Vad som kanske verkar som en liten töntig grej för andra, betyder livet för mig just nu.
Jag har i mitt liv mått väldigt dåligt och inte kunnat ta hand om varken mig själv eller något annat. I vissa perioder har jag inte haft förmågan att ens äta, duscha, sova, städa eller gå utanför dörren. Jag har inte kunnat vårda mig själv eller min miljö. Jag har inte haft förmåga att ens ta hand om en liten kaktus. Allt omkring mig bara andades död och kaos. Jag hade inga möjligheter till att leva ett normalt och sunt friskt liv.
Sedan lyckades jag skaffa mig en trygg plats att bo på, efter att ha flyttat runt en hel del. Jag kände mig äntligen rotad någonstans. Som att jag hade en plats att återvända till som bara var min som jag kunde få vara ifred på, där jag hade frihet att äntligen få andas ut. I fönstret på mitt rum ställde jag sedan en blomma. Jag som inte klarat hålla liv i något, skulle nu ta hand om en blomma. För mig var det en jättestor grej. Om jag lyckas få den här att leva så finns det kanske hopp för mig, hopp om att det går framåt och att jag inte sitter fast i död och kaos. Jag ville att min blomma skulle få leva och det kändes som att mitt liv hängde på det. Det låter kanske löjligt men för mig betydde den där blomman livet och hoppet.
Jag har nog aldrig känt mig så stolt som när jag upptäckte att jag hållit liv i blomman i flera månader. Allt fler blommor började dyka upp på fönsterbrädet och helt plötsligt kände jag att jag hade någon mening i livet som kändes kul. Jag hade något att fokusera på och som gav mitt liv en mening – mitt syfte och mål blev att hålla mina blommor vid liv. Och genom mina blommor fick även jag liv.
Jag kände mig gladare och orkade med mer grejer och lyckades helt plötsligt hålla igång en ganska rimlig vardag med rutiner. Kanske är detta i kombination med att jag hade fått ett stabilt och tryggt hem, men blommorna hade fan en stor roll i det hela. Mitt nyfunna intresse gav mig även möjligheten att ta kontakt och prata med andra personer med liknande intressen. Vi kunde ses och byta skott eller ge varandra blommor som en själv inte kunde/ville ha kvar. Jag kunde även ta mig ut för att gå runt i blomsterbutiker och bara titta på alla vackra växter och känna mig glad av att bara befinna mig där.
Idag har jag kanske cirka femtio växter som jag lever för och tar hand om. Jag längtar efter att omge mig av en hel djungel där hemma. Jag sitter ofta på min säng eller i soffan och tittar på mina blommor och jag liksom fylls med ett lugn. Det går inte riktigt att beskriva det här lugnet. Men mina blommor är mitt bevis på att det går att gå vidare och hitta bättre tider, att förändring är möjligt. Mina blommor är ett bevis på att jag mår bättre. Mina blommor är en fysisk version av mina känslor.
