningskonsert på Artisten.
Efter att ha slagit mig ner i Lindgrensalen på Artisten och väntat en kvart för länge, dyker så kvällens underhållning upp en efter en genom en dörr bredvid scenen. Tjejen som agerar kvällens konferencier ger ett förvirrat och ganska nervöst första intryck. Tänk er Petra Mede när hon är på sitt allra mest påfrestande humör. Senare kommer det fram att hon är en av huvudlärarna på kursen. Jag frågade mig hur elevernas framtoning på scen skulle vara när deras lärare gav ett sådant här märkligt intryck. Nåväl, nu var det ju faktiskt eleverna som den här kvällen skulle handla om, och snart var det dags för det första numret.
Göteborgs-Postens fotograf Lisa Thanner har gjort ett bildspel om The Music College.
Den första låten bjuder på ett funkigt groove där vokalisterna både sjunger och rappar. Det är dock aningen för många människor på den lilla scenen, med fem vokalister och lika många instrumentalister. Några särskilda scenpersonligheter visas inte upp (kanske får de inte plats) men de gör ändå ett helt okej framförande.
Av fjorton låtar har eleverna skrivit alla utom tre. En av ”covrarna” är Laleh Pourkarims ”Live Tomorrow” som sjungs solo av Angeline Stenbock, ackompanjerad av en pianist. Det är fint men en smula återhållet, nervositeten skiner ibland igenom. Senare blir det reggae och vi får uppmaningen att resa oss från våra åskådarplatser och komma närmare scenen. Ett bra initiativ, då konserten vid den här tidpunkten hade börjat kännas som ännu ett sådant där event där vi sitter, fast vi egentligen borde stå. När låten är över sätter vi oss dock igen, och förblir så resten av konserten.
Några ljusglimtar
Men här finns även några ljusglimtar. Särskilt en, i form av toastaren och sångerskan Erica Haylett som lyser starkt med sin närvaro. Med sin utstrålning och kraftfulla röst dominerar hon totalt och hon gör allt med den där typiska självklarheten som utmärker en riktig artist. Erica Haylett är kvällens stora stjärna. En annan som utmärker sig är Jon Solheim, vars kaxiga gitarrspel bidrar till att höja intensiteten. Jaqueline Ignacio läser dikt till Larissa Ljungkronas stämningsfulla dragspel. Ett fint ögonblick, som dock hade fått mig betydligt mer intresserad om Jaqueline valt att lära sig sin text utantill, istället för att som nu sitta och stirra ner i ett papper. Nagham Jarawan sjunger en vacker arabisk sång och ger mig nog kvällens mest rörande ögonblick. Hon har hittat en fin parhäst i Larissa Ljungkrona. Faktum är att de ser snarlika ut, såväl i kropp som i hår och klädstil. Kanske har två själsfränder mötts. Mot slutet framför de en rad skotska folkvisor ihop på dragspel och fiol. Det är ömsom svängigt, ömsom vackert.
Helheten splittrad
Annars får jag verkligen folkhögskolekänslan när jag sitter där i Lindgrenssalen. Både av mina egna erfarenheter av att ha varit med i musikklasser och av att ha tittat på andra. Den där känslan av lite trevande musiker och tveksamma arrangemang. Rent musikaliskt vet de flesta av dem vad de gör. Dock blir det tydligt att de saknar ett sammanhang där var och en av dem kan utveckla just sin potential. The Music College borde vara ett sådant sammanhang. Nu framstår de mest som en löst sammansatt grupp av glada amatörer, och jag hade förväntat mig en högre nivå på det hela. I synnerhet då eventet var knutet till Artisten. Hur stor anknytning de båda parterna hade till varandra i samarbetet är dock oklart. Något som likväl är intressant är initiativet till en sådan här utbildning. Artisten och Angereds folkhögskola kan nog lätt betraktas som två ytterligheter, och ett samarbete som detta, mellan gatan och finrummet, behövs alltid.
