Det var redan mycket folk i foajén på Göteborgs Konstmuseum när jag en eftermiddag i november gick dit för att se utställningen av Frida Kahlo och Diego Rivera. Jag gick snabbt förbi rummen med Anders Zorn, Ernst Josephson och Marc Chagall, för att till slut komma till utställningen som började med en 15 minuter lång film med svensk berättarröst som introduktion till Frida och Diegos liv. Det är första gången deras målningar ställs ut tillsammans i Sverige.
Frida Kahlo, 1907-1954 och Diego Rivera 1886-1957.
Filmen upplyser oss om att Diego Rivera föddes 1886 och var den 20 år yngre Frida Kahlos man. De blev ett omaka par och hade ett stormigt äktenskap och gifte sig två gånger. 1929 inledde de sitt första äktenskap som varade i 10 år. 1939 skilde de sig men gifte om sig året därpå. Kahlo fick flera missfall – hon har påståtts ha varit ofrivilligt barnlös, men även ha gjort flera aborter – och Rivera hade förhållanden vid sidan om äktenskapet. De reste tillsammans till USA och Frankrike, där Kahlo mötte kändisar från konstens och politikens värld. Enligt historien är det inte bara Rivera som varit otrogen utan Frida Kahlo ska t.ex. ha haft ett kortare förhållande med den sovjetiske marxisten Lev Trotskij, när han under sin exil i Mexiko en tid 1939 bodde tillsammans med Kahlo och Rivera. Detta har dock aldrig kunnat bevisas. Diego Rivera, som redan var en erkänd konstnär när de träffades, uppmuntrade Frida Kahlos konstnärskap. Frida började klä sig i indianska kläder som en följd av ideo-logiska strömningar som fanns i det mexikanska samhället.
Diego Rivera kom från en välbärgad familj i Spanien. I och med det stora muralmåleriprogrammet för offentliga byggnader som den nya regimen påbörjat målade Diego de latinamerikanska muralmålningar han blivit mest känd för. Han flyttade senare till Paris och bodde i Montparnasse (1914-1917), där han anammade kubismen. Han lämnade kubismen för en mer Cézanneinspirerad postimpressionism vilket gjorde honom känd för en bredare publik. I utställningen kan man dock även se ett prov från hans kubistiska period.
Tidigt under sitt liv var Frida aktiv i Mexikos kommunistiska parti. Hon var kommunist under hela sitt liv, och hon påstod att hon föddes samma år som den mexikanska revolutionen började vilket dock inte stämmer. Revolutionen inleddes 1910 och Frida föddes 1907 i ett medelklasshem med tre systrar. Hennes far var tysk (ungersk-judisk) invandrare och hennes mor var spansk mexikansk med indianskt ursprung. När Frida var 17 år tecknade hon av bläcketsningar av Anders Zorn vilket ger henne en oväntad koppling till Sverige. När hon var 18 år var hon med om en spårvagns-olycka vilket gav henne kroniska smärtor hela livet. Detta bearbetar hon i en rad kända målningar. Hennes målningar fick ökad uppmärksamhet efter hennes död och hon har blivit en stilikon när det gäller kläder och smycken.
Zapatisterna störtade diktatorn Porfino Diaz Mori i Mexico 1910. Man ville bort från det koloniala europeiska arvet för att hitta en ny identitet i de indianska rötterna. Diego Rivera skildrar arbetarmotiv och indianska gruppers kamp mot koloniala strukturer i berättande socialrealistisk stil.
Själva utställningen och de flesta bilderna är från en samling av paret Natasha och Jacques Gelman. Den börjar med att visa Diego Riveras målningar. Jag börjar anteckna i mitt fina nya block men då kommer en vakt fram och säger att det råder pennförbud just på den här utställningen. Det blir svårt att komma ihåg allt.
I nästa rum dyker det upp fotografier på Frida Kahlo av Nicholas Muray, 1882-1965. Det är vackra porträtt. Klädsel, smycken, håruppsättningar manifesterar en identitet med indiansk härkomst. Allt agerande i linje med samtida ideologiska strömningar, i kontrast till hennes egna europeiska familjeanknytning.
Frida Kahlos självporträtt tar upp ämnen som barnlöshet, privat emotionellt lidande, nationell identitet, mångkultur och feminism. Hon brukar ofta räknas som surrealist även om hon aldrig själv ansåg detta utan menade att hon bara målade sin egen tillvaro. Hennes självporträtt har ofta en speciellt allvarlig blick och hopväxta ögonbryn. Hennes verk kom att bli runt 65 stycken, de flesta i olja. Det första verket målades 1926 och hon målade konstant fram till sin död. Diego Rivera såg sin hustru som ett konstnärligt geni.
En inbjuden konstnär, Yasumasa Morimura, avslutar utställningen med en humoristisk film med Frida i olika klädbyten.
Jag hade väl som vanligt för höga förväntningar, men jag tycker att utställningen är alldeles för liten, med för lite material – enbart tre eller fyra rum. Det material som finns att beskåda är dock värt att se. Tavlorna av Frida Kahlo och fotografierna av henne var intressantast. Vissa tavlor är formellt sett lite dåligt målade men det är väl också Frida Kahlos speciella stil. T.ex. så svävar ett halsband i luften kring hennes hals istället för att ligga ned. Är den här utställningen verkligen värd att lägga hundra spänn på?
Utställningen med Frida Kahlo och Diego Rivera pågår till och med 22 januari 2012.
