Jag har just sett filmen Boktjuven, som hade premiär i Sverige för någon månad sedan. Filmen skildrar nazitiden på 30-talet, en mörk period i Tysklands och Europas historia och är baserad på australienske författaren Markus Zusaks bok med samma namn. The Book Thief (Boktjuven) gavs ut 2006 och fick Zuzacks karriär att blomma.
Huvudgestalten i berättelsen är den unga Liesel, och det är hennes vardag som vi får följa under några svåra år. Filmen skildrar inledningsvis en tågresa genom Tyskland. En ensamstående mamma åker med sina två barn, för att adoptera bort dem till byn Molchings strängaste kvinna, Rosa Hubermann (Emily Watson). Mamman, som är kommunist, kan inte ta hand om sin son och den 14 åriga dottern Liesel (Sophie Néllisse).
Pojken blir allvarligt sjuk och dör på vägen till fosterfamiljen. När fostermamman Rosa får höra att pojken dog under färden blir hon besviken och sur. Men hennes make Hans öppnar sin famn för flickan. Liesel har tankar om att rymma, eftersom fostermamman Rosa är så sträng. Men hon blir också kompis med grannpojken Roj. Han älskar att springa runt husen och tävlar om en kyss från den nya grannflickan. Frågan är – kommer han få sin kyss?
Liesel har det svårt i skolan eftersom hon inte kan läsa eller skriva. Men styvfadern Hans målar upp alfabetet på en källarvägg, och det hjälper henne att snabbt lära sig läsa. Till familjen fogas också unge pojken Max, för att få skydd undan nazisterna. Han är son till några vänner till Rosa och Hans. Mellan Liesel och Max utvecklas en nära relation.
Klädd i naziuniform medverkar Liesel i en kör. De sjunger en nazistsång om ”Kampen mot judarna och undermänniskorna”. En dag anordnar nazisterna ett stort bokbål i byn. När elden slocknat och alla har gått hem återvänder Liesel till platsen och lyckas få med sig en oförstörd bok. Hon får också komma hem till en fin dam, som har en hel sal med böcker. Hon lyckas med sig några böcker och läser dessa för Max. Åren går, och så en dag måste Max lämna familjen. Detta är några glimtar ur händelserna. Hur fortsättningen blir tänker jag inte skriva här, eftersom det skulle förstöra filmupplevelsen för dig. Genom hela filmen finns en berättarröst som på ett lite märkligt sätt symboliserar döden. Personligen tycker jag att den kan vara störande ibland och får filmen att till och från kännas något seg. Men filmen visar ändå på ett gripande sätt hur människor hade det under den mörka nazitiden.
