Retrospelsmässan går av stapeln för åttonde gången i Göteborg. Aspekt.nu:s skribent Daniel Brodén har varit där för att känna av stämningen på vad många retrospelsfantaster i Sverige skulle kalla för deras paradis.
Jag har från allra första början haft lite blandade känslor för Retrospels-mässan. När den första mässan anordnades 2010 hamnade jag där av en slump. Jag och min bättre hälft stötte på en nära vän på stan som berättade att hon var på väg till någon slags TV-spelsmässa. ”Vill ni hänga på?”, frågade hon. Självklart! Inget snack om saken, vi älskar TV-spel! Tillställningen hölls på Kulturhuset Oceanen och det kom långt fler än vad gänget bakom mässan hade vågat hoppas på. Närmare 650 personer! Succén var ett faktum. Vad tyckte jag om mässan? Lång kö och på tok för trångt inne i lokalen. Mina kommande mässbesök (2013 och 2014) bekräftade dessa åsikter. Skillnaden var att kön gick från lång till extremt lång, och trots att mässan då hade flyttat till en betydligt större lokal, Eriksbergshallen, var det fortfarande för trångt, då besökarantalet skjutit i höjden (2800 besökare 2013 och 3600 besökare 2014). Hur var då Retrospelsmässan 2018?
Mycket talade emot att årets mässa skulle bli en trevlig upplevelse. Dagen till ära var det gassande sol och otroligt varmt, uppemot 30°C. Mässan hålls numera ute på den klassiska Bananpiren sedan förra året, där det finns ett flertal större lokaler. Jämfört med tidigare lägen känns det dock som en längre promenad från spårvagns- och busshållplatserna. Väl framme vid insläppet möts jag av dagens första positiva överraskning: ingen kö. Det hade talats om att köerna eliminerats i och med flytten till Bananpiren, men det var något jag inte riktigt kunde tro på tills jag såg det med egna ögon. Jag blev på riktigt förbluffad. Kön, den som hade blivit min personliga vita val för att besöka mässan, var ett minne blott.
Inne på själva mässområdet håller Retrospelsmässan till i två stora lokaler. Dagens andra positiva överraskning är att lokalerna är så stora att inte trängsel längre är ett problem. Underbart! Visst, det är lite trångt vid borden på marknadsdelen, men annat är inte att förvänta. Om man skulle vilja hade man kunnat springa från ena sidan av lokalen till den andra utan att behöva krocka med någon. Gänget bakom Retrospelsmässan har verkligen tänkt till, och det har gett ett resultat som de allra flesta, inklusive jag själv, borde vara nöjda med. Något som arrangörerna däremot inte har någon kontroll över är vädret. Det är otroligt varmt inne i lokalerna och att jämföra upplevelsen med en mediokert uppvärmd bastu är inte långt från sanningen. Svetten rinner. Men att söka svalka på utsidan är inte att tänka på. Solen är inte nådig idag!
Värmen till trots är stämningen på topp! Vart man än vrider och vänder sig så finns det alltid något att göra eller titta på. Allt från att pärla pärlplattor – något som är extremt populärt inom retrospelskulturen – till att välja mellan ett enormt stort antal arkad- eller spelmaskiner att spela på, är helt gratis. I lokalen bredvid ligger fokus mer på Speed Runs (att köra igenom ett TV-spel på snabbast möjliga sätt) och Cosplay (att klä ut sig till, i det här fallet, en TV-spelskaraktär). Att arrangörerna nyttjar en andra lokal är nytt för i år. När jag kommer in i huvudlokalen så är TV-spelstävlingarna uppe på huvudscenen i full gång. I år har mässan plockat in det populära spelkollektivet Geeky Gals för att arrangera tävlingarna och fungera som konferencierer. De gör ett ypperligt jobb, och jag hoppas att detta blir en återkommande tradition. Utöver tävlingarna spelas det även en hel del livemusik på huvudscenen, allt från symfoniorkester till heavy metal.
TV-spel förenar alla typer av människor i alla åldrar. Man kan inte annat än le när man ser unga som gamla stå och prata kärlek till TV-spel, och även trängas i Demorummet och ute kring marknadsborden. Som inbiten TV-spelsnörd ser jag flera profiler inom retrospelskulturen som är ute bland besökarna eller som själva står och säljer vid borden på marknadsdelen. Alla är glada och den positiva stämningen smittar lätt av sig, trots värmen.
Jag är så glad att jag gick på årets mässa. Retrospels-kulturen är en härlig gemenskap som inte utesluter någon, och gänget bakom Retrospelsmässan har skapat en mötesplats där nördar en gång om året kan gå omkring och vara helt saliga. De få negativa saker jag har att säga om mässan är enbart sådant som arrangörerna inte hade någon makt över. Större delen av förmiddagen skapade betaltjänsten Swish enorma problem för besökare och försäljare genom att helt haverera. Under ett par timmar var det omöjligt att handla för de allra flesta som förlitade sig på Swish. Tjänsten kom dock igång igen under eftermiddagen, och så vitt jag vet fungerade den utan problem resten av dagen. Och till sist, med risk för att låta som ett eko, värmen. Datumet för när mässan hålls planeras alltid långt i förväg, och därför är det omöjligt för arrangörerna att sia om vädret. Dessa två punkter är det enda negativa som verkligen står ut för mig personligen på årets mässa.
På området fanns bekvämligheter såsom sittplatser och toaletter, och det fanns möjlighet att köpa mat och dryck från ett flertal så kallade food trucks. Det är svårt att vara annat än lycklig på väg hem från årets Retrospelsmässa. Trots att jag under tidigare år varit kritisk till hur mässan varit upplagd så är jag nu helt frälst.
Tack för den här gången och vi ses nästa år, underbara Retrospelsmässan!
Bild: Daniel Brodén
