Filmen handlar om Mose och Prins Ramses som ska strida mot hittitearmén. Innan blir de spådda av en sierska, som säger att någon enligt profetian kommer att rädda den andra och bli ledare. Mose räddar Ramses liv, men ingen av dem är särskilt glada över saken. Mose blir senare skickad, å Ramses vägnar, till staden Pithom för att möta Viceroy Hegep, som ser över de hebreiska slavarna. Mose stöter där på slaven Nun, som berättar för Mose om hans sanna bakgrund; att även han är hebré, att han hans syster Miriam skickade honom till Faraons dotter för att bli uppfostrad där. Detta gör Mose arg och han tror inte på det.
Senare dör Seti, Ramses far och Ramses tar över som farao. Moses sanna identitet kommer fram och han blir utsparkad från Egypten, där han på sin vandring genom öknen möter sin framtida fru. Han lever ett gott liv fram tills en dag då han möter Guds budsändare, som säger att han ska rädda hebréerna ut ur Egypten till Midian där de kan leva fritt från slaveriet.
Filmens tema är i stort sett hopp, tro, kärlek och frigörelse.
Mose är en av de främsta karaktärerna. Han har medellångt mörkt skägg och långt mörkt hår. Han är en väldigt ärlig person, men håller ändå det mesta för sig själv. Det finns en enorm kämpaglöd i honom. Både för honom själv och för de i hans omgivning som han bryr sig om, till exempel familjen.
Ramses, å andra sidan, är flintskallig, väldigt envis och bryr sig bara om sig själv. I andra hand kommer hustrun och barnet, men främst handlar det om honom själv. Han är även väldigt trångsynt då han inte tycker att det finns några förändringar att göra med slaveriet.
Mose är i början av filmen en rätt trångsynt person precis som Ramses, även om Ramses är lite mer lättsam. Men under filmens gång utvecklas Mose till en godhjärtad kämpe, och Ramses blir mer och mer trångsynt och låter sin längtan efter personlig makt ta över egot.
På den här tiden, 1300 f.Kr, fanns det inte mycket mer än öknar utanför Faraons område. Faraon bor med sitt tjänstefolk i ett stort palats, medan de ”vanliga” egypterna bor i små egengjorda ”rum”. Filmens spelplatser stämmer bra in med bibelns beskrivning av hur det såg ut där och då och man får en känsla av att detta utspelas för länge sedan. Miljön ser likadan ut genom hela filmen. Förutom någon enstaka tillbakablick så är tidsföljden väldigt kronologisk.
Språket som används är lite arabiska någon enstaka gång, samt att de hebreiska namnen uttalas med tydlig arabisk dialekt. Men till största delen är det engelska som pratas. Mellan karaktärernas nära och kära är samtalstonen vänlig och trevlig, men mellan fiender är språket väldigt grovt och otrevligt.
Filmen börjar väldigt spännande, inom bara någon minut är vi inne i första striden. Spänningen håller i sig under hela filmen med väldigt få undantag för korta lugnare samtal.
Jag tyckte att filmen hade en bra handling. Lagom med spänning som höll i sig, vilket gjorde att jag höll mig intresserad och ville se mer och mer. Budskapet i filmen är antagligen att berätta om guds 10 budord, då det är Mose den handlar om. Det är han som skriver dem utifrån vad som händer genom filmens gång.
Detta är en film som alla spänningsälskare bör se.
