Ett gästspel från Svenska Teatern i Helsingfors, byggt på Edward Albees pjäs Who´s afraid of Virginia Woolf? Likt en pyrande eld som sprider sig och insensifieras är Marthas och Georges äktenskap. Och då pratar jag inte förälskelse utan förakt. Deras elakheter mot varandra visar inga gränser, de tävlar i att överträffa varandras jävlighet, och allt inför ett ungt, nyinflyttat par de bjudit över på efterfest. Gästerna manipuleras hejvilt och dras in i spelet med full kraft. Stora mängder alkohol, sexuella inviter och fiskande efter förtroenden är några av metoderna som används för att roa sig på gästernas bekostnad. Effektivt vänds varje förtroende till något att slänga i ansiktet på den det kom ifrån. Utan att avslöja slutet kan jag bara konstatera att allting har ett pris.
Rollprestationerna är utmärkta; föreställningen varar i tre timmar utan att någonsin kännas lång. En närmast konstant, rapp dialog nedsköljd med en mängd drinkar, enkelt hållet scenrum bestående just av ett rum, och fyra skådespelare. Trots det goda arbetet kan jag inte låta bli jämförelsen med filmen ”Who´s afraid of Virginia Woolf?” (Mike Nichols 1966), och nivån den satt. En referens jag inte kan bortse ifrån. Intensiteten och trovärdigheten är inte riktigt i samma liga som i filmen, även om det såklart är mycket begärt. Men på det hela taget ett gästspel som klart berikar Stadsteatern, och som de bör vara stolta över.
