Marika Berndtson
Marika Berndtson

Disneydiagram

I tonåren gjorde jag ett flertal diagram över Disneyfilmer och deras tropes (trope = an overused plot device/ett överanvänt intrigverktyg). Främst de med döda mödrar, väna prinsessor och kärlek vid första ögonkastet. Dessa dokument är sedan länge borta – därför tänkte jag göra om dem, samt reflektera över och undersöka hur det kommer sig att Disney älskar att använda samma tropes om och om igen.

TV-spel och dåligt minne

För tre år sedan skrev jag en artikel om dåligt minne och adhd – och hur det ibland kunde sammanstråla, och då riktigt rejält. Hur jobbigt det är att studera och hur vardagen krånglas till. Här vill jag djupdyka i något jag bara snuddade vid då: att spela spel när en har dåligt minne. Det är inte bara jobbigt för en själv, det blir även problem för ens medspelare.

Otherland

Långt innan boken och filmen Ready Player One släpptes fanns bokserien Otherland av Tad Williams. Den tacklar frågeställningen om VR (virtuell verklighet) och internet flera år före dessa fanns i vart och vartannat hem. Och den är väldigt välskriven, trots att varje bok har mellan sju- och niohundra bibeltunna sidor.

Statement Festival

En hundra procent mansfri musikfestival. Det har aldrig funnits förut. I alla fall inte i den här skalan eller utanför undergroundsammanhang. Men i år var det dags – i Sverige, i Göteborg, på Bananpiren. Statement Festival skapades som en reaktion på de sexuella övergrepp och trakasserier som sker på andra festivaler. Var Statement något att ha då? Som festival, upplevelse och som statement?

Borgholm Brinner

Redan på min första festival, Hultsfred 2005, visste jag att det här inte var något för mig. Ändå gick jag på fler och fler festivaler. Varje gång kände jag ”det här är inte min grej”. Det var för bullrigt, för mycket folk, för skräpigt och bara för mycket. Trots detta skulle jag, under mitt trettiotredje levnadsår, på min första metalfestival. På Öland dessutom.

Thomas Erikson: Omgiven av idioter

Omgiven av idioter är en bok som har fått otroligt stor spridning, blivit översatt till mängder av språk och används på många arbetsplatser. Samtidigt har en klass med psykologstudenter varnat mig för den. För boken ska tydligen vara full av skit, finkänsligt sagt. Men hurdana är egentligen personligheterna röd, gul, blå och grön? Och lär den här boken verkligen ut hur en ska kommunicera med folk, idioter eller inte?