Idag är det tre dagar sedan vi packade in vårt storleksmässigt olämpliga bohag i Norrköpings två största släp och åkte tvärs över landet till Göteborg och Nya varvet. Lägenheten vi landade i ser för närvarande ut ungefär som en treårings dockhus – det finns potential för harmoni, om bara någon vuxen kliver in och tar över precis allting.
Det är något magiskt med bibliotek. Som portalsamlingar till outforskade världar finns de där, tillgängliga i varje stadsdel. Biblioteken utgör fria kunskapsbanker och finns likt oaser i ett samhälle genomsyrat av konsumtionshets.
Att söka bekräftelse är inget ovanligt i dagens lajktörstande samhälle, men det kan snabbt bli en stor stress och skapa problem. Men om någon bara vill höra att den är duktig efter att till exempel ha dammsugit, trots att denna någon är över trettio år gammal. Hur farligt är det egentligen?
Trots att jag har trivts bra här på redaktionen är det snart dags för mig att ta nästa steg i livet. Tiden kan inte stå stilla, även om jag ibland skulle önska det. Till exempel när spårvagnen går strax innan jag hinner fram till hållplatsen. För jag tycker inte om att komma försent.
Språket är inte statiskt. Det befinner sig i ständig rörelse och de flesta förändringar sker spontant. Men ibland kan språket behöva lite hjälp på traven. Den här texten handlar om ett tillsynes oskyldigt ord som har blivit föråldrat och skulle behöva en modernare synonym.
På mellanstadiet tragglar väl de flesta elever Sveriges landskapsdjur- och blommor. Dessa kunskaper sitter sällan i särskilt länge. Nuförtiden skulle jag bara kunna para ihop enstaka blommor eller djur med rätt landskap, men att vildkaprifolen är Bohusläns landskapsblomma, det sitter som berget.
Hur vi klär oss säger någonting om vilka vi är som personer. Klädvalet kan uttrycka såväl auktoritet som normkritik men även fungera som statusmarkör. Olika typer av kläder har gett människor status genom åren, men vilken typ av kläder är det som ger status idag?
Mannen som går framför mig tänder en cigarett. Jag skyndar mig förbi honom för att slippa röklukten. Det är ett av de största problemen med att vara i stan för min del – folk röker överallt. Men det här är ingen text om rökning. Det är en text om Göteborg, staden där jag har bott hela livet.
Alla gör vi det. Vissa av oss så mycket som femtio procent av vår vakna tid. Ändå anses det vara lite fult att dagdrömma. Det passar inte in i bilden av den ansvarstagande mindfullness-praktiserande nutidsmänniskans rutiner och åtaganden. Så vad har dagdrömmeriet egentligen för funktion, och finns det något positivt med att ägna sig åt en stunds kontemplation uppe i det blå?
Att be om ursäkt kan vara oerhört svårt. Att be om förlåtelse kan vara ännu svårare. I ett samhälle där det ständigt rapporteras om kränkningar och orättvisor är behovet av förlåtelse kanhända större än någonsin, men är det möjligt att förlåta oförrätter utan att bortförklara dåligt beteende? Är du osäker på skillnaden mellan de båda begreppen? När du har läst den här texten kommer du förhoppningsvis inte vara det längre.
Det finns situationer som vi inte vet hur vi ska hantera – bara för att de är för svårförklarliga. Alla har väl någon situation inpräntad i minnet som präglas av hur obegripligt någon har betett sig. Ibland kan vi ha anledning att fråga oss själva varför våra sociala koder sitter så djupt att vi minns brott mot dem långt efter att de har begåtts. Fast vissa situationer måste vi nog också få lov att minnas som enbart bisarra.
Vad är det som gör en bok värdefull? Och vad är det som avgör vilka böcker som ska sorteras bort? Skicket? Eller finns det en kanon som bestämmer vilken typ av litteratur som är önskvärd? Det här är en betraktelse över vad det är som får oss att uppskatta en bok, alltifrån färgen på pärmarna till innehållet.
Allt eller inget. Gör, tro eller tyck något fullt ut eller låt bli det helt. Svart eller vitt. Det verkar som att nyanser är helt ute. Men måste det vara så? Det är den frågan den här texten ställer.
Getingar, sprutor, blodprov… Kort sagt har det mesta som sticks ända sedan barndomen inneburit en stor skräck för mig. Och just nu har jag ett litet, litet sår på vänster pekfinger. Men inte från ett blodprov, som väl är. Det är helt enkelt där vi högerhänta oftast sticker oss när vi syr för hand.
När kändisar dör kan det skapa turbulens. Landssorg till och med. De senaste åren har dussintals stora namn lämnat oss: David Bowie, Alan Rickman och Carrie Fisher för att bara nämna några. Personligen har jag blivit ledsen, men någon landssorg har jag inte känt behovet av. Förrän den 15 januari när The Cranberries-sångerskan Dolores O’Riordan hastigt gick bort, endast 46 år gammal.
Alla har vi nog varit där. Att folk kommenterar ens vikt. Vad är det som gör det acceptabelt att kommentera någon annans kropp? I denna text ger jag några exempel på hur folk kommenterat min vikt, och hur jag reagerat på dem. Hur de på olika sätt påpekat att jag är tjock.
