Den före detta ledaren i det koreanska hiphopfokuserade pojkbandet Block B inleder 2020 med en latinjazz-inspirerad bop: Any song. Läs om vem ZICO är och hur en modernisering av gammalt hederligt kan bli en ögonöppnare.
I slutet av 2018 lämnade Woo Ji-Ho – känd under artistnamnet Zico – positionen som ledare i det koreanska hiphopfokuserade pojkbandet Block B. Nuförtiden ingår han i ett crew med namnet Fanxy Child, som han grundade 2016 tillsammans med flera av mina koreanska favoritartister.
Zicos sound har förändrats genom åren. I början av hans karriär var hans fokus att vara en av K-pops skickligare rappare inom mainstream-musiken. Han imponerade definitivt på mig. Idag har han skiftat fokus och breddat sig lite mer. Han är mer melodisk, och det känns som att han utmanat sig själv; han har utvecklat sin sångröst till en nivå som kan få en att tro att han alltid varit en sångare. Mindre rapfokus måste inte vara negativt, trots att jag är ett hiphopfan. Det är inte heller något han lämnat bakom sig, utan det dyker fortfarande upp. Idag visar han ett mångfaldigt artisteri vilket jag uppskattar. Han stannar inte i det som känns bekvämt, utan fortsätter ständigt framåt.
Jazz är en genre som fascinerar och tilltalar mig. Jazzen har dock inte varit populär i min åldersgrupp, den har stämplats som tråkig ”gubbmusik”. Nu älskar jag genren, men finner den fortfarande svår att få grepp om. Man har hört talas om några av stjärnorna som besätter jazzens stjärnkarta, men att navigera bland dessa kan vara överväldigande.
Något jag uppskattar i hiphopen och K-pop, men främst K-R&B, är hur mycket jazz som finns i dess rötter. Jag kan tydligt höra ackordsföljder från jazzen, vilket strör lite extra spice över den koreanska R&B-scenen. Jag kan förstå att en jazzpurist kanske inte uppskattar denna sorts musik när den formar om det som var så bra förut. Men jazzen har för många yngre aldrig fått chans att få fäste. Genom att forma om den lever den vidare. Genom hiphopens sampling av musik, moderniseras verk och presenteras för en ny publik, som troligtvis missat den annars. En hitlåt i Korea kan idag innehålla jazzackord och fortfarande ha miljontals lyssnare, vilket jag finner fantastiskt.
Men tillbaka till Zico! Nu rivstartar han året med låten Any song, som var den första låten 2020 i Korea att åstadkomma det man kallar för en perfect all kill. Det innebär att låten nått första plats på dagens, realtime och veckans topplista i Korea. Låten svänger och är en fusion av flera genrer, men den tydligaste influensen är latinjazzen. Till skillnad från hans förra album Thinking, som enligt Zico skall ha varit resultatet av övertänkande, skapades Any song då han ville göra någonting utan att tänka.
Glad musik till deppig text, tänker jag. Jag tycker han lyckats fånga en tydlig känsla av någon som känner sig tom inuti och nu bara vill festa bort sina problem. Åtminstone i några timmar, och i vårt fall under låtens fyra minuter. Någon annan kommer förmodligen att höra raka motsatsen till det jag hör och då är låten glad, då den är bekymmersfri. Jag finner det snyggt att han lyckas med detta trots att han ville göra en låt utan att tänka.
Låten finns även att streama: Spotify, Apple Music, Deezer.
