KULTUR
KULTUR

Du gör mig galen – en galen dramakomedi

Du gör mig galen är en dramakomedi baserad på boken Silver linings playbook. Den svenska titeln är något missvisande och för tankarna till en 80-talskomedi, även om den beskriver huvudrollernas karaktär. Vad det egentliga budskapet är framgår dock inte; efter att ha sett hela filmen är det inte lättare att förstå hur det faktiskt är att leva med psykisk ohälsa.

Cineastens sista scen

I flera år hade jag sett notiserna om Cinemateket, tittat igenom programmet som kom ut varje vår och höst för att överväga om det fanns något att se. På den tiden hade jag ännu inte gått på någon visning. Inte förrän allt fler av Göteborgs biografer lades ner, och variationen av film inte längre sträckte sig förbi det strikt kommersiella, besökte jag till slut Bio Capitol. Singelbiografer som Draken fanns då endast kvar som minne av det som en gång varit.

2081 – en jämlik dystopi

Ett samhälle där ingen är bättre än någon annan, där alla är lika mycket värda. Man har skapat rättvisa trots människors olika förutsättningar genom tillägg i den amerikanska konstitutionen. Att vara bättre än andra på något sätt tolereras inte, och överpresterande individer justeras med hjälp av prestationsreducerande hjälpmedel till en ”normal” nivå av ”Handicapper General”.

The Spiral och transmedia

Den 21 maj utförs en avancerad konstkupp mot sex av Europas konstmuséer. Från varje museum stjäls ett stort verk, mitt framför näsan på vakterna och utan att de hinner reagera. På tavlornas platser sitter istället en symbol i form av en spiral. Kort därefter lanseras hemsidan thespiral.eu, på vilken en slags skattjakt på dessa tavlor finns presenterad. Detta är premissen för det nordeuropeiska samarbetet The Spiral, en så kallad transmedial TV-serie.

Girls

Det är visserligen vit priviligerad medelklass i New York, men det är inte en serie om Sex and the city-kvinnor i höga klackar, och inte heller väna indie-flickor med för långa luggar. Skildringen av Hannah, Marnie, Jessa och Shoshana är en frisk fläkt i en annars rätt så unken värld av kvinnoporträtteringar.

En av årets absoluta höjdpunkter

Så här en månad efter årets filmfestival finns fortfarande många intryck kvar. Man minns invigningen och den bästa respektive sämsta filmen. Den sköna känslan i att vandra mellan olika biografer och kunna ägna veckan åt en av de saker man gillar allra mest: att titta på film. Och medan jag fyllde min vecka med film, gick vår fotograf istället ut och tog bilder i festivalmiljöer.