På Göteborgsoperan spelas just nu operan Kärleksdrycken av Gaetano Donizetti. Det här är en lättsam och komisk historia i två akter. Stycket sattes första gången upp i Milano 1832 och premiären i Sverige skedde på Stockholmsoperan hösten 1840.
Föreställning: Kärleksdrycken av Gaetano Donizetti
Genre: Opera
Plats: Göteborgsoperan
Tidpunkt: T.o.m. 24 januari 2014
Pris: 95-630 kr. Ungdoms- och studentpriser. T.o.m 20 år 50% av biljettpriset, t.o.m. 28 år 75% av biljettpriset.
Den banala och lustfyllda berättelsen handlar om den inte alltför smarte italienske bondpojken Nemorino. Han är förälskad i Adina, som tillhör traktens rikaste familj – en kärlek som dock är obesvarad.
Tidigt i historien kommer en grupp soldater till den lilla bondbyn. Sergeanten Belcore blir genast intresserad av den vackra Adina och hon är inte helt oberörd av hans uppvaktning. Snart anländer även skojaren Dulcamara till byn och lurar på Nemorino en flaska rödvin under förevändning att den är en magisk kärleksdryck. Nemorino dricker av vinet i förhoppning att nå framgång vid sin uppvaktning av Adina. De möts när Nemorino lullar runt berusad av vinet, men för att såra honom väljer Adina att gifta sig med sergeanten Belcore.
För att få råd att köpa mer av kärleksdrycken ansluter sig Nemorino mot ersättning till Belcores soldatgrupp. Detta till Belcores förtjusning; han får en ny soldat och blir av med sin rival om Adinas gunst. Efter hand ryktas att Nemorino har ärvt en större summa pengar – utan att han själv får reda på det. Kvinnorna i byn börjar intressera sig för honom, och Nemorino tror att det är kärleksdryckens förtjänst. Nu börjar även skojaren Dulcamara tro att det verkligen är en riktig kärleksdryck han sålt till Nemorino, inte bara vanligt rödvin. Dulcamara avslöjar för Adina att Nemorino tagit värvning enbart för hennes skull. Naturligtvis blir Adina rörd när hon får höra detta. Hon köper tillbaka Nemorinos värvningskontrakt och förklarar sin kärlek till honom.
I Göteborgsoperans uppsättning spelas bondpojken Nemorino av Daniel Johansson. En bit in i andra akten står han för föreställningens magiska minuter, när han ensam på scenen sjunger om att Adina älskar honom. Adina gestaltas av Elin Rombo. Den skrävlande och sluge skojaren Dulcamara spelas med stor scennärvaro av Åke Zetterström och sergeanten Belcore görs av Markus Schwartz. Icke att förglömma är även Eva-Lotta Ohlsson i rollen som Giannetta, en av lantarbetarna. För regin står Stina Ancker.
En stor del av föreställningen utspelas i cirkusmiljö, och ett udda grepp är frekventa inslag av några skickliga akrobater. Även om jag upplever att ett något längre inslag av dem hänger väl fritt – utanför föreställningens grundstory. Lite förvånad blev jag över att föreställningen sjungs på svenska, frågan är om inte sången klingar vackrast på originalspråket italienska. Den enkla historien lär ju ändå ingen ha problem med att ta till sig.
Mitt samlande slutintryck av Kärleksdrycken är att detta är ett stycke lättsam underhållning, en lättviktig och förföriskt glittrande flirt i höstrusket. Det hela fungerar utmärkt som operagodis för stunden, men efteråt gled upplevelsen förvånansvärt snabbt ur mitt medvetande.
