Mänskliga Rättighetsdagarnas tema 2012 var Vem har rätt till rättigheter? Två dagar på Svenska Mässan i Göteborg fylldes av seminarier, debatter, utställningar och musik.
Mässdagen inleddes med invigningstal av bland andra konferencieren Josette Bushell-Mingo. Hon stod för en frisk fläkt och livade upp stämningen före och efter seminarier i Kongresshallen, mässans mittpunkt, och varvade mellan svenska och engelska, allvar och skämt.
Med över 150 olika seminarier och debatter var det självklart omöjligt att hinna med allt, men här följer en presentation av några av dem jag personligen fann mest intressanta.
Att outa sig i vården – Enheten för rättighetsfrågor och Västra Götalandsregionen
”Jag ska inte behöva outa mig varje gång jag har ett samtal”. Det är titeln till Rättighetskommitténs kanslis rapport om bemötande av lhbtq-personer, och beskriver situationen bra. I dagens samhälle är normen att man har en partner av det andra könet och att ”män är män” och ”kvinnor är kvinnor”. Dessa antaganden kan vara nog så påtryckande i vardagen, men det blir känsligare när det gäller samtal om personliga saker med professionella. Ett citat från rättighetskommitténs rapport var väldigt gripande; följande sades av en gynekolog till en lesbisk kvinna:
– Jag ser att du har torra slemhinnor. Har du inte märkt det? Om du hade haft riktigt sex hade du märkt det.
Efter pilotutbildningar för hbt-diplomering som personal på ett begränsat antal mottagningar fått genomgå 2010–2011, erbjuds nu fler mottagningar i Västra Götaland utbildning i hbt-kompetent bemötande. För att få denna hbt-diplomering måste all personal, både behandlande och administrativ, närvara vid utbildningstillfällena. Begrepp och teman som lärs ut är bland annat regnbågsfamiljer, hbt och heder, våld i samkönade relationer, normer samt hbt-historia. Barnavårdscentralen i Askim har som enda mottagning i Göteborg föräldragrupper för samkönade par, och dit är man välkommen oberoende av var i Göteborg man är skriven.
Hur det funkar i praktiken är en annan fråga, då jag hört hur de trots allt frågat ett lesbiskt par efter pappan eller en fadersfigur. Men det är en början.
Var är brudarna? – Kvinna till kvinna
Organisationen Kvinna till kvinna pratade om kvinnornas roll i krigstider. Det var mycket information med en hel del statistik – för att låta detta bli en något mer personlig återberättelse, så handlade det om hur kvinnorna i stor grad marginaliseras i fredsförhandlingar och fredsavtal. Detta trots att kvinnors kamp har visat sig ytterst viktig när det gäller att både bevara fred och undvika återfall i krig. Women of Liberia Mass Action for Peace var ett konkret exempel på en rörelse där kvinnor gick samman och hjälpte till att skapa fred efter 14 år av inbördeskrig. Efter landets första rättvisa val blev en kvinna president, och hon har sedan dess har hjälpt till att bygga upp landet.
Varför är det då oftast männen som tar över makten efter en revolution, speciellt när kvinnor oftast finns med på gräsrotsnivå och strider för fred. Kanske är det för att kvinnliga aktivister ofta blir utsatta för (kränkande) ryktesspridning, hot och sexuellt våld, samt cementerade könsroller där kvinnor är mödrar och offer medan männen är beskyddare. I fattigdom är även mödradödligheten större, vilket slår ut kvinnor. Det hela avslutades med en Afghansk kvinnas reflektion:
– Utan rättvisa, hur kan det bli fred?
Män som hatar kvinnor – Gudrun Schyman (FI) och Maria Sveland
Detta var ett av de seminarier jag mest sett fram mot, mycket på grund av min nyfikenhet på Gudrun Schyman.
Schyman varvade allvar med skämt när hon pratade om feminism och om hur alla plötsligt blev feminister på 90-talet. Alla förutom KD, som hade kontakt med någon där uppe istället, och Moderaterna, för att det inte gick att hitta på begreppet individfeminism. Hon tog även upp att man ”åsiktfierat” frågan om jämställdhet genom att skapa en ”debatt” om det.
– Jämställdhet är ingen jävla åsikt som man kan debattera om!
Även om det var mycket publikfrieri så tycker jag personligen att det är viktigt med humor samtidigt som man har en driv och lite jävlar anamma, vilket Schyman har gott om.
Maria Sveland, författare till bland annat Fittstim, var mer allvarlig och berättade om hat och hot inte bara mot antirasister och feminister, utan även mot något så simpelt som kvinnors modebloggar. Något som slog mig när jag lyssnade på detta om hat och förföljelser mot kvinnor i Sverige, var likheten med hur kvinnliga aktivister i krigsländer blir utsatta för samma sak, fast där mer öppet. Trots det så har till exempel SD på sin agenda att man inte ska släppa in människor som inte ställer upp på vår form av jämställdhet, vilket känns något dubbelmoraliskt.
Per Anger-prisutdelning
Per Anger-priset är instiftat av regeringen till minne av ambassadören Per Anger, och delas ut för humanism och demokratifrämjande insatser. Årets pristagare var Sapiyat Magomedova från Dagestan, och hon fick det för sitt modiga och riskfyllda arbete som advokat och som orädd försvarare av mänskliga rättigheter i en våldsam och hotfull miljö. Sapiyat berättade om hur det är att leva i ett samhälle där civila blir förföljda och misshandlade av dem som ska beskydda. Hon har själv blivit misshandlad av fem poliser till den grad att hon fått tillbringa veckor på sjukhus. När hon efteråt anmälde dem blev hon själv åtalad för våld mot tjänstemän.
– Som ni kan se av min storlek har jag inget problem att misshandla fem storvuxna män, sade hon ironiskt.
I tacktalet nämnde hon även att det finns en rädsla som antingen mobiliserar eller paralyserar. Utdelningen varvades med musik från Jaqee, som fick publiken att släppa loss lite efter några låtar.
Mänskliga Rättighetsdagarna
Bakom MR-dagarna, som gått av stapeln sedan år 2000, står Föreningen Ordfront i samarbete med DemokratiAkademin, Diakonia, Fonden för mänskliga rättigheter, Göteborgs universitet, Raoul Wallenberg Institutet, Sensus studieförbund, Svenska Kyrkan, Svenska Röda Korset och Teologiska högskolan Stockholm.
Stockholm har stått i fokus för MR-dagarna, men även Malmö, Luleå och Örebro har fått äran att hålla i evenemanget. 2012 var det alltså Göteborgs tur att fylla två dagar på Svenska Mässan med seminarier, utställningar, debatter och kultur.
